kakanskilokamp

Lite försiktigt försöker jag lotsa mig själv tillbaka till ett mer sunt leverne...
Så det blir lite cambridge blandat med vanlig mat i dag, tänkte jag.
Och INGET godis.
Det har blivit alldeles för mycket av den varan under julhelgerna.
Skärpning!

Men nyår ska jag fira utan tanke på diet och viktminskning. I går kväll komponerade jag och kompisen AK menyn. Vi blir totalt 16 personer, puh, så vi räknar med ett antal timmar i köket.
Men förhoppningsvis blir det gott.

Här är i varje fall menyn, med lite länkar i fall du hittar något recept som lockar...

Grillad pilgrimsburgare
Rotari Brut

Varmrätt:
Helstekt entrécote
Bakad sardellpotatis med parmesanost
Rödvinssås med chili
Karamelliserad rödlök
Grönsallad
Olika Shiraz-viner

Kaffe och likör (Xante, Bailys)

Chokladpannacotta med chili
(har jag tyvärr inget recept på då en kompis fixar denna!)

Nattamat:
ost, kex, olika korvar, oliver och vindruvor

Är äntligen hemma igen efter julfirandet hos föräldrarna. Har shoppat en massa i Stockholm, ätit massa godis och andra onyttigheter. Det känns på kläderna - jag har definitivt lagt på mig vikt under helgen.
Må så vara. Har jag paus så har jag paus.
Det tar jag igen snart!

Har fått med mig en hel del nya kläder hem. Samtidigt känner jag mer än någonsin att jag längtar efter att kunna handla i vilken butik som helst, och inte behöva vara hänvisad till särskilda avdelningar med större storlekar. Det finns så litet utbud för oss tjockisar, och så mycket snygga kläder där ute...

Fem märken jag ska shoppa loss på när jag kommer i normala storlekar:

1. Diesel - de har de snyggaste jeansen. Så är det bara.
2. Esprit - tyvärr är deras storlekar små, så frågan är om jag någonsin kommer i en esprit top...
3. Wera - me like it! Och dessutom prisvärt
4. Urban Outfitters - nyupptäckt butik i stockholm med kläder och cool design.
5. Filippa K. Stilrent och vackert och tufft.

Eftersom jag firar jul hos mina föräldrar i Stockholm så passar jag på att gå på riktig mellandagsrea.
Utbudet här är lite större än hemma i Umeå...
Och i år har jag verkligen behov av lite nya kläder - har för tillfället bara två par byxor som funkar, och ett fåtal överdelar som jag går runt på.

Började shoppa redan på julafton (sista minuten-julklapp till pappa skulle inhandlas) och hittade en jättefin kjol. Kjol! Jag som sällan har just kjol - men denna blev jag stört-förälskad i och skulle bara ha trots att den INTE var på någon som helst rea.
Tvärt om.
550 kr kostade den.
Men det får det vara värd. Den blir nu min out-fit även på nyår och personal-festen på jobbet i januari.

På rean i dag hittade jag två par jeans som jag är nöjd med. Det ena paret i storlek 46, det andra i otroliga storlek 44. Men då i tjockis-storlekar, så de är genereösa i måtten...
Egentligen är jag inte så liten - de sitter tajta som skruvstäd, men det är bra, det ger motivation att komma igång igen i januari.

Men överdelar var ett mörker. Först så hittade jag ingenting. Sedan fick jag för mig att jag kunde titta på vanlig kläder, i vanliga storlekar, och det var ett misstag. Inser att mitt ögonmått och min bild av min egen storlek inte alls går ihop...
Kände mig riktigt nedslagen ett tag, då ingenting passade, och alla välkända känslor som misslyckad, ful, fet, äcklig kom som ett julkort på posten. Det är lite svårt att inse att trots att jag gått ner massa i vikt, så är det långt kvar. Jag måste hålla mig till de större storlekarna ett tag till - även om jag inte vill utan längtar efter att få gå på vilken affär som helst och titta efter kläder.

Ska nu surfa runt och se om jag hittar några fler butiker runt stockholm med lite större storlekar - det finna många shoppingdagar kvar innan jag vänder norrut igen. Någon top måste jag väl ändå kunna skrämma fram, tycker jag.
Någon som har något tips?

Julafton.
Nu är tid att vara med familj och släkt, njuta av varandras sällskap, av god mat, knäck och choklad.
Inget dåligt samvete fö
Vi hinner fortsätta våra viktresors efter nyår.

En riktigt god jul till er alla, och tack för allt stöd och pepp på bloggen under den berg- och dalbaneresa som jag är mitt uppe i.

Pratade med min läkare i morse appropå den medicin jag ätit mot för högt blodsocker. Som jag bloggat förut har jag ju numer helt normala värden - även när jag gör uppehåll med medicinen - och det är helt och hållet tack vare att jag gått ner 22 kg i vikt.

Så i morse ringde läkaren upp för att prata om detta.
Och han sa att han var rörd.
Att han aldrig under alla sina år som läkare varit med om någon som lyckats vända en diabetes och bli medicinfri.
Att han hört talas om det, men inte själv upplevt det.
– Så du är historisk för mig. Jag är stum, sa han.

Kändes bra.
Blev lite rörd själv.
En bra motvikt till morgonens juldepp.

Dessutom ger det bra pepp och motivation - för nu vill läkaren ha en ny koll i slutet av januari för att försäkra sig om att jag håller mina nya fina värden.

Juldeppig och sönderstressad.
Massor med måsten som inte alls är gjorda.
Långa dagar på jobbet, och en axel som värker mer än någonsin.
Inget bra läge.
Dessutom ledsen för att jag inte tycker att en kompis ställer upp på mig, när jag för en gångs skull bad om hjälp med en liten sak.

Längtar till januari då jag kan börja om med en tydlig struktur, cambridgekur och träning.

Dagens väder:
snö, snö - äntligen riktig vintersnö efter en tråkvecka med ishalka och regn. Bor man i norrland vill man ha fin, vit snö till jul. Så är det bara!

Dagens vikt:
ingen aning. Vågen tar nu jullov året ut, återkommer i början av januari med vägningar, och nya tag på den fronten...

Dagens karaktär:
dålig... har svårt att låta bli att överäta nu när jag tillåter mig att äta... måste hitta en balans där. Just nu blir det minst två onyttigheter om dagen (någon choklad + något snacks!) och så kan jag inte fortsätta. Skärpning Kakan!

Dagens dåliga-samevete:
träningen... förra veckan blev det inte mycket tränat, och den här veckan ser inte bättre ut.. men nästa vecka - då är jag tillbaka i Umeå och ledig från jobbet. Då minsann ska jag träna varje dag! Typ...

Dagens panik:
ska ägna lunchtimmen åt att göra sista-minuten-inköp på julklappar. Har total panik när det gäller min pappa... han läser inte, lyssnar inte på musik, tycker kläder kan man använda tills de går sönder - det är onödigt med nya... Suck. Rakvatten kanske?

Dagens julkort:
ska ägna kvällen åt att skriva de sista julkorten som jag inte hann få i väg i går. Tur att det finns en brevlåda vid flyget där man kan posta fram till 21 i kväll...

Dagens lunch:
tror det blir sushi. Fort ska det gå, och inte vara allt för onyttigt. Men risk finns att det blir McDonalds mellan jul-klapps-paniken... kanske sushi i kväll i stället?

Dagens cambridge:
favoriten kakao till frukost. Kanske blir det det till middag också... Även om jag nu äter har jag inte övergett mitt pulver helt, utan äter en eller två påsar om dagen för att inte helt tappa bort mig.

Dagens jobb:
fullt upp. Vilket jag inte har tid med! Skulle behöva vara ledig för att hinna med det sista julbestyren i stället...

Dagens löfte:
nästa år ska jag vara ute i bättre tid med julkort, julklappar, julstädning och julpynt!

Motång nr 1:
Jag frossade loss rejält i går. Både före, under och efter glöggkvällen.
Det var som om jag inte sett mat förut (vilket jag knappt gjort...)
Det var så gott, så onyttigt, och så skönt att inte bry sig.
Men samvetskvalen kommer som ett brev på posten. Inte så mycket för själva glöggandet med tillbehör, utan för att jag inte kunde låta bli att köpa hem onyttigt snacks och godis som jag åt hemma, utöver det jag tänkt mig...
Suck. Det är verkligen allt eller inget.
Jag måste hitta ett mellanläge.

Motgång nr 2:
Jag hade tänkt mig köra på med ren kur ett par dagar till. Men som jag bloggade i går så har luften lite gått ur mig. Och just nu vet jag inte vad jag ska göra.... Velar fram och tillbaka.
Å ena sidan flippade jag ur i går kväll, så det är väl inte lönt...
å andra sidan så borde det vara ännu starkare skäl för att hålla sig till ren kur några dagar till för att kompensera urspårningen...
å tredje sidan är det ju jul, och jag har ju sagt att jag ska ta en paus över jul...
å fjärde sidan finns det egentligen inga skäl för att jag ska börja den pausen flera dagar före jul...

Jag kan inte bestämma mig för vilken linje jag ska välja!
Och det är inget bra tecken.

Framgång:
Att sälja några av mina numer förstora kläder på Tradera har gått över förväntan! Nio plagg sålda för tillsammans nästan 800 kronor. Välkommet bidrag till mellandagsrean! Dessutom har jag ungefär lika mycket till att lägga ut till försäljning, så det kan bli ännu bättre. Men det väntar jag med till efter jul tänkte jag.

Vikten i morse i stort sett stilla.
Och så förblir den nog.
Har precis varit och ätit lunch med en jobbarkompis, luften gick som helt plötsligt ur mig och jag kände mig bara så urless på cambridge. Så det blir nog lite si och så ett tag fram över, lite cambridge, lite vanlig mat, lite julmat och lite fest... Ambitionen för de stundande helgerna är inte annat än att försöka hålla vikten under kontroll, och inte släppa iväg ett par kilo uppåt - förutom det som jag automatiskt lägger på mig i vätska när jag växlar över från ren kur till vanlig mat.

Jag bestämmer mig för söndag den 4 januari som min omstartsdag. Då ska jag köra igång en ren kur, och den vändan SKA jag under 100-sträcket. Målet är att till midsommar gå ner lika mycket (22 kg) som jag gått ner under hösten. Det skulle betyda att jag hamnar precis under 80 kg. Det känns helt ofattbart att en sådan vikt plötsligt känns realistisk...

Hann dock väga mig hos cambridgekonsulenten innan lunchen i dag, och på hennes våg fick jag ändå ett halvt kilo minus sedan jag senaste vägde mig.
Alltid skönt med minus :-)

Annars börjar julstressen sakta infinna sig. Inser att jag inte har så många dagar kvar, och även om jag inte ska fixa så himla mycket är det ändå en hel del kvar... och jag räknar med knök-fullt på alla butiker i helgen. Suck. Men jag får skylla mig själv som sparat det mesta till sista stund.

I kväll blir det hur som helst blåbärsglögg, pepparkakor med ädelost och hemmagjort chokladtryffel tillsammans med goda vänner. Jag längtar.

Är riktigt, riktigt glad efter besöket på vårdcentralen.
Mina värden var tip-topp!
Blodsockret, som spelat mig ett spratt i flera år, ligger nu på fin-fina normalvärden - trots att jag i drygt en månad inte kunnat äta den medicin jag egentligen borde äta för detta.
Så nu blir jag troligtvis av med det pillret för gott. Läkaren ska ge besked på tisdag.

Extra bra känns det då diabetessköterskan i det närmaste var stum över mina resultat och värden.
Hon sa uttryckligen att hon inte trodde det var sant vilken förändring som blivit på så kort tid.
Känns så himla bra.
Glad!

Mörk choklad är definitivt min akilleshäl just nu.

I går köpte jag hem flera kakor mörk choklad för att göra bantarbrittas tryffel till en julglögg i morgon, men tiden och orken att börja stöka med detta fanns inte.
I stället åt jag upp en av chokladkakorna i soffan framför något onödigt tv-program.

Jo, jag vet. Jag kan inte ha godsaker hemma som jag inte ska äta.
För den karaktären har jag inte.
I varje fall inte än.

Nu är det väl inte så himla farligt, det sabbar inte hela min tillvaro.
Men det är ändå trist att jag inte kan hålla mig på mattan.

Vågen i morse: stilla.
Tror inte det beror på chokladen, utan så här brukar det se ut, vissa dagar händer det ingenting, andra dagar skuttar det nedåt. Så jag tänker köra på ren kur lite till, och se om "skuttet" kanske kommer i morgon i stället.

I dag ska jag till vårdcentralen och träffa diabetessköterskan och kolla mitt blodsocker.
Ska bli spännande att se hur läget är. Å ena sidan borde min viktminskning och cambridge-kur hjälpt till att hålla det nere. Å andra sidan har jag inte kunnat äta den medicin jag borde äta mot högt blodsocker på grund av magen den sista tiden. Dessutom har väl senaste veckans fusk med både godis och choklad väl inte varit det bästa med tanke på blodsockret...

Så jag har just nu ingen aning om hur jag ligger till.

Det fortsätter nedåt på vågen, och känns hur bra som helst.
Dagens notering är 100,5 kilo.
Nu är det nästan så jag börjar hoppas och tro att jag ska knäcka 100-sträcket innan jul.

Vi har visserligen julbord på jobbet på torsdag, men jag tror att jag ska hoppa över det. Julmat kommer man nog få äta så det räcker ändå... Sedan ska jag dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost med några goda vänner på fredag kväll. Men i övrigt ska jag bara jul-pyssla i helgen, så jag kan nog köra på med cambridge fram till julafton. Och om jag inte frossar loss på fredag kväll så borde det kunna gå.

Å andra sidan - blir det av så är det bonus.
Jag försöker tänka så för att inte stressa upp mig och pressa mig för hårt.

I kväll ska jag göra hemgjort chokladtryffel, inspirerad av bantarbritta.
Mörk choklad smaksatt med baileys - kan det bli bättre?

Trots mitt anfall på godiskorgen i går så fortsätter vågen nedåt.
Me like it!

Dagens vikt: 100,8 vilket betyder att jag är tillbaka på en total viktminskning på 22 kg i höst.
Därmed har jag också i princip jobbat bort alla försyndelser från de senaste veckorna (diffar bara ett hekto...)
Det känns bra.
Jag behövde bevisa för mig själv att det funkar att komma tillbaka, även efter en rejäl urspårning.

Har varit hos min frissa nu på morgonen och hon konstaterade bekymrat att jag tappat en hel del hår. En inte allt för rolig bi-effekt av att gå på ren kur. Men å andra sidan försäkrade hon det kommer rätta till sig när jag är klar med mitt "kurande".
Jag hoppas innerligt att hon har rätt.
Jag tror inte att jag skulle passa som skalliga damen...

Det kom precis en gigantisk julkorg med godis till min arbetsplats.
Den står strax utanför mitt rum.
Den innehåller massor med favvosar; marianne, mintchoklad, jordnötter, små chokladkakor.
Och det går bara inte att låta bli...
Så jag har tjuvat några godisar, trots att jag går på ren kur.
Hjälp så gott!

I morse fick jag nästan samma vikt som i går, alltså tolkar jag det som att vikten nu stabiliserats.
Facit: nästan ett kilo upp (101,5).

Det är skrämmande hur snabbt det går att förstöra för sig själv.
 Å andra sidan borde jag inte bli förvånad.
Att vräka i sig typ en påse chips + massa choklad varje dag borde ge snabbt utslag uppåt.

Det var precis det som hände för några år sedan. Jag hade lyckats gå ner rätt mycket i vikt, ungefär lika mycket som nu, fast under längre tid. Dessutom hade jag då en högre startvikt, så jag kom inte lika nära 100-sträcket som jag är nu. Men så rubbades min värld rätt rejält, och jag reagerade genom att sluta bry mig och satt hemma i soffan och åt. Då gick det många chips-påsar och glasspaket i veckan. Och jag tror att jag gick upp ungefär 15 kilo på tre månader.

Det är en rejäl varningsklocka att se att mitt beteende finns kvar inom mig, att när jag blir ledsen och nere, så sätter jag mig på rumpan och äter. Jag vill inte hamna i samma läge igen, att jag äter upp mig alla kilon som jag kämpat bort. Min träningskompis H har en teori om att vi som är tröstätare alltid kommer att vara det, det handlar bara om att få anfallen att bli så korta och "ofarliga" som möjligt så de inte förstör allt för mycket.

Jag måste inse att jag alltid kommer fortsätta att trilla dit, nu gäller det att läsa sig att resa sig upp så snabbt som möjligt igen och gå vidare.

Har en riktigt skön och lat söndag för mig själv.
Har pysslat på datorn på förmiddagen, fått ut en del kläder på tradera, och har hunnit få in några första bud. Spännande. Inser att jag inte blir rik på det direkt, men varje krona tillbaka är ju ren bonus!

Ska strax i väg på vattengympa, sedan väntar 8-års kalas i kväll.
Tror jag ska unna mig en liten chokladboll...

Vågen fortsätter nedåt, nu diffar det bara ett kilo till den vikt som jag fortfarande har som min officiella vikt... Skönt att se att det mesta jag lagt på mig under strulveckorna trots allt bara är vätska. I morgon eller på tisdag borde kolhydratlagren vara hyggligt tömda, så då får jag "facit".

I varje fall så går det förvånansvärt bra just nu att köra på ren kur.
Det känns bra, har varit lite orolig för att det skulle vara omöjligt att starta om så här innan jul.
Jag vågar inte hoppas på att jag ska ta mig under 100 kilo den här vändan, men varje fall ta mig lite närmare den magiska gränsen är realistiskt.

Har ägnat lördagskvällen åt att fota en hel del av de kläder som numer är för stora för mig.
Ska lägga ut dem på tradera snart, och se om det går att få någon slant tillbaka. Jag har fortfarande drivor med kläder som jag ska skicka till Myrorna eller liknande, men det här är plagg som känns för skadliga och fina att bara skänka bort.

Här finns ett par fina svarta byxor, som aldrig är använda. Tänkte ha dem på nyår förra året, det blev inte så, och så glömde jag att lämna tillbaka dem. Och nu passar de inte. 400 kronor åt skogen....

Eller den silver-glittriga tunikan från favvomärken Zizzi som jag hade på nyårsafton förra året? Använd bara en gång alltså, och även om jag fortfarande gillar den så är den bara för stor.

Eller koftan jag köpte i augusti till min egen 40-årsfest. Använd då, och på min pappas 70-års fest. Sedan dess har den hängt i garderoben.

Det är egentligen skrämmande när jag tänker på hur mycket kläder jag köpt och slängt genom åren. Så därför tänker jag verkligen anstränga mig den här gången för att se till att kläderna får ett fortsatt liv och förhoppningsvis kan göra någon annan glad och nöjd!

Nä, nu ska jag göra natt, och fundera på vad man kan sätta för utropspris på sina gamla och nya trasor... i morgon blir det tradera för hela slanten. Ska försöka lägga ut lite små-möbler också, och säkert hinner jag surfa fram ett och annat fynd för egen del att lägga bud på också.

Även om det var skit-trist att ställa sig på vågen i går så kommer belöningen snabbt i dag.
För nu när jag "kurar" igen så går det snabbt nedåt första dagarna. Visst, det är bara vätskan som försvinner - men det är ändå lättande att se hur siffrorna på vågen kryper nedåt.

Sedan i går har det försvunnit ett kilo, och jag väntar nu med spänning på att se på vilken vikt jag "stabiliserar" mig inom ett par dagar.

Sedan ger det den där extra motivationen som behövs för att ta sig igenom de första, tråkiga dagarna på ren kur.

I dag är det vinter på riktigt i Umeå, det har snöat hela natten, en riktig blötsnö, och det känns att den här gången är det vita här för att stanna. Själv har jag en pysseldag där jag ska hinna med att tvätta lite, simma med H, barnvakta gudsonen och några timmar. Men framför allt tänker jag ta mig i kragen och använda min kamera. Den har varit utlånad ett tag, men är nu tillbaka, och jag ska fota några av de bättre/finare kläder jag krympt ur och ldigitalägga ut på tradera eller någon annanstans och se om det går att få in några kronor på dem.

Jag tvekade länge i morse om jag skulle väga mig eller inte.
Vet ju att jag gått upp efter några katastrof-veckor med massa fusk och tröstätning, men frågan var om det är bättre att veta exakt hur illa det är, eller inte...

Efter mycket velande fram och tillbaka så ställde jag mig ändå på vågen.
Och det var inte kul.
Väger nu ungefär två kilo mer än vad jag gjorde för en och en halv vecka sedan.

Visserligen vet jag att det mesta av detta är bara vatten som hänger ihop med att jag har proppat i mig kolhydrater och därmed bundit vätska i kroppen. Men det känns ändå tufft. Och jag tror att några hekto, eller till och med ett halvt kilo, är ren viktökning som beror på att jag stoppat i mig för mycket onyttigheter på kort tid.

Nå, det lär visa sig.
För i går så körde jag ju igång med ren kur igen(även om jag inte klarade av första dagen perfekt så var den inte lika katastrofdålig som tidigare dagar...) och om tre, fyra dagar så har jag tömt kolhydratlagren och får då en vikt att jämföra med.

Målet med ren kur fram till jul är nu inte i första hand att gå ner i vikt, utan att förhindra att jag fortsätter att överäta/tröstäta och därmed ökar i vikt. För det lär jag klara av ändå under julhelgen....
Och jag vill ha så bra förutsättningar som möjligt i januari då jag på allvar fortsätter resan mot att bli hyggligt normalviktig.

Jag vill inte använda ordet omstart. Det är så slitet, så laddat med gamla misslyckanden och så trist.
Så jag säger i stället att nu gör jag ett nytt ryck med cambridge och ren kur.
Eller kanske att jag "är på" igen, efter att ha varit av ett litet tag...

Tio dagar typ tänker jag gå på ren kur, sedan ska jag fira jul och nyår med gott samvete.
Och i januari  2009 går jag på den andra halvan i min viktminskningsresa, då ska de sista 20-25 kilona bort.

Måste bara bestämma ett exakt datum som jag kliver på ren kur igen.
Första januari är nog lite väl hårt, vet hur jag brukar må dagen efter nyårsafton... det är en dag då man bara längtar efter en stor pizza, massa coca-cola och en soft film på tv:n  ;-)
Men kanske 2:a januari? Eller 4:e, så jag bjuder mig själv på en vanlig helg efter alla julhelgerna?
Hmm. Tål att fundera på.

Hur tänker ni andra viktbloggare göra över jul och nyår?

Det är full fart i köket nu på morgonen. Jag får ny spis, kyl och frys och de effektiva grabbarna från en välkänd vitvaru-firma visar att de har gjort det här förut...

Har precis tömt frysen och ett antal fullastade kassar står ute på altanen. Hjälp så mycket skräp det fanns där! Överblivna limpor från gud vet när, en missbildad gammal piggelinglass och matdosor med numer oidentifierbart innehåll. Det blir till att rensa rejält när jag ska packa in i frysen igen.

Gjorde samma upptäckter när jag tömde kylen. Eller vad sägs om två julöl, kvarlämnade från förra julen, med bäst före datum i juni i år? Eller en öppnad ramlösa-flaska längst in i kylen som tappat all kolsyra sedan några månader tillbaka? Och i ett hörn låg något rött och hopskrumpnat. Måste ha varit en liten rödlök en gång i tiden...

Skönast av allt är att jag nu i varje fall slipper avfrosta frysen och rengöra kylen i år.
För det är nog de tråkigaste av alla städsysslor som existerar.
Vilket morgonens rensning med råge bevisat.

Känner mig riktigt trött och sliten i dag. Lång dag på jobbet, många timmars övertid, och resa Stockholm tur och retur. Det är bara att inse att åldern tar ut sin rätt, och vid 40 så krävs det mer sömn och mer återhämningstid än vad det gjorde vid 20...

Men jag känner mig inte bara som Snövit-dvärgen Trötter i dag.
Är också lite Butter, lite Blyger och lite Glader.

Butter för att jag inte klarat av att sköta mig matmässigt senaste veckan. Och riktigt butter på vågen som jag nu vägrar att ställa mig på. Vill inte veta hur katastrofalt det är.

Blyger för att jag i kväll ska träffa min halvsyster som jag träffar väldigt sällan. Känns pirrigt. Det är en lång historia, men för att göra den kort så fick vi inte veta om varandra förrän för några år sedan och relationen har sedan dess varit haltande och svår, då vår gemensamma pappa vägrar att träffa henne...

Glader för att jag i dag fick veta att jag fått ett stipendium för att gå en utbildning på universitetet nästa år som jag sökt in på - och kommit in på. Ska bli riktigt kul att sätta sig på skolbänken igen för ett kort tag!

Just nu verkar det vara någon form av antingen-eller läge som gäller för mig.
Antingen går jag stenhårt på cambridge och ren kur och kämpar på.
Eller så släpper jag på alla tyglar och äter onyttiga saker varje dag.

Måste hitta ett mellanting.
Annars blir det här inte hållbart i längden.

Två struldagar kvar, sedan så går jag på ren kur igen.
Det finns inget alternativ egentligen, för så illa som jag ätit och så dåligt jag mått över det de senaste dagarna, så kan jag inte fortsätta. Då har jag snart ätit upp mig de dryga 20 kilo jag kämpat bort.

I dag ska jag till Stockholm över dagen med jobbet. Det blir en intensiv arbetsdag, och lång.
Räknar med att vara hemma i soffan först framemot elva i kväll.

Dagens vikt: nä.
Ställde mig inte ens på vågen i morse.

Jodå. Det straffar sig direkt att synda.
Och att bryt ren kur och få i sig kolhydrater igen.
Tänker inte ens skriva ut min vikt i dag. Den är för deprimerande.

Största delen är nog bara vätska som beror på att jag fyllt på kolhydratlagren igen.
Men det är enkelt att säga och förstå helt logiskt, svårare att greppa känslomässigt...

Försöker hanka mig fram några dagar till. Får sedan se om det blir en sist vända med ren kur innan jul. Jag tror det. Just nu känns det som att motivationen och lusten kommer tillbaka när jag ser hur det går åt fel håll på vågen när jag släpper tyglarna.

Jag har haft en jätteknäpp dröm i helgen som berört mig rejält.

Jag går sedan några år tillbaka i samtalasterapi, och drömmen handlade om när jag skulle och träffa min terapeut. Först blev det något strul med tiden, när jag kom dit var hand inte där, och jag fick vänta. När han sedan kom, så visade det sig att vi inte kunde vara i den lokal vi brukar vara, utan skulle söka upp något ledigt rum i samma hus. Han var jäktad, och sprang runt hit och dit och letade efter ett ledigt rum, och jag följde efter i hasorna. In i olika rum, frågade efter ledig plats, för vi behövde ju börja, och tillslut fick jag sätta mig så som i ett öppet landskap, dåligt avkärmat, i ett hörn typ. Min terapeut var jättestressad hela tiden, dessutom hade han av någon anledning med sig en liten bebis som han bar i famnen, hans barn, som han måste ha med sig.

Jodå, fånigt och snurrigt som drömmar kan vara.
Men jag vaknade med en stor känsla av obehag i kroppen.
Det värsta var att jag i drömmen hela tiden kände att det var så fel, att det inte var så här jag ville ha det, att jag ville ha ett rum där dörren gick att stänga, att jag inte tyckte det var okej att han hade sitt barn med sig, att jag inte tyckte det var okej att han var sen.

Men jag sa ingenting.
Jag bara följde med som ett viljelöst fån och svalde allt obehag. Och låssades som att jag inte var berörd av strulet alls. "Det går väl bra" - masken var på.

Och det är detta som berör mig.
För det är precis så jag gör.
Jag kan inom mig känna en massa saker men jag håller inne med det. Jag tar inte plats. Jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte säga nej och hävda min åsikt. Jag blir i stället den som alltid ställer upp, den som ändrar på sina planer för att livet ska bli enklare för andra. Den som är så enkel att ha att göra med, eftersom jag inte ställer några krav.

Och på så sätt så gör jag mig till ett offer. Jag brukar lite diffust skylla på "omständigheter" men sanningen är den att jag många gånger skapar eller i varje fall bäddar för att omständigheterna ska arbeta emot mig.

Egentligen är det så märkligt, för jag har ett jobb där jag måste stå på mig, hävda mig, göra mig hörd och våga sticka ut. Jag har haft fackliga förtroendeuppdrag som många gånger inneburit tuffa konflikter och förhandlingar.
I de situationerna har jag oftast inga problem med att hävda mig. Inte när jag gör det å någon annans vägnar.
Men när det handlar om mig själv, privat, jag som person, då lägger jag mig platt och försöker vara till så lite besvär som möjligt. Jag anpassar mig till den milda grad att jag tappar bort mig själv.

Och jag vet inte hur jag ska bryta det.

Just nu känns det som att jag behöver lite paus från ren kur (då jag bara äter cambridgepulver) några dagar.
Inte så att jag ger upp, oh no, snarare tvärt om.
Jag gör det för att INTE tappa fokus och gå vilse.

Jag har funderat en hel del på varför jag har tröstätit och fuskat flera gånger senaste veckorna. En del saker är enkla att förstå - något har hänt som gjort mig väldigt ledsen, och så triggas de gamla mönstret igång. Men det förklarar inte allt. Och min slutsats är att den här ryckigheten som jag försökt att parrera senaste månaden är boven i dramat. Trots att yttre omständigheter, och egna beslut, gjort det svårt att hålla fast vid ren kur så har jag ändå försökt. Så jag har klivit av och på titt som tätt. Mentalt har jag nu hamnat i ett läge när jag mår dåligt över en god och väldigt GI-nyttig lunch, men eftersom den inte är cambridge så blir den fel... och så lägger jag på massa skuldkänslor på mig, känner mig misslyckad  vilket i sin tur ökar risken för fusk och tröstätning.

I går hade jag en sådan "misslyckad" dag. Den mysiga barnvaktslördagen blev inte alls så mysig som jag tänkt mig, i stället så var barnen griniga och bråkade med varandra och kunde inte komma överens alls om vad vi skulle göra, vilket ledde till att vi hade tråkigt och gjorde ingenting istället.... Så när jag äntligen kunde pusta ut kom reflexen att slappna av med något gott. Vilket jag också gjorde... och eftersom jag inte äter mat, tja, då blir det något änu mer onyttigt i stället. För ska jag fuska, då kan jag åtminstone göra det med stil!

Så nu tänker jag lämna ren kur i några dagar. Jag äter en måltid mat om dagen, i övrigt cambridge.
Den linjen fungerar med hur det ser ut på jobbet de närmsta dagarna, och jag tror att jag  minskar både pressen och hetsen som jag lägger på mig själv.

Efter onsdag så är det nytt läge, då har jag passerat de struliga dagarna med jobbresor och lunchmöten.
Då kan jag ta mig en funderare på om jag ska köra en sista vända ren kur innan jul, eller inte.
Visst vill jag gärna ta bort det sista kilot så jag kryper ner på tvåsiffrigt innan jul. Men det viktigaste är att jag kan fortsätta min viktresa, och om jag blir tvåsiffrig i början av januari i stället kan jag faktiskt leva med... tror jag...

I dag blir det förhoppningsvis en riktig mysdag.
Ska vara barnvakt åt min gudson och hans storasyster och ett biobesök, Mamma Mu och Kråkan står på planeringen.
I kväll åker vi  tre, tillsammans med några till, på julkonsert i kyrkan. Jag är ingen flitig kyrkobesökare, men det är något särskilt med julmusiken och kyrkan som inte går att få någon annanstans.

Matmässigt så är det fortfarande skakigt. Jag försöker hålla mig till ren kur, men blir ideligen "störd". Åter en jobblunch i går, en person som jag var tvungen att träffa och lunchen var enda chansen, och han skulle äta, så det var för fel att avstå... och sedan den förbaskade glassen i frysen. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att inte slänga den, den var ju ändå rätt så dyr, vilket resulterade i att jag senare på kvällen åt upp den...

Jag är hopplös.
Tänk att man kan göra samma misstag gång på gång.
Jag vet ju att det inte funkar!

Men är trots allt inte nedslagen. Det är bara bita ihop och fortsätta. Ingen omstart sedan, eller nya tag på måndag, utan bara att resa sig direkt efter fallet och fortsätta på ren kur enligt planen.
Men att ta det sista kilot (nu är det väl lite drygt det till och med) för att komma under 100 känns mer och mer som ett januari-projekt.

Må så vara. Under 100 ska jag. Basta.

I går var det allt bara upp och ner.
Och jag tröståt.
Chips. Och lite mörk choklad.
Inte bra. Men det kunde varit värre.
För när jag var på affären och handlade så höll jag i betydligt fler onyttigheter, och en stor bunke glass följde också med hem. Men den har jag inte rört.

Det som skrämmer mig är att jag kände mig som en missbrukare som med darrande händer desperat behövde min drog. Och när jag stoppade in den första chokladbiten i munnen, i bilen utanför affären, så blev jag lugn.
Otäckt.
Men det är kanske så jag måste förhålla mig till snacks, godis och onyttigheter när lusten att tröstäta sätter in. För mig är det ett matmissbruk och jag måste nu ”avgifta mig" genom att lära mig att stå ut i känslostormarna och inte ge efter.

Det är i varje fall bättre i dag.
Är fortfarande låg och nedstämd, med det tar inte över mitt liv.
Och glassen åker ut med soporna i kväll, för jag tänker inte ta några risker.

Dagens vikt: lite uppåt, strax ovanför 101 igen, men det är inte så illa som jag trodde.
Vilket ändå är en ljusglimt i dag.

Och ljusglimtar är alltid välkomna!

Har en riktig downdag i dag.
Orkar inte gå in på varför, men ännu en gång känns det som om livet ger mig ett knytnävsslag i magen med budskapet "haha, du ska inte tro något!".

Jag är så less på det, att varje gång jag vågar börjar hoppas och tro på något positivt i mitt liv, när jag börjar anan att jag kanske är värd att må bra och att mina drömmar och min längtan inte är orimlig, så händer något som bevisar motsatsen.

Jag är duktig nog att lägga krokben för mig själv.
Det behöver jag inte hjälp med, tack.

Har sovit bara några timmar i natt och sitter nu som en zombie på jobbet.
Fick precis veta att vi har ett lunchmöte som jag måste vara med på.
Jag hatar lunchmöten.
I dag kommer jag inte kunna stå emot att äta lunch med de andra, det blir jobbigt att sitta och se på hur de äter...
Inte vad behöver efter gårdagens resdag.
Inte enligt min plan.
Men jag får försöka hålla GI-linjen för att minimera skadan.

Det som blir svårast i dag är att stå emot längtan att tröstäta. Just nu skriker det i varje fiber i min kropp efter att få krypa ner under en filt i soffan, med en stor burk glass i ena handen och en påse ostkrokar  i den andra och bara tycka synd om mig själv resten av dagen.

Jag försöker härda ut.
Jag klarar inte av att misslyckas med vikten ovanpå allt annat i dag.
Lunchen blir illa nog.

Sitter på Arlanda och väntar på mitt plan hem igen.
Det är först nu jag fått en tillräckligt lång paus för att kika in på bloggen. Först sammanträde, sedan ila ut på stan för att hinna med lite julklappsärenden och kläd-span och sist en fika med föräldrarna. Pust. Det går att trycka in mycket på en dag om man bara vill...

Det har gått si och så med mina regler för dagen. Eller det gick riktigt bra fram till lunch. Men det visade sig att den skaldjursrisotto jag beställde till lunch, med tanke på att skaldjur är både gott och nyttigt, innehöll mest och ris och väldigt små spår av identifierbara skaldjur... så det blev en rejäl kolhydratdos med andra ord.

Fick sedan inte riktigt ihop tidsplaneringen, så i farten mellan ärendena på stan blev det en liten 10-kronorshamburgare på McDonalds. Inte idealiskt, men jag behövde något akut för att klara av resten av kvällen helt enkelt.
Däremot blev det cambridge + the till middag, medan föräldrarna fikade go´fika.
Det är jag nöjd med.

Har nu smällt i mig en liten, liten chokladbit samtidigt som jag lyxar till det med en loka päron.

Så summa sumarum: det kunde varit mycket värre!
Även om dagen inte blev en perfekt cambridgedag, så har jag gjort flera kloka val och resten får jag stå ut med helt enkelt.

Men jag tror att jag avstår från vågen i morgonbitti för säkerhets skull...

blogg.se har uppdaterat sina system i dag, och den blogg jag skrev i morse kom ut betydligt senare på dagen...
Inte kul.

Laddar nu för en stockholmsresa över dagen i morgon. Jag vet att jag är hopplös när jag reser. Plötsligt så bara finns det godispåsar, mini-chipsburkar och varmkorvar i mina händer. Det är som att jag lämnar mina regler (och hämningar) hemma, och ägnar mig åt en dags mat-anarki...

I morgon blir det också ett avbrott i min cambridgekur eftersom det ingår ett lunchmöte i det sammanträde jag ska på och jag orkar inte sitta med min cambridge-shake med massa halvfrämmande människor och behöva förklara mig samtidigt som jag känner hur det vattnas i munnen på mig när jag ser deras goda luncher. Så jag äter, men tänker tänka så mycket GI jag bara kan för att hålla kolhydraterna på ett minimum. Räknar med att det blir lättare och går snabbare att komma tillbaka på ren kur-spåret efter det.

Ska försöka hålla mig till några enkla regler på min lilla dags-resa.
Klarar jag detta så är jag mer än nöjd:

1. Frukost = cambridge. Det finns ingen anledning att äta en frukost till på flygplanet bara för att det är gratis.
2. Ta med ett kokt ägg som nöd-proviant i fall dagen blir lång och hungern pockar på: ägg är bättre än fikabröd o varmkorv.
3. Det är okej att äta lunch eftersom jag bestämt det i förväg. Välj bort kolhydrater så mycket det går.
4. Ta med cambridge som ett alternativ till middag. Jag behöver inte äta middag med föräldrarna bara för att det finns tid. Jag kan skaka cambridge i stället, föräldrarna kan dricka kaffe.

Varannan-dags-teorin verkar stämma.
Stilla i går, nedåt i dag.
Aktuell vikt: 101 blankt.

Det börjar brännas nu...

Min Cambridge-konsulent har sagt att det är tufft för många att ta sig under det magiska 100-strecket. Att det är någon psykisk spärr som spökar. Jag har inte känt av den än, peppar, peppar, utan är mer förundrad och förväntansfull.Och när små, negativa tankar pockar på min uppmärksamhet så försöker jag tänka att varje hekto just nu är ren bonus - jag har redan klarat årets mål att gå ner 20 kilo, och allt över det är bonus och inget som jag egentligen räknat med.

Samtidigt vill jag så gärna fira in det nya året som tvåsiffrig. Vilket betyder att jag behöver lite marginal - eftersom jag inte tänker gå på cambridge över julhelgen direkt. Och därför borde jag försöka klämma mig ner ett par kilo under 100-sträcket innan jul för att vara kvar på rätt sida på nyårsafton.

Tre kilo på tre veckor med cambridge är absolut inget problem, problemet är att dagarna fram till jul är fyllda av små avbrott . Även om jag väljer bort mycket, så kommer det ändå att bli ungefär ett avbrott i veckan fram till jul = jag varje gång tappar fart i viktminskningen = jag får det svårare med motivationen = det blir lättare till att fuska = jag kommer inte klara av det utan harvar på strax över 100 i evigheter...

Och se där, så har jag lyckats ta ut det svåra i förskott samtidigt som en röst börjar viska i bakhuvudet att jag kommer att misslyckas. Inte sådana tankar jag behöver just nu. Så jag försöker låta bli att tänka. Och kommer på att det kanske är just det här som min konsulent pratar om.

Jag har precis fikat saffransbulle.
Skar en liten bit, typ en centimeter bred.
Suck.
Jag som inte ska äta något sådant! Inte nu, inte när jag är mitt uppe i ren kur.

Nu inbillar jag mig inte att en centimeter saffransbulle har någon större betydelse i världsrymden, eller stjälper hela min viktresa, men den är ändå symbolisk.
För precis innan det kallades till firar-fika här på jobbet, så blev jag ledsen när jag tyckte att min chef tjatade på mig. Han har varit på mig som en hök i dag, och kommer sedan in och undrar varför jag verkar ledsen och nere i dag, och erbjuder sitt lyssnande öra.
När det är han som är problemet, enligt min mening!
Jag avfärdade det som vanligt. Sa att jag inte ville prata och gick sedan ut och åt bulle.

Tröstätares klubb, finns den?

Dagens vikt:
samma som i går. Suck. Stilla på vägen är aldrig kul. Men jag känner igen det - varannandags-syndromet. Och det är kanske för mycket begärt att det ska skutta nedåt runt ett halvt kilo varje dag.
Även jag måste inse det...

Dagens smil:
en kollega som viskande på morgonen berömde mig för att jag gått ner så mycket i vikt och försäkrade att det syns jättemycket. Tack! Det värmde! En dos bekräftelse och beröm är en bra start på dagen.

Dagens aj:
akupunkturnålarna som ska lindra min onda axel. Visst hjälper de, men en del av dem gör lite ont när de sticks in i mitt ömtåliga skinn...

Dagens mat:
cambridge och vatten, lite, lite hälsofil till frukost. Cambridge och vatten till lunch. Cambridge och vatten till middag. Alla cambridge är med kakao-smak. Och så mera vatten. Och lite räkor (se nästa kategori).

Dagens ser fram emot:
att få lägga fram några räkor på tining i kväll, för att sedan avnjuta till Cityakuten.

Dagens jag-fården-inte-ur-skallen:
"I like to move it, move it" - refrängen dunkar på i hjärnan. Efter Madagaskar 2 på bion i helgen med gudsonen och hans syster,.

Dagens outfit:
helsvart, långärmad top som knäpps med hyskor, numer förstora blektvättade jeans med söm som går in över benet, röda kängor, guldkedja i halsen, osminkad. Roligare än så är det inte.