kakanskilokamp

Den stora tröttheten har slagit till.
Sover bort halva dagarna, slöar resten av tiden.
Så fort jag gör något lite mer aktivt så tar orken slut på bara några minuter.

Bara att vänta ut.

Behandlingen avklarad.
Allt gick bra.
Men är trött.
Tröttare än någonsin.
Så det blir nog rätt trötta dagar som väntar nu också.

Inför behandlingen så ska jag också väga mig.
Det är faktiskt bland de jobbigaste.
Under hela den här perioden så har det här med vikt och så varit helt skjutet i bakgrunden.
Och det märks.

Nu är jag tillbaka där jag började. Över 120 kg igen.
Visserligen är en del av det jag gått upp vätska som jag lagt på mig, men det är en mindre del.
Det mesta är fett som jag lagt på mig igen genom att jag tröstätit och inte orkat röra på mig.

Just nu känns det som ett enda stort misslyckande.
När jag tagit mig igenom cellgifterna måste jag börja om med alla kilon och gå ner dem en gång till.
Om det över huvudtaget går en gång till.

Shit så misslyckad jag känner mig.

Så var det dags igen.
I morgon får jag den sjunde behandlingen.
Det är den sista eller näst sista.
Känns bra.

Om några veckor ska jag göra en ny utvärdering med bland annat skiktröntgen.
Då får jag veta om behandlingen fortsatt att fungera, om lymfkörtlarna är tillbaka till normal storlek och framför allt vad läkaren tror om fortsättningen.

Det känns både spännande och skrämmande att få veta.
Å ena sidan längtar jag efter goda nyheter.
Å andra sidan är jag livrädd för mindre goda nyheter.

Även om jag är förvarnad om att jag inte ska räkna med ett totalt tillfrisknande den här gången, så är jag så rädd för att cancern ska blossa upp snabbt igen. Att jag inte hinner få en sammanhängande frisk period innan det blir dags för nästa omgång cellgifter.
Det vet jag inte om jag klarar av.

I dag ska jag åka och hälsa på en god vän i hennes sommarstuga.
Det ska bli skönt.
Hos henne känner jag att jag inte behöver göra mig till, jag kan vara som jag är, och det här med att jag är sjuk är inget konstigt eller farligt eller upphaussat (hon och hennes man är båda läkare...)

Däremot kan jag inte bestämma mig för om jag ska följa med dem in på en marknad i morgon lördag. Det är i min gamla hemort, där jag växt upp, och jag vet att jag kommer stöta på massa gamla bekanta om jag följer med. Och då blir det genast jobbigare. Hur svarar man på frågan "hur är det?" ?

Först och främst beror det så mycket på om den som frågar vet om jag är sjuk eller inte.
Och det vet ju inte jag.
Sedan känns det så privat att börja prata om cellgifter och cancer med vem som helst. Vissa vill veta, andra inte.
Och jag orkar inte göra den avvägningen i varje situation just nu.

Så jag tror att jag avstår marknaden.

Får spara pengarna tills på söndag då jag ska på Ikea i stället...

I dag kom mina bandanas från England.
Otroligt - på fyra dagar bra.
Jag är imponerad.

Och de är jättefina.
Och passar jättebra!!!!
Känns så skönt att chansningen gick hem.
Ska inviga en av dem redan i eftermiddag då jag ska unna mig att få mina fötter ompysslade och tånaglarna lackade.
Brukar göra det inför varje sommar som en liten semesterlyx. Dessutom är jag så dålig på att måla tånaglarna, så det är skönt att någon annan gör det :-)

Börjar så smått ladda för nästa veckas behandling. Ska försöka ta vara på dagarna som är kvar till dess, för nu är det som jag mår som bäst och har som mest ork. Så i helgen blir det nog en tripp till Ikea i Sundsvall, och innan dess ska jag hinna besöka en god vän i hennes sommarstuga.

Må så gott vad du än gör.

Har haft svårt att sova ett par nätter nu.
Kanske beror det på värmen.
Jag hoppas det.
För i så fall så går det över av sig själv...

I går natt klev jag upp och lade påslakanet i frysen en halvtimme, för att få svalka i sängen.
Det var skönt.
Men jag somnade inte.
Inte förrän framåt tre, halv fyra.
Och vaknade strax efter åtta i morse.

Har försökt lägga mig och sova någon timme nu under förmiddagen, men det bara går inte.

Det värsta med att inte kunna sova är att då kommer alla tankar.
Och de bara snurrar på i huvudet.
Tankar på vad som har varit.
På vad som kommer.
Planer, oro, rädslor. Värsta scenarios målas upp.
Det gör det inte enklare att slappna av och komma till ro...

I natt behöver jag verkligen sova.

Jag håller ständigt på att söka olika alternativ till peruk.
Sjal använder jag mer och mer, men tycker det är svårt att knyta dem så de sitter snyggt. Och framför allt att få en knytning som håller mer än någon timme...

Köpte en solhatt på vinst och förlust på Åhléns i dag. Rea, 30 kronor. Och givetvis lite för liten. Jag har ett konstigt huvud, det är som stort på fel ställe... så det är svårt att få saker att sitta bra.

Fick sedan en idé.
Det finns ju färdiga bandanas, en sådan kanske skulle funka.
Kollade på torget här i Umeå, där finns det torghandlare som säljer sjalar och visst fanns det bandanas. Men det var med tvivelaktigt mönster. Hemma så surfade jag och hittade en bandanashop i England med riktigt bra priser och färdiga bandanas som de kallar headwraps.

Så på vinst och förlust igen så beställde jag några. Jag hoppas verkligen att åtminstonde någon av dem ska funka bra. Så nu hoppas jag att posten från England ska gå med raketfart.

Jag har blivit en riktig tv-junkie.
Nu när orken är minimal, så är det väldigt lätt att bli sittandes i soffan, framför tv:n.
Har upptäckt ett visst mönster den senaste veckan - nästan som en ritual. Blir lite störd när något händer som gör att jag måste avvika från mitt tv-schema.

Sover först till närmare tio på förmiddagen.
Äter frukost, bläddrar i tidningen, och sätter sedan på tv:n samtidigt som jag slår på datorn.
Surfar lite till Doctors på TV4.

Sedan börjar det.
Kl 11 tittar jag på Gordon Ramsey på femman.
Kl 12 zappar jag mellan repriser av Desperate Hourswifes och Cityakuten, och fortsätter zappandet mellan Ophra och Ellen.
Sedan blir det lite Beverly Hills 90210.
Sedan repris av Top Model.
Sedan lite mer Beverly Hills.
Därefter Mammas pojkar.

Sedan är klockan sju på kvällen.... och vid åtta börjar det alltid något bra man kan titta på.
Och kvällen avslutas alltid med 2 x Sex and the city, och om jag orkar kvällens avsnitt av In Treatment på SVT Play.

Suck.
Inte det mest kreativa man kan göra med andra ord.

Men vad fan.
Jag har cancer.
Jag gör vad jag vill ;-)

Alla skriver väl om värmen i helgen. Så även jag.
Den är hemsk!

Vanligtvis älskar jag sol och värme, gillar att ligga och lapa mig i solen, försöka bli brun, njuta av sommaren.
Men den här sommaren är som sagt var annorlunda.
Och nu när det varit extra varma dagar märker jag att värmen inte bekommer mig väl.

Har varit otroligt slö och trött hela helgen. Sovit och vilat mycket, lederna småvärker, har konstig smak i munnen och får då och då riktiga dippar då jag bara måste sätta eller lägga mig ner ett tag. Nästan som lite yrsel...

Det är inte konstigt att kroppen är rejält sliten nu, efter sex cellgiftsbehandlingar. Men det är inte kul att uppleva det. Och sinnet vill mer än kroppen orkar, så det är svårt att hitta gränserna.

I går bjöd jag över en kompis på grillat. Väldigt opretantiöst och enkelt. Jag hade det mesta hemma men behövde komplettera lite på affären. Tog cykeln dit - och jag har typ två minuter till affären. Handlade, cyklade hem och var sedan helt slut så jag låg utslagen i soffan en timme....

Det är bara att försöka acceptera läget.

En sak som är bra är att mina fötter inte är lika svullna nu. Tror att det spelar stor roll att jag inte jobbar och sitter med fötterna nedåt hela tiden. Min läkare sa att jag skulle ta varje möjlighet jag hade att lägga upp benen, och det har jag gjort. Och det gör skillnad.

Har i helgen också gjort sjaldebut inför mina grannar.
Det går helt enkelt inte att ha peruk när det är så här varmt, och jag vägrar att sitta inlåst hela tiden.
Så jag har varit på min uteplats, med sjal, och upptäckt att jag överlevde det också....

Så skönt!
Har knappt haft på mig peruken alls i dag.
Skallen har fått andas fritt, förutom en fem minuters tripp till posten.

Men å andra sidan, har det varit en trött innedag, så det har inte varit så konstigt att jag låtit peruken vila...

Mår hyggligt bra efter gårdagens cellgifter. Trött, javisst, men annars helt ok.
Får väl se hur det blir i morgon....

Då blir det betydligt mer peruk.
Har lovat att vara barnvakt åt min gudson och hans storasyster, och det blir en heldagsövning typ.
Så då är det peruk på.
Möjligtvis sjal om det blir outhärdligt, men jag är fortfarande obekväm med att visa mig i sjal bland andra människor.

Fick häromdagen ett litet bakslag. Har så sett fram emot att en stuga vid havet som jag skulle få låna av ett par jobbarkompisar nästa vecka. Men nu har deras semesterplaner helt kastats om då den enes pappa blivit sjuk och ligger på sjukhus. Självklart förstår jag det. Å andra sidan var det ett av de riktiga se-fram-emot saker jag hade denna sommar...

Så nu får jag försöka hitta på något annat i stället att se fram emot...

I morgon är det dags för den sjätte behandlingen.
Tog prover i dag, och alla värden var bra.
Ligger fortfarande lite lågt i blodvärde, men det är inte så konstigt. Och det är inte för lågt.

Sjätte gången.
Det betyder att det efter i morgon är en eller två behandlingar kvar.
Jag gissar att det blir två till - att så länge jag mår hyfsat bra så vill läkaren köra så mycket det bara går.
Och det är väl okej.

Var förbi frisören på sjukhuset i dag också, och bokade en tid för att få peruken lite fixad. Den har blivit sliten i topparna, framför allt fram längs sidorna, och behöver klippas lite för att få bort det "frissiga". Det blir gjort på måndag. Skönt.

Fick kepsen jag beställde i förra veckan häromdagen.
Den är jättefin.
Men för liten.
Shit.

Har också beställt en färdig turban, den var tillfälligt slut, och kommer senare.
Hoppas innerligt att den passar bättre, för jag vill verkligen ha något som bara är att dra på.

Städar och fejar hemma, för fredag kväll ska jag ha tio tjejer på ost och vinprovning hemma hos mig.
Det ska bli sååå kul!

En kompis fyller 40 i sommar, och vi tänker överraska henne med en tjejkväll.
Vi börjar med en cosmopolitan och några pizzasnurror.
Sedan blir det provning med fem olika viner och fem olika ostar.
Därefter ger vi oss ner på stan för en sen middag på en italiensk krog.

Det är så skönt att få fokusera på något helt annat än att vara sjuk och cellgifter och allt annat tråkigt.

För övrigt har jag bara en dag kvar till semester.
Längtar.
Även om jag inte kommer göra så mycket på semestern - eftersom behandlingarna fortsätter - så ska det bli skönt att vara ledig.