kakanskilokamp

Just nu känns det som att jag behöver lite paus från ren kur (då jag bara äter cambridgepulver) några dagar.
Inte så att jag ger upp, oh no, snarare tvärt om.
Jag gör det för att INTE tappa fokus och gå vilse.

Jag har funderat en hel del på varför jag har tröstätit och fuskat flera gånger senaste veckorna. En del saker är enkla att förstå - något har hänt som gjort mig väldigt ledsen, och så triggas de gamla mönstret igång. Men det förklarar inte allt. Och min slutsats är att den här ryckigheten som jag försökt att parrera senaste månaden är boven i dramat. Trots att yttre omständigheter, och egna beslut, gjort det svårt att hålla fast vid ren kur så har jag ändå försökt. Så jag har klivit av och på titt som tätt. Mentalt har jag nu hamnat i ett läge när jag mår dåligt över en god och väldigt GI-nyttig lunch, men eftersom den inte är cambridge så blir den fel... och så lägger jag på massa skuldkänslor på mig, känner mig misslyckad  vilket i sin tur ökar risken för fusk och tröstätning.

I går hade jag en sådan "misslyckad" dag. Den mysiga barnvaktslördagen blev inte alls så mysig som jag tänkt mig, i stället så var barnen griniga och bråkade med varandra och kunde inte komma överens alls om vad vi skulle göra, vilket ledde till att vi hade tråkigt och gjorde ingenting istället.... Så när jag äntligen kunde pusta ut kom reflexen att slappna av med något gott. Vilket jag också gjorde... och eftersom jag inte äter mat, tja, då blir det något änu mer onyttigt i stället. För ska jag fuska, då kan jag åtminstone göra det med stil!

Så nu tänker jag lämna ren kur i några dagar. Jag äter en måltid mat om dagen, i övrigt cambridge.
Den linjen fungerar med hur det ser ut på jobbet de närmsta dagarna, och jag tror att jag  minskar både pressen och hetsen som jag lägger på mig själv.

Efter onsdag så är det nytt läge, då har jag passerat de struliga dagarna med jobbresor och lunchmöten.
Då kan jag ta mig en funderare på om jag ska köra en sista vända ren kur innan jul, eller inte.
Visst vill jag gärna ta bort det sista kilot så jag kryper ner på tvåsiffrigt innan jul. Men det viktigaste är att jag kan fortsätta min viktresa, och om jag blir tvåsiffrig i början av januari i stället kan jag faktiskt leva med... tror jag...