kakanskilokamp

I dag blir det förhoppningsvis en riktig mysdag.
Ska vara barnvakt åt min gudson och hans storasyster och ett biobesök, Mamma Mu och Kråkan står på planeringen.
I kväll åker vi  tre, tillsammans med några till, på julkonsert i kyrkan. Jag är ingen flitig kyrkobesökare, men det är något särskilt med julmusiken och kyrkan som inte går att få någon annanstans.

Matmässigt så är det fortfarande skakigt. Jag försöker hålla mig till ren kur, men blir ideligen "störd". Åter en jobblunch i går, en person som jag var tvungen att träffa och lunchen var enda chansen, och han skulle äta, så det var för fel att avstå... och sedan den förbaskade glassen i frysen. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att inte slänga den, den var ju ändå rätt så dyr, vilket resulterade i att jag senare på kvällen åt upp den...

Jag är hopplös.
Tänk att man kan göra samma misstag gång på gång.
Jag vet ju att det inte funkar!

Men är trots allt inte nedslagen. Det är bara bita ihop och fortsätta. Ingen omstart sedan, eller nya tag på måndag, utan bara att resa sig direkt efter fallet och fortsätta på ren kur enligt planen.
Men att ta det sista kilot (nu är det väl lite drygt det till och med) för att komma under 100 känns mer och mer som ett januari-projekt.

Må så vara. Under 100 ska jag. Basta.