Varför är det så svårt att äta normalt?
Halvtid i semestern. Halvdåligt väder, heldåligt humör.
Förldrarna har nu åkt hem, och det blev lite som att öppna en sluss. Efter att ha tvingats att sköta mig hyggligt i några dagar så började jag frossa i glass, kakor och godis.
Har ätit så jag mår illa.
Usch.
Förstår inte varför det är så himla svårt. Det är som att jag ger upp i förväg, att jag bestämt mig för att jag inte klarar av att hålla en vettig balans. Att jag bara skjuter problemet framför mig, och tänker att det här tar jag igen när jag börjar på cambridgekuren igen...
Hmm.
Försöka lura mig själv har jag alltid varit bra på.
Men tänker försöka använda "halvtiden" till en omstart.
Den första halvan blev inte bra, men den andra halvan kan bli bättre.
Jag behöver inte glass och kakor varje dag.
Jag kan ju det här, har gjort det förut, och klarat av att hålla matsedel och struktur över längre perioder. Så de knappa tre veckor som är kvar av semestern ska inte vara några problem.
Basta.
Men tänk så mycket enklare det skulle vara med lite sol och värme, så man inte kände sig så instängd och uttråkad om dagarna....
Förldrarna har nu åkt hem, och det blev lite som att öppna en sluss. Efter att ha tvingats att sköta mig hyggligt i några dagar så började jag frossa i glass, kakor och godis.
Har ätit så jag mår illa.
Usch.
Förstår inte varför det är så himla svårt. Det är som att jag ger upp i förväg, att jag bestämt mig för att jag inte klarar av att hålla en vettig balans. Att jag bara skjuter problemet framför mig, och tänker att det här tar jag igen när jag börjar på cambridgekuren igen...
Hmm.
Försöka lura mig själv har jag alltid varit bra på.
Men tänker försöka använda "halvtiden" till en omstart.
Den första halvan blev inte bra, men den andra halvan kan bli bättre.
Jag behöver inte glass och kakor varje dag.
Jag kan ju det här, har gjort det förut, och klarat av att hålla matsedel och struktur över längre perioder. Så de knappa tre veckor som är kvar av semestern ska inte vara några problem.
Basta.
Men tänk så mycket enklare det skulle vara med lite sol och värme, så man inte kände sig så instängd och uttråkad om dagarna....
Föräldrar, spring och akuten...
Har mina föräldrar på besök, därför blir det lite si och så med uppdateringen...
Har i varje fall precis varit ute på min runda i Gammliaskogen, och det känns bara skönt. Lyckades springa rätt många korta sträckor i dag, en till och med i lite uppförslut. Kändes bra att få ta ut sig riktigt ordentligt.
Annars är dagarna fyllda med marknadsbesök, caféer, affärer och lite turistande.
Lagom semester med andra ord.
Mindre kul var det i fredags då jag under dagen fick mer och mer ont över bröstet. Det kändes som att det strålade från bak i skuldran, men det var över bröstet på vänster sida som det gjorde som mest ont. Under dagen började det ondadessutom stråla ut i vänster arm, som halvt domnade av.
Jag fick nästan panik eftersom det är klassiska tecken på att något är fel på hjärtat, men jag tyckte samtidigt att det lät osannolikt. Jag har aldrig haft hjärtproblem, är i bättre form än någonsin och är dessutom "bara" 40 år. Men ju ondare jag fick, desto räddare blev jag. Efter ett samtal med sjukvårdsrådgivningen så blev det till slut ett besök på akuten och EKG.
Som givetvis var hur fint som helst.
Läkaren konstaterade att jag har en kraftig inflamation i ett muskelfäste bak i skuldrad. Eftersom det inte finns några nerver i muskelfästet så kan hjärnan inte exakt koppla ihop vart det gör ont, och då kan smärtan "sätta" sig lite var som helst i närheten.
Se där.
Har i varje fall precis varit ute på min runda i Gammliaskogen, och det känns bara skönt. Lyckades springa rätt många korta sträckor i dag, en till och med i lite uppförslut. Kändes bra att få ta ut sig riktigt ordentligt.
Annars är dagarna fyllda med marknadsbesök, caféer, affärer och lite turistande.
Lagom semester med andra ord.
Mindre kul var det i fredags då jag under dagen fick mer och mer ont över bröstet. Det kändes som att det strålade från bak i skuldran, men det var över bröstet på vänster sida som det gjorde som mest ont. Under dagen började det ondadessutom stråla ut i vänster arm, som halvt domnade av.
Jag fick nästan panik eftersom det är klassiska tecken på att något är fel på hjärtat, men jag tyckte samtidigt att det lät osannolikt. Jag har aldrig haft hjärtproblem, är i bättre form än någonsin och är dessutom "bara" 40 år. Men ju ondare jag fick, desto räddare blev jag. Efter ett samtal med sjukvårdsrådgivningen så blev det till slut ett besök på akuten och EKG.
Som givetvis var hur fint som helst.
Läkaren konstaterade att jag har en kraftig inflamation i ett muskelfäste bak i skuldrad. Eftersom det inte finns några nerver i muskelfästet så kan hjärnan inte exakt koppla ihop vart det gör ont, och då kan smärtan "sätta" sig lite var som helst i närheten.
Se där.
Fokus på det som är bra
Först: tack Helena för peppande ord!
Du har så rätt, jag är så snabb på att döma mig själv och glömmer bort allt bra jag har gjort. Det gäller att kunna vara lugn i att jag kommer att klara av den här dippen också, för det har jag gjort tidigare. Och nu är det sommar, och då gäller liksom inte samma regler som annars...
Annars är det som förut. Kämpar på för att hitta en balans, men i stället för att fokusera på det som jag inte är nöjd med så ska jag försöka ta fasta på det som är bra. Vikten väljer jag fortfarande att inte ta reda på. Det tar jag itu med senare, helt enkelt. Nu lägger jag allt mitt fokus på att förstärka det som fungerar, och få in mer och mer av vardagen på min "bra-lista".
Saker som varit bra de senaste dagarna:
jag har kunnat begränsa mig och inte vräkt i mig ursinningslöst trots att jag haft möjlighet till det.
jag är sakta men säkert igång med att röra mig mera igen.
jag har äntligen gjort min veckosallad, så nu finns det ingen ursäkt kvar för att inte äta rejält med grönsaker till varje mål.
jag har valt cambridge i stället för att köpa hamburgare eller pizza ute.
Vad står på din "bra-lista"?
Du har så rätt, jag är så snabb på att döma mig själv och glömmer bort allt bra jag har gjort. Det gäller att kunna vara lugn i att jag kommer att klara av den här dippen också, för det har jag gjort tidigare. Och nu är det sommar, och då gäller liksom inte samma regler som annars...
Annars är det som förut. Kämpar på för att hitta en balans, men i stället för att fokusera på det som jag inte är nöjd med så ska jag försöka ta fasta på det som är bra. Vikten väljer jag fortfarande att inte ta reda på. Det tar jag itu med senare, helt enkelt. Nu lägger jag allt mitt fokus på att förstärka det som fungerar, och få in mer och mer av vardagen på min "bra-lista".
Saker som varit bra de senaste dagarna:
jag har kunnat begränsa mig och inte vräkt i mig ursinningslöst trots att jag haft möjlighet till det.
jag är sakta men säkert igång med att röra mig mera igen.
jag har äntligen gjort min veckosallad, så nu finns det ingen ursäkt kvar för att inte äta rejält med grönsaker till varje mål.
jag har valt cambridge i stället för att köpa hamburgare eller pizza ute.
Vad står på din "bra-lista"?
Hmm...
Nä, jag kan väl inte påstå att jag sköter mig särskilt bra.
Ambitionen finns där, hela tiden.
Men jag tar mig inte riktigt från ord till handling.
Tvärt om - när jag handlar i affären så slinker det med både det ena och det andra som sedan hamnar i magen.
Ostkrokar, glass och lite kakor.
Inte vad jag behöver.
Hoppas att jag nu har fått de "struldagar" jag behöver för att kunna ta mig i kragen och hitta en balans som jag är nöjd med. Först just nu är jag inte nöjd, och när jag inte är nöjd äter jag ännu mer.
Konstigt hur man funkar.
Känns lite tröstlöst att det bara är allt eller inget som verkar funka.
Antingen öppna spjäll eller strikt pulverkur.
Men jag fortsätter försöka.
Men trots att det känns som att sommaren knappt börjat är det nästan så jag längtar till hösten då det är enklare att hålla sig till sin kur....
Dagens vikt: ingen aning. Vill inte veta. Men pluskilo är det definitivt.
Ambitionen finns där, hela tiden.
Men jag tar mig inte riktigt från ord till handling.
Tvärt om - när jag handlar i affären så slinker det med både det ena och det andra som sedan hamnar i magen.
Ostkrokar, glass och lite kakor.
Inte vad jag behöver.
Hoppas att jag nu har fått de "struldagar" jag behöver för att kunna ta mig i kragen och hitta en balans som jag är nöjd med. Först just nu är jag inte nöjd, och när jag inte är nöjd äter jag ännu mer.
Konstigt hur man funkar.
Känns lite tröstlöst att det bara är allt eller inget som verkar funka.
Antingen öppna spjäll eller strikt pulverkur.
Men jag fortsätter försöka.
Men trots att det känns som att sommaren knappt börjat är det nästan så jag längtar till hösten då det är enklare att hålla sig till sin kur....
Dagens vikt: ingen aning. Vill inte veta. Men pluskilo är det definitivt.
Famlar efter balans
Jag har lite svårt att hitta rätt nivå på mitt ätande.
Det är ta mig tusan så mycket enklare att bara gå på pulverkur, för då vet man vad som gäller.
Nu så känner jag att jag famlar, och jag har så svårt att inte stoppa i mig lite för mycket onyttigt.
Har i varje fall gjort upp en plan nu, och köpt hem mest nyttigheter till kyl och skafferi, så jag hoppas att jag snart hittar rätt. Kör lite GI-inspirerat tänkte jag, så i dag blir det en Ceasarsallad till lunch, bortbjuden på grillat i kväll, och i morgon GI-hamburgare och chevre-rostas med blomkålspuré till middag.
Och så min veckosallad. Som ännu inte är gjord.... men dagen är ju lång!
Motionen ska också i gång på allvar igen. Sitter just nu ombytt och är på väg ut i Gammliaskogen. Det ska bli så skönt. Tror att det kommer kännas bättre i både kroppen och knoppen efter en genomkörare.
Tror också att vädret spelar stor roll. Alla dessa tråkiga regndagar gör mig inaktiv, och när jag är uttråkad så hamnar jag framför tv:n eller datorn, och blir snabbt sugen på något onyttigt. Häromkvällen proppade jag i mig en påse smågodis, vet inte när jag köpte smågodis sist!
Men nu vänder det.
Hoppas jag.
Det är ta mig tusan så mycket enklare att bara gå på pulverkur, för då vet man vad som gäller.
Nu så känner jag att jag famlar, och jag har så svårt att inte stoppa i mig lite för mycket onyttigt.
Har i varje fall gjort upp en plan nu, och köpt hem mest nyttigheter till kyl och skafferi, så jag hoppas att jag snart hittar rätt. Kör lite GI-inspirerat tänkte jag, så i dag blir det en Ceasarsallad till lunch, bortbjuden på grillat i kväll, och i morgon GI-hamburgare och chevre-rostas med blomkålspuré till middag.
Och så min veckosallad. Som ännu inte är gjord.... men dagen är ju lång!
Motionen ska också i gång på allvar igen. Sitter just nu ombytt och är på väg ut i Gammliaskogen. Det ska bli så skönt. Tror att det kommer kännas bättre i både kroppen och knoppen efter en genomkörare.
Tror också att vädret spelar stor roll. Alla dessa tråkiga regndagar gör mig inaktiv, och när jag är uttråkad så hamnar jag framför tv:n eller datorn, och blir snabbt sugen på något onyttigt. Häromkvällen proppade jag i mig en påse smågodis, vet inte när jag köpte smågodis sist!
Men nu vänder det.
Hoppas jag.
Mini-resa & svårt att prata vikt
Åker bort över natten, en liten mini-semester i semestern. Jag och min barndomskompis har bara några få dagar semester samtidigt, så det gäller att passa på. Det blir två dagar fyllda med barn, tre stycken, som alla vill ha total uppmärksamhet hela tiden. Mysigt för det mesta!
Det är min kompis C som också inspirerade mig att börja med Cambridge. Hon körde förra sommaren och pratade om hur bra det fungerade. Jag följde med henne till hennes konsulent, som slussade mig vidare till rätt person här i Umeå och vips så var jag igång också. För detta är jag henne evigt tacksam.
Det som är svårt är att det sedan har gått så mycket bättre för mig än för C. Hon har inte på långa vägar lika mycket att gå ner som jag, men tio kilo till skulle hon må bra av. Jag vet att hon tycker det är jobbigt, allra helst nu när jag gått ner så mycket att det verkligen syns och gör skillnad. Ser nästan paniken i hennes ögon att jag snart "är i kapp" henne....
Tänkte på det häromdagen, att det är så svårt att prata ärligt om vikten. Att säga att någon går ner, ser fin ut, är duktig och så vidare, det är inte svårt - men hur säger man när det är tvärt om? Fick en liten chock när jag träffade en kompis som jag inte sett på flera månader och upptäckte att hon lagt på sig rejält. Hur säger man det? Och tidigare i veckan träffade jag en bekant från viktgruppen på Iksu som jag gick för ett par år sedan, hon berömde mig för hur fin jag såg ut, och jag kunde inte säga detsamma eftersom hon uppenbart gått upp.
Jag blir så besviken på mig själv för att jag inte klarar av att närma mig ämnet, jag om någon borde väl kunna ta upp det? För jag vet hur viktigt det är att avdramatisera överviktsfrågan, att den visserligen är känslig, men samtidigt så blir den bara svårare att hantera om den hela tiden behandlas som ett tabu.
Jag tror att det saknas en bra ingångsreplik, som en väl beprövad raggningsreplik som man alltid kan ta till för att testa läget. Jag får klura på det.
Återkommer på bloggen på fredag.
För nu åker jag till internetlöst land...
Det är min kompis C som också inspirerade mig att börja med Cambridge. Hon körde förra sommaren och pratade om hur bra det fungerade. Jag följde med henne till hennes konsulent, som slussade mig vidare till rätt person här i Umeå och vips så var jag igång också. För detta är jag henne evigt tacksam.
Det som är svårt är att det sedan har gått så mycket bättre för mig än för C. Hon har inte på långa vägar lika mycket att gå ner som jag, men tio kilo till skulle hon må bra av. Jag vet att hon tycker det är jobbigt, allra helst nu när jag gått ner så mycket att det verkligen syns och gör skillnad. Ser nästan paniken i hennes ögon att jag snart "är i kapp" henne....
Tänkte på det häromdagen, att det är så svårt att prata ärligt om vikten. Att säga att någon går ner, ser fin ut, är duktig och så vidare, det är inte svårt - men hur säger man när det är tvärt om? Fick en liten chock när jag träffade en kompis som jag inte sett på flera månader och upptäckte att hon lagt på sig rejält. Hur säger man det? Och tidigare i veckan träffade jag en bekant från viktgruppen på Iksu som jag gick för ett par år sedan, hon berömde mig för hur fin jag såg ut, och jag kunde inte säga detsamma eftersom hon uppenbart gått upp.
Jag blir så besviken på mig själv för att jag inte klarar av att närma mig ämnet, jag om någon borde väl kunna ta upp det? För jag vet hur viktigt det är att avdramatisera överviktsfrågan, att den visserligen är känslig, men samtidigt så blir den bara svårare att hantera om den hela tiden behandlas som ett tabu.
Jag tror att det saknas en bra ingångsreplik, som en väl beprövad raggningsreplik som man alltid kan ta till för att testa läget. Jag får klura på det.
Återkommer på bloggen på fredag.
För nu åker jag till internetlöst land...
Tvärstopp
I går eftermiddag tog det bara tvärstopp.
Stod helt plötsligt inte ut en sekund till med enbart pulver. Känner igen den där otåliga känslan från tidigare när jag är nära att bryta min kur. Nu blev det dessutom så mycket som lockade samtidigt - inte minst tårtfika hos kompisen som mini-firade sin födelsedag trots allt...
Som alltid är det nu svårt att hitta tillbaka till normalläget. Känner också att jag lite tappat bort att laga mat åt mig själv. Det har varit så mycket fokus på pulver så lång tid, och de uppehåll jag ändå har haft har för det mesta varit i samband med någon resa.
Måste sätta mig ner och göra upp en mat-plan. Även om jag inte följer den till punkt och pricka är det viktigt att ha någon form av grundplanering att utgå i från, om inte annat så jag kan storhandla och slipper ständiga besök på affären...
Vikten tog genast ett skutt uppåt också, vilket inte är så mycket att säga om. Vet att jag lägger på mig ungefär två kilo i vätska när jag går från pulverläge till äta-läge... Så länge vågen inte sticker över typ 94 så behöver jag inte vara orolig, då är det i stort sett bara vätska och inte riktig viktuppgång.
Har ätit grillad kyckling och broccoli till lunch, och lutar åt en sushi i kväll. Vi får se. Storhandla blir det först på fredag, eftersom jag åker bort två dagar till en kompis i morgon.
Är för övrigt riktigt less på allt regn.
Det är inte kul längre.
Stod helt plötsligt inte ut en sekund till med enbart pulver. Känner igen den där otåliga känslan från tidigare när jag är nära att bryta min kur. Nu blev det dessutom så mycket som lockade samtidigt - inte minst tårtfika hos kompisen som mini-firade sin födelsedag trots allt...
Som alltid är det nu svårt att hitta tillbaka till normalläget. Känner också att jag lite tappat bort att laga mat åt mig själv. Det har varit så mycket fokus på pulver så lång tid, och de uppehåll jag ändå har haft har för det mesta varit i samband med någon resa.
Måste sätta mig ner och göra upp en mat-plan. Även om jag inte följer den till punkt och pricka är det viktigt att ha någon form av grundplanering att utgå i från, om inte annat så jag kan storhandla och slipper ständiga besök på affären...
Vikten tog genast ett skutt uppåt också, vilket inte är så mycket att säga om. Vet att jag lägger på mig ungefär två kilo i vätska när jag går från pulverläge till äta-läge... Så länge vågen inte sticker över typ 94 så behöver jag inte vara orolig, då är det i stort sett bara vätska och inte riktig viktuppgång.
Har ätit grillad kyckling och broccoli till lunch, och lutar åt en sushi i kväll. Vi får se. Storhandla blir det först på fredag, eftersom jag åker bort två dagar till en kompis i morgon.
Är för övrigt riktigt less på allt regn.
Det är inte kul längre.
Semesterstart
Så är semestern officiellt i gång.
Med regn och 12 grader kallt.
Huvva.
Hoppas verkligen det vänder snart.
Har fakiskt besökt solariet i dag för att få lite färg på kroppen, så man törs visa sig på badstranden de få soldagar som det ser ut att bli i juli....
Har en dag i dag då jag uträttar massa ärenden. Födelsedagspresenter ska inhandlas, cykeln ska lämnas på verkstad, ett sista eftersläpande jobb ska mailas i väg och så vidare. Passar bra en sådan här trist dag.
Kör vidare med min cambridgekur i dag och i morgon, men tappar sakta upp genom att tillföra lite rena proteiner. Senare i veckan åker jag bort ett par dagar, och då ska jag definitivt ha brutit kuren och växlat över till ett normalt, sunt ätande. Planen är att hålla ett GI-tänk över sommaren, inte någon extrem variant, men vara försiktig med kolhydrater och satsa på proteiner och grönsaker.
Dagens vikt: 91,1 kg.
Vore himla kul om jag hann ta ett par hekto till innan jag går på uppehåll!
Med regn och 12 grader kallt.
Huvva.
Hoppas verkligen det vänder snart.
Har fakiskt besökt solariet i dag för att få lite färg på kroppen, så man törs visa sig på badstranden de få soldagar som det ser ut att bli i juli....
Har en dag i dag då jag uträttar massa ärenden. Födelsedagspresenter ska inhandlas, cykeln ska lämnas på verkstad, ett sista eftersläpande jobb ska mailas i väg och så vidare. Passar bra en sådan här trist dag.
Kör vidare med min cambridgekur i dag och i morgon, men tappar sakta upp genom att tillföra lite rena proteiner. Senare i veckan åker jag bort ett par dagar, och då ska jag definitivt ha brutit kuren och växlat över till ett normalt, sunt ätande. Planen är att hålla ett GI-tänk över sommaren, inte någon extrem variant, men vara försiktig med kolhydrater och satsa på proteiner och grönsaker.
Dagens vikt: 91,1 kg.
Vore himla kul om jag hann ta ett par hekto till innan jag går på uppehåll!
Slö söndag & sommartankar
Dagens vikt: 91,3 kg.
Stadigt nedåt.
Me like it!
Snart är mitt BMI under 35. Inte illa för en som varit över 50 som mest!
Det är nästan så jag hoppas att bästa vännen AK ställer in sitt födelsedagsfika i morgon så jag får köra på några extra dagar med cambridge.... Lite knäppt att tänka så, men så känns det lite... och hon har faktiskt "hotat" med att skjuta fram det till helgen... vilket skulle passa mej hur bra som helst. Skulle vara otroligt härligt att få se en 90:a innan jag bryter för sommaruppehållet.
Det är typiskt, att nu när jag har flow så har jag sedan tidigare bestämt mig för ett uppehåll. Vet att jag behöver ett break - och vill ha det - över sommaren. Ser så fram emot att få gå på uteservering, dricka ett glas vin, köpa en mjukglass, packa picknickkorgen och cykla till Nydalasjön, grilla hel fläskfilé och göra min goda potatissallad till...
Jo, jag behöver ett uppehåll.
Utmaningen i sommar blir att hitta och hålla en balans. Mina senaste uppehåll har inte varit helt bra. Jag har tagit i för mycket, och passat på att äta och proppat i mig onyttigheter. Jag hoppas och tror att det blir annorlunda nu, för nu har jag inte hetsen att "hinna gå ner lite till" innan sommaren, utan kan känna lugnet.
Fast jag ska nog inte tänka på det som ett uppehåll Just ja, det var ju med vad som är det tillfälliga och vad som är det normala. Så som jag ska äta och motionera i sommar ska ju vara mitt normalläge. Att köra pulverkur - eller att överäta - det är ju det tillfälliga, undantagen.
Måste komma ihåg det.
Att det är så här jag ska ha det.
Att det är så här jag VILL ha det.
Stadigt nedåt.
Me like it!
Snart är mitt BMI under 35. Inte illa för en som varit över 50 som mest!
Det är nästan så jag hoppas att bästa vännen AK ställer in sitt födelsedagsfika i morgon så jag får köra på några extra dagar med cambridge.... Lite knäppt att tänka så, men så känns det lite... och hon har faktiskt "hotat" med att skjuta fram det till helgen... vilket skulle passa mej hur bra som helst. Skulle vara otroligt härligt att få se en 90:a innan jag bryter för sommaruppehållet.
Det är typiskt, att nu när jag har flow så har jag sedan tidigare bestämt mig för ett uppehåll. Vet att jag behöver ett break - och vill ha det - över sommaren. Ser så fram emot att få gå på uteservering, dricka ett glas vin, köpa en mjukglass, packa picknickkorgen och cykla till Nydalasjön, grilla hel fläskfilé och göra min goda potatissallad till...
Jo, jag behöver ett uppehåll.
Utmaningen i sommar blir att hitta och hålla en balans. Mina senaste uppehåll har inte varit helt bra. Jag har tagit i för mycket, och passat på att äta och proppat i mig onyttigheter. Jag hoppas och tror att det blir annorlunda nu, för nu har jag inte hetsen att "hinna gå ner lite till" innan sommaren, utan kan känna lugnet.
Fast jag ska nog inte tänka på det som ett uppehåll Just ja, det var ju med vad som är det tillfälliga och vad som är det normala. Så som jag ska äta och motionera i sommar ska ju vara mitt normalläge. Att köra pulverkur - eller att överäta - det är ju det tillfälliga, undantagen.
Måste komma ihåg det.
Att det är så här jag ska ha det.
Att det är så här jag VILL ha det.
Under 92
Bra start på dagen.
Vikten tog ett stort skutt nedåt (kanske berodde det på nya batterier i vågen?)
Dagens vikt: 91,7 kg.
Vilket betyder en viktminskning på 31,1 kg sedan augusti förra året.
I går var jag ute och shoppade shorts för sommaren - är totalt utan. Det var så underbart att plocka på sig och kunna ha byxor i storlekt 44. Utbudet i affärerna är så enormt mycket större när man kommer ner i storlek.
Men som alltid är det blandade känslor att prova och köpa kläder. Å ena sidan känns det himla bra, å andra sidan blir det så tydligt hur mycet jag har kvar. Åtminstone 20 kilo till ska bort, och det känns så mycket. Ibland känns hela viktresan lite tröstlös - hur mycket jag än går ner i vikt så är det fortfarande mycket kvar.
Jag törs knappt berätta för folk hur mycket jag gått ner, för säger jag att jag gått ner över 30 kilo så ser jag en blandning av skepsis och förvåning. Samtidigt så är det "moment of truth" eftersom det då blir uppenbart hur mycket jag vägt förut. För om jag gått ner 30 kilo, och fortfarande är så pass överviktig som jag ändå är, hur illa var det då inte innan?
Jag vet, mina tankar är lite snurriga och jag har jobbigt med min kroppsuppfattning. Jag känner att jag pendlar mellan "jäklar anamma, jag kan göra det här" och "det är inte lönt, jag kommer inte längre än så här".
Jag måste verkligen försöka ta det en dag i taget.
Det har tagit mig hit.
Det kan ta mig till mitt mål om jag bara tillåter mig själv att våga lyckas och orka stå ut.
Vikten tog ett stort skutt nedåt (kanske berodde det på nya batterier i vågen?)
Dagens vikt: 91,7 kg.
Vilket betyder en viktminskning på 31,1 kg sedan augusti förra året.
I går var jag ute och shoppade shorts för sommaren - är totalt utan. Det var så underbart att plocka på sig och kunna ha byxor i storlekt 44. Utbudet i affärerna är så enormt mycket större när man kommer ner i storlek.
Men som alltid är det blandade känslor att prova och köpa kläder. Å ena sidan känns det himla bra, å andra sidan blir det så tydligt hur mycet jag har kvar. Åtminstone 20 kilo till ska bort, och det känns så mycket. Ibland känns hela viktresan lite tröstlös - hur mycket jag än går ner i vikt så är det fortfarande mycket kvar.
Jag törs knappt berätta för folk hur mycket jag gått ner, för säger jag att jag gått ner över 30 kilo så ser jag en blandning av skepsis och förvåning. Samtidigt så är det "moment of truth" eftersom det då blir uppenbart hur mycket jag vägt förut. För om jag gått ner 30 kilo, och fortfarande är så pass överviktig som jag ändå är, hur illa var det då inte innan?
Jag vet, mina tankar är lite snurriga och jag har jobbigt med min kroppsuppfattning. Jag känner att jag pendlar mellan "jäklar anamma, jag kan göra det här" och "det är inte lönt, jag kommer inte längre än så här".
Jag måste verkligen försöka ta det en dag i taget.
Det har tagit mig hit.
Det kan ta mig till mitt mål om jag bara tillåter mig själv att våga lyckas och orka stå ut.
Inte nu igen!
Börjar bloggen i dag med något helt annat.
Sent i går kväll skedd en överfallsvåldtäkt i Umeå, i Gammliaskogen längs det motionsspår där jag brukar träna, nära där jag bor.
Jag var så nära att ge mig ut i går kväll, men av olika skäl blev det inte av.
Inte så att jag tror att det kunde ha varit jag, men känslan av att vara så nära är obehaglig.
Känslan av att inte vara trygg blir så påtaglig.
Som så många tjejer i Umeå lever rädslan efter Hagamannens överfall kvar och jag blir så förbannad över att jag och många med mig än en gång ska känna oss begränsade. Jag vill inte behöva tveka för att röra mig ute på kvällar och nätter. Jag vill kunna ta mina gympaskor och ge mig ut i skogen när jag själv vill.
Jag vill inte behöva fråga vänner och bekanta om att följa med som "skydd" när jag ska gå ut.
Det blir till att rota fram överfallslarmet igen.
Dagens vikt: 92,5 kg.
Ett myrsteg nedåt.
Men ändå nedåt.
Sent i går kväll skedd en överfallsvåldtäkt i Umeå, i Gammliaskogen längs det motionsspår där jag brukar träna, nära där jag bor.
Jag var så nära att ge mig ut i går kväll, men av olika skäl blev det inte av.
Inte så att jag tror att det kunde ha varit jag, men känslan av att vara så nära är obehaglig.
Känslan av att inte vara trygg blir så påtaglig.
Som så många tjejer i Umeå lever rädslan efter Hagamannens överfall kvar och jag blir så förbannad över att jag och många med mig än en gång ska känna oss begränsade. Jag vill inte behöva tveka för att röra mig ute på kvällar och nätter. Jag vill kunna ta mina gympaskor och ge mig ut i skogen när jag själv vill.
Jag vill inte behöva fråga vänner och bekanta om att följa med som "skydd" när jag ska gå ut.
Det blir till att rota fram överfallslarmet igen.
Dagens vikt: 92,5 kg.
Ett myrsteg nedåt.
Men ändå nedåt.
Dagens lista
Dagens vikt: 92,6 kg.
Heja, heja! Är äntligen tillbaka på drygt 30 kg minus.
Dagens otåliga: bara timmar kvar till semester
Dagens typiska: Och när kommer det lite sämre väder?
Jo, lagom till min semester... Hoppas det vänder snart igen.
Dagens begär: Betapet. Har blivit helt fast. Jagar ranking.
Dagens borde: Ut och gå. Har kommit lite efter där de senaste dagarna.
Dagens måste: Ta cykeln till cykelverkstad. NU.
Gårdagens lyx: Forvård med lack. Babylena och fina fötter.
Dagens lyx: Ska unna mig lite räkor i kväll med en dutt vitlöksmajonäs.
Morgondagens miss: Har tid hos tandläkaren klockan åtta på morgonen - på min första lediga dag...
Heja, heja! Är äntligen tillbaka på drygt 30 kg minus.
Dagens otåliga: bara timmar kvar till semester
Dagens typiska: Och när kommer det lite sämre väder?
Jo, lagom till min semester... Hoppas det vänder snart igen.
Dagens begär: Betapet. Har blivit helt fast. Jagar ranking.
Dagens borde: Ut och gå. Har kommit lite efter där de senaste dagarna.
Dagens måste: Ta cykeln till cykelverkstad. NU.
Gårdagens lyx: Forvård med lack. Babylena och fina fötter.
Dagens lyx: Ska unna mig lite räkor i kväll med en dutt vitlöksmajonäs.
Morgondagens miss: Har tid hos tandläkaren klockan åtta på morgonen - på min första lediga dag...
En dag till ledigt
Nedräkningen är på gång på allvar. En arbetsdag kvar, sedan är jag ledig i drygt fem veckor.
Så skönt!
Ska inte göra så mycket speciellt, förutom en tur till Stockholm som sedan går vidare till Göteborg och Madonna-konserten i slutet av ledigheten.
Men bara att vara ledig, rå om mig själv, sola, bada - allt det där ser jag fram emot!
Det blir också spännande att se hur jag klarar vikten i sommar. Just nu går det rätt bra med pulver, så jag kör nog på över helgen och börjar mitt avbrott först på typ måndag. Allt för att få med mig lite extra marginal. Ambitionen är att ändå äta pulver en eller två gånger om dagen, i övrigt en sund kost men med möjlighet att unna mig. Svårigheten är att inte tippa över och unna sig titt som tätt, så det övergår till överätning... Tror jag ska ta fram några gamla matlistor, så jag har något att utgå från. Och en vitkålssallad ska jag göra för att alltid ha bra grönsaker till hands.
Dagen vikt: 93 kg blankt.
Det kryper åt rätt håll.
Så skönt!
Ska inte göra så mycket speciellt, förutom en tur till Stockholm som sedan går vidare till Göteborg och Madonna-konserten i slutet av ledigheten.
Men bara att vara ledig, rå om mig själv, sola, bada - allt det där ser jag fram emot!
Det blir också spännande att se hur jag klarar vikten i sommar. Just nu går det rätt bra med pulver, så jag kör nog på över helgen och börjar mitt avbrott först på typ måndag. Allt för att få med mig lite extra marginal. Ambitionen är att ändå äta pulver en eller två gånger om dagen, i övrigt en sund kost men med möjlighet att unna mig. Svårigheten är att inte tippa över och unna sig titt som tätt, så det övergår till överätning... Tror jag ska ta fram några gamla matlistor, så jag har något att utgå från. Och en vitkålssallad ska jag göra för att alltid ha bra grönsaker till hands.
Dagen vikt: 93 kg blankt.
Det kryper åt rätt håll.
