kakanskilokamp

Första delmålet är nått: mina tre veckor på hälsohemmet resulterade i totalt -4,5 kg och -8 cm i midjemått.
Helt otroligt.
Dessutom har jag förbättrat en massa andra värden, som sänkt blodtryck, sänkt blodsocker och förbättrad kondition.
Det känns riktigt gott.
Jag är stolt över mig själv!

MEN.
Det är nu det svåra börjar. Nu ska jag klara det här själv. Ingen färdiglagad mat, med massa goda grönsaker till. Inget schema som ger tid för motion och välbefinnande...
Det är nu det gäller att hitta en linje i vardagen som håller och fungerar. Jag är lite orolig. Rädd för att det ska bli "som vanligt" att jag går ut rätt så hårt, full av entusiasm, och sedan tappar sugen längs vägen.

Hur som helst, det blir måndagens problem. Nu ska jag i väg till Stockholm med bästa kompisen AK för att shoppa, gå på konserter och bara njuta av livet.
Det kommer att bli en och annan guldkant i helgen, kan jag lova!

Yes!
Vägning i morse, och de senaste veckornas slit gav rejäl utdelning.
Vågen visade 122,1 kg, alltså minus 3,5 kilo. Och det på två veckor.
Det känns helt underbart.
Jag är superglad, helt enkelt.

Midjemåttet har också minskat, till och med ännu bättre: -8 centimeter. Men jag drar inte lika stora växlar på det, tycker det är svårt att mäta på exakt samma ställe varje gång...

Mitt mål är att gå ner 4 kilo under tiden på hälsohemmet, och jag har några dagar till på mig att svettas bort det sista halva kilot. Men även om jag inte når ända dit så är jag jättenöjd med de kilo som nu försvunnit.
Det ger pepp inför resten av sommaren.

Härligt.

Det känns som att det kanske kan gå vägen den här gången...

Var på stan med en kompis och shoppade i går. Det kändes riktigt bra. Märker redan på mina kläder att det hänt något. Så det var med lätta steg och glatt sinne jag gick runt i butikerna.
Tills en liten pojke, men hög röst, säger till sin pappa:
"Titta, vilken tjock mage!"
Eftersom pappa inte hörde så upprepar pojken:
"Det där var en riktigt tjock mage, pappa"

Jag gör som jag brukar, låssas som om jag inte hört. Föräldrar brukar bli så generade när barn säger sanningar.
Jag vet att pojken inte menar något illa. Att han inte var ute efter att såra mig.
Men varför tar det så ont?
Jag känner mig som ett missfoster, en freak i bur som folk tittar på, förfasar sig över.
Är det verkligen vad man ser när jag kommer - en tjock mage? Inte en person, inte en människa som kämpar på. Bara ett fläskberg.

Resten av dagen blev lite tung.

Men nu är jag tillbaka på hälsohemmet. Här är jag inte udda och utanför. Här är vi alla i samma sits, och vi ser varandras strävan, drömar, förhoppningar. Inte varandras fel och brister.

Men den lilla pojkens ord sitter ändå kvar i bakhuvudet....

Har precis gjort en potatissallad för en grillfest jag ska på i kväll. Det är ett knytis, och jag fick välja vad jag ville göra och valde snabbt potatissallad. På så sätt så kan jag styra så det blir en lite smalare och nyttigare variant än de som är fulla med grädde, majonäs och annat fettigt.

Dietisten på hälsohemmet säger att grillat kött är helt okej. Det är fettsnålt tillagat och köttet drar inte åt sig särskilt mycket fett från marinaden. Det är tillbehören som det gäller att se upp med - inte minst då alla goda såser som finns. Smask!

Här är i varje fall receptet på min potatissallad, beräknat på en fyra-fem personer:

12-15 potatisar, färska
1 liten röd lök
1 burk soltorkade tomater i olja
150-200 g fetaost, valfri fetthalt
1 påse pinjenötter

Skrubba potatisen med en rotsaksborste, låt gärna en del av skalet sitta kvar. Dela potatisarna i mindre bitar, dock inte för små. Koka potatisen i välsaltat vatten. Skär rödlöken i strimlor. Låt ev löken koka med de sista minuterna för att bli lite mildare. Låt potatisen och löken ånga av och svalna ca fem minuter.

Strimla de soltorkade tomaterna och skär fetaosten i bitar. Blanda i försiktigt. Skeda över en till två matskedar av oljan från de soltorkade tomaterna.

Rosta pinjenötterna i het och torr stekpanna. OBS! Det går fort på slutet, se upp så du inte bränner pinjenötterna. Häll över potatissalladen. Blanda en sista gång, försiktigt. Strö över lite havssalt eller gourmetsalt, ev lite svartpeppar också.

Den här passar bra att äta både kall och ljummen. Det går också bra att lägga till andra saker, t ex brukar jag i bland  röra ner lite ruccolasallad direkt i potatissalladen, eller byta ut pinjenötterna mot casewnötter.

Är hemma från hälsohemmet över midsommarhelgen. Det känns både ock. Visst är det skönt att vara hemma, men samtidigt betyder det att jag måste klara mig på egen hand.

Gå på affären och handla och låta bli alla frestelser.

Ska på flera grillfester och där gäller det att hålla portionsstorlekarna och avstå från de feta såserna.

Sedan är det vin - som innehåller enormt mycket kalorier....

Å andra sidan är detta en helg då det känns okej att unna sig lite guldkant på tillvaron. Så jag sätter upp ett nytt mål för just midsommarhelgen:

det är okej att äta lite extra gott, men jag ska inte överdriva.
det är okej att dricka gott vin, men inte mer än två glas.
det är okej att smaka såsen till grillat, men inte mer än en liten klick.
det är okej att motionera lite mindre, men två vändor i elljusspåret ska det bli.

På måndag är det tillbaka på hälsohemmet. En vecka kvar. Men redan på tisdag ska vi väga ut oss. Jag bestämmer redan nu att min officiella utvägning gör jag på torsdag. Så jag får några extra dagar på mig för att nå mina mål...

PS: Tjuvvägde mig på vågen hemma i morse. Jämfört med min första bloggvägning är jag nu -2,5 kilo. Det stärker inför midsommarhelgen.

En tromb passerade nyss förbi på en åker utanför hälsohemmet. En märklig och mäktig upplevelse. Det var helt tyst och stilla, och det enda som syntest var det virvlande dammet från åkern. Den stod still på samma ställe i flera minuter, rörde sig sedan sakta bort och försvann när den gick in i skogen.

Om det är tromb ute är det stiltje hos mig. Har en mellandag. Maten går bra, men motion har det inte blivit så mycket av. Ett pass vattengympa är dagens resultat. Tröstar mig med att kroppen säkert mår bra av en vilodag, så jag orkar ta i desto mer i morgon...

I går dansade jag linedance för första gången i mitt liv. Måste erkänna att det är något som jag inte haft så höga tankar om... När det varit uppvisning på stan har jag hört till de som skrattat och tyckt att det hela ser rätt så fånigt ut.

Men man ska aldrig säga aldrig. När två av kamraterna på hälsohemmet ordnade linedance för alla som ville så jag en av de första att anmäla mig.

Jobbigt är det. Och kul. I kväll ska vi dansa någon timme till här på hälsohemmet.

Vad gör man inte för att bränna lite extra kalorier?

Jag smygvägde mig i morse. Egentligen ska vi inte väga oss förän de tre veckorna på hälsohemmet är över. Men jag kunde inte bärga mig. Så jag vägde mig. Och tur var väl det. -1,5 kilo på en knapp vecka!

Jag hade ett stort leende på läpparna under hela morgongympan.
Äntligen händer det något.
Jag har gått NER i vikt!
JAG går ner i vikt.

Efter lunch åkte jag och en nyvunnen bekantskap här på hälsohemmet S i väg med bilen några mil. Vi hamlade vid en fors där vi slog oss ner med varsin täljkniv och pinne.

Jag är absolut ingen naturmänniska egentligen. Ingen hantverksperson heller. Men... det var riktigt kul att sitta där och karva i en pinne. Solen sken, forsen sorlade och myggen höll sig på behörigt avstånd med hjälp av djungelolja.

Eftermiddagen gick riktigt fort. Och suget efter något att äta, något sött och gott fanns inte där.
Händerna var sysselsatta med något annat.

Jag tror att jag allt för ofta använder mat, godis, glass och annat onyttigt som jag stoppar i munnen som sällskap och sysselsättning. Något att göra när jag är rastlös.

Tänka vad mycket bättre det är att sätta sig vid en fors och tälja en pinne i stället.

Varje dag så finns det varmt kanelvatten i en termos här på hälsohemmet S. Det smakar ljuvligt. Det känns friskt och nyttigt - helst då med en liten sockerbit eller en nyttigare variant med sötningsmedel i koppen.

De kokar kanelvattnet själva här i köket, och vi har fått receptet. Ser fram emot att få komma hem och göra mig en stor balja. Funderar på att experimentera med att göra någon is-te variant av kanelvatten.

Att kanel dessutom har en hel del hälsofrämjande effekter är bara bonus. Till exempel sänker det blodsockret. Men det lär också öka sexlusten. Ooops. Det har jag inte märkt ännu i varje fall...

Men hittar samtidigt på nätet att för mycket kanel inte är bra, det kan rent vara skadligt. Måste fråga dietisten på måndag var gränsen går - hur många koppar kanelvatten kan jag dricka utan att det är farligt. Men än så länge försöker jag nöja mig med tre koppar om dagen.

För övrigt har jag ännu en gång klarat av två varv i elljusspåret = 4,2 km. Känner mig riktigt duktig. Ska dessutom styrketräna efter middagen.

Det ska bli spännande att ställa mig på vågen till veckan och se om all träning och hälsosam mat gett någon effekt ännu. Hoppas, hoppas!

Här är receptet på kanelvatten:

3-4 hela kanelstänger per liter vatten.

Koka upp vattnet med kanelstängerna och låt stå och puttra ordenligt länge. Ju längre, desto starkare smak.
Spara i termos, eller på annat sätt.Värm upp när du ska dricka det.

Samma stänger kan användas flera gånger, de ger smak tills det plattar ut sig.

Jag har längtat efter choklad i flera dagar. Så här till helgen så unnar jag mig det. Trots att jag har många kilon att gå ner kan jag inte se det ske genom att helt sluta med några av livets guldkanter när det gäller mat.
Choklad är en sådan.
Glass en annan.
En Magnum. Eller någon av Lejonet&Björnens smaker. Eller dubbelnougat från Hemglas. Eller...

I dag har varit en riktigt hård träningsdag. Först morgongympa. Sedan en promenad på dryga 4 kilometer. Och vattengympa efter lunch. Hade tänkt styrketräna i kväll, men det är fredag, kroppen rätt så öm och jag känner mig förtjänt av att ta det lite lugnt.

Så det blir en chokladbit redan, en bit från en mörk chokladkaka á 100 gram. En bit har jag redan tagit, en till ska jag unna mig i kväll. Sedan ska det vara stopp. Jag lovar. Inte mer än två bitar. Så kan jag ta två bitar vardera dag i helgen också.

Tur att jag även köpte lite pistagenötter att trösta mig med när chokladsuget sätter in..

Det är mycket motion på schemat här på hälsohemmet S.
Varje morgon börjar med ett gympapass på 1 timme, före frukost.
Sedan ligger det ytterligare något pass under dagen, vattengympa eller styrketräning.
Vissa dagar även tid för promenad.

Sedan är hela kvällen fri för egna aktiviteter, och här har gruppen snabbt delat in sig i två delar: de som fortsätter att träna och de som inte tränar.

Tack och lov har jag lyckats tillhöra den första gruppen. Har hunnit med både promenader och pingis på kvällen.
Just nu känns det riktigt bra. Är peppad. Det är kul att röra på sig.

I dag fick vi lära oss om de positiva effekterna av att motionera. Att förbättra sin kondition innebär att
risken för en för tidig död minskar med 65 procent.

Det tål att tänka på de dagar det känns tungt att röra på sig.

Det var linssoppa till middag i dag. Jag var mycket skeptisk.
Hade smugglat med mig en extra banan från mellanmålet för att ha som back up i kväll.

Soppan var så där. Okej, det gick att äta. Men särskilt gott var det inte.
Men nyttigt, tänkte jag för varje sked som gick in i munnen.
Fibrer och protein. Inget fett.
Nyttigt, nyttigt.

Annars är det bra mat här på hälsohemmet S. Inget hokuspokus och massa konstiga avkok eller böngrytor. Vanlig mat som lagas med mycket grönsaker och lite fett.

I morgon kväll blir det pizza.
Det är en liten tröst efter en tallrik linssoppa.

Så var det gjort. Den officiella invägningen. Siffrorna som jag nu ska leva med och kämpa mot.

125,6 kilo.

136 centimeter.

Pust. Midjemåttet ska enligt alla normaltabeller vara under 80 cm för kvinnor. Och vikten ungefär den halva med tanke på min korta längd.

Min terapeut (jo, jag har en sådan, visst låter det lyxigt och flashigt!) säger att jag ska sätta upp mål för min tid här på hälsohemmet. Realistiska mål. Och mål för fortsättningen. Även här realistiska mål. Så här kommer mina mål:

Under de tre veckorna på S ska jag gå ner 4 kilo och minska midjemåttet med 5 cm.
Under resten av det här året ska jag gå ner totalt 15 kilo och minska midjemåttet med 20 cm.
Om ett år ska jag ha gått ner 30 kilo och minskat midjemåttet med 30 cm.
Om två år ska jag ha nått min målvikt, under 80 kilo och ett midjemått under 80 cm.

Just nu känns det rätt så långt dit. Snudd på ouppnåligt.
Men jag ska inte ge upp än. Inte.

Så är jag här, på hälsohemmet S. Tittar lite misstänksamt på de andra i min grupp och konstaterar lättat att jag inte är fetast. Skönt.
För en gångs skull känner jag mig som en i mängden.

Konceptet för de tre veckorna på S är enkelt. Här är det inte några mirakelmetoder eller kurer som gäller. I stället handlar det om tallriksmodellen och motion. Husmanskost med lite fett. Att röra på sig regelbundet. Äta på fasta tider så kroppen får in en vana och rutin.

Enkelt? Fan trot.
Men värt ett försök.
Annars återstår bara att snöpa magsäcken.

Har smugglat in lite nötter på mitt rum som reserv när suget blir allt för stort.

Vissa dagar fungerar det hur bra som helst med kläder. Andra dagar provar jag det mesta i garderoben och slänger tröjorna all världens väg genom sovrummet. Inget passar. Det ser angingen ut som en tältduk eller så blir jag en stoppad korv i kasslernät.

Jag köpte en ny t-shirt på HM i går. Det kändes bra. Hade visserligen inte tänkt köpa några nya kläder innan jag åker till hälsohemmet S, men den var billig, och kändes som sagt var bra. När jag skulle gå ut på kvällen och tittade mig i spegeln började nästan gråta.
Tjock och ful. Äcklig. Det såg inte klokt ut.
Provade säkert fem olika varianter innan jag hittade något som gick att stå ut med.

Det ska bli skönt nu när jag kommer i väg. En massa människor jag inte känner. Andra som också väger för mycket och säkert suckar över sina kläder då och då. Där behöver jag kanske inte bry mig. Kanske.

Jag riktigt längtar efter att få köpa kläder i en vettig storlek. Få gå på den affär jag själv vill och inte vara hänvisad till några få ställen med stora storlekar.

Köpa något för att jag vill ha det, inte för att det var det enda som passade.

Här är fem saker jag ska köpa om jag blir smal. När jag blir smal.


1. En bikini
2. En ärmlös klänning
3. En figurnära kavaj
4. En kort jeanskjol
5. Top som inte går ner över rumpan

126 kilo. Det är jag. Det är åt helsike för mycket. Det här är första gången jag berättar för någon hur mycket jag väger. Hjälp. Även om alla kan se att det är mycket, så hoppas och tror jag att det inte ska vara sååå himla uppenbart, och gömmer min stora mage under tröjor och bylsiga kläder.
Som om det skulle lura någon.
Tror inte det.
Men nu ska de bort. De förhatliga kilona. Bort för alltid är tanken. Om det nu går...

Jo det ska gå. Den här gången är det allvar.
Jag lovar. Lite i varje fall.

Men jag fuskar känns det som. I stället för att smygbanta hemma så tar jag hjäp. På måndag åker jag till ett hälsohem, typ. Tja, inte rikgtigt hälsohem, snarare ett ställe för tjockisar att få ordning på sitt liv. Tre veckor med stenhård motion, sund mat och bara massor med tid för mig själv. Det kan väl inte misslyckas?

126 kilo.
Undra hur mycket jag hinner gå ner på tre veckor?

PS: Jo, jag vet, det står 126,9 kilo på vågen. Men då har jag lite kläder på mig. Och har ätit frukost. En bra dag, naken och innan frukost kan jag väga "bara" 125,7 kilor. Jippi. DS.