kakanskilokamp

Förkylningen är inte lika eländig i dag som tidigare i veckan. Humöret lite bättre därmed.
Känner mig lite nöjd med mig själv. Lagade riktig mat till lunch, inklusive grönsaker.
Middagen blev lite grönsaksfattig, men helt okej ändå.
Mest nöjd är jag övet att jag stod emot lusten att köpa hem en pizza. Pizzerian ligger typ tre minuter bort, och det är sååå himla enkelt att lyfta luren och beställa hem något.
Satt med hämtmenyn i handen och hade valt ut pizza. Men ångrade mig i sista sekund.
Så det är jag nöjd med.

Har inte ätit glass eller annat onyttigt i dag. Visserligen beror det mest på att jag inte har något sådant hemma, men eftersom affären ligger bredvid pizzerian så är det snabbt gjort att handla hem en liter glass eller två.

Men i dag har jag trots allt varit ståndaktig.
Funderar dock på att unna mig lite lightpopcorn i micron framför tv:n.

Såg på Du är vad du äter med Anna Skipper tidigare i kväll. Kände så väl igen mig i de båda deltagarna, även om jag inte äter så mycket godis som de gör eller dricker så mycket läsk. Men det var rätt så träffande. Däremot tror jag inte att jag skulle klara av att äta enbart frukt och grönsaker i fyra veckor. Nä, jag fortsätter traggla på med min tallriksmodell. I längden känns den ändå som ett vinnande koncept.

Städa. Skulle inte tro det. Ser det för dj- ut hemma, så förblir det så under min sjukdom.

Diska. Varför då? Det kan jag göra någon annan gång.
Samma sak med att tvätta, bädda sängen, vattna blommorna eller något annat praktiskt hushållsarbete.
Jag vill ligga i soffan, titta på tv, äta glass och sova. På sin höjd kan jag tänka mig att borsta tänderna och någon gång ställa min under duschen.

Så det så.

Så sjukdom och mitt vikt-minskningsprojekt går inte särskilt bra ihop. Inte heller med min idé om att hålla min lägenhet i ett ständigt presentabelt skick.

Men jag kommer igen.
Känner mig något bättre. Febern är på tillbakagång. Så förhoppningsvis är jag på benen till helgen.
Vill ju inte missa min linedance på söndag kväll...
Som det ser ut just nu blir det den enda vettiga motion jag får denna vecka.

Jag är verkligen inte gjord för att vara sjuk. Blir så himla ömkling. Allt är pest och pina.
Feber. Snorig. Röd och fnasig näsa. Öga som rinner.
Vill bara bort.
Men det blir lite glass i stället.
Och några ballerinakex.

Inte den bästa dieten.
Men just nu bryr jag mig inte.
Tar itu med det nyttiga när krafterna återvänder.

Vaknade med feber i morse. Den förkylning jag trodde jag var av med är tillbaka. Värre än sist. Feber. Ont i kroppen. Hosta som sitter djupt. Snuva. Jobbar ändå, fast jag vet att det är vansinne. Men i dag är en sådan dag som är svårt att vara borta från.

Proppar i mig alvedon, snyter mig var och var annan minut och tycker allmänt synd om mig själv.

Vägde mig inte i morse. Hade inte tillräckligt med självförtroende för det.
Tror att jag ska införa varannanveckasvägning i stället. I varje fall de måndagar som jag mår pest.

Kanske har jag lunginflamation? Det blir farbror doktorn om det här inte ger med sig på några dagar, tror jag.

Tror däremot inte att det blir någon vattengympa, vare sig i kväll eller i morgon.
Suck. Jag behöver vara frisk nu.

Tre misstag från veckan som gått att lära mig av.

1. Att skjuta upp motion till en annan dag är detsamma som att strunta i att motionera.
Jag ska vara bättre på att ta vara på de möjligheter jag har att motionera. För jag vet inte hur morgondagen ser ut. Om jag bara för att jag är lite trött eller tv-sugen struntar i ett motionspass kan det betyda att jag inte klarar av vecko-dosen. En hoppad motionstimme blir lätt två och tre missade pass. Och vips sitter jag där med en hel vecka bakom mig och alldeles för få steg på stegräknaren.

2. Den planerade veckomatseldeln är på riktigt.
Även om en veckomatsedel måste tillåta improvisation och omkastningar är det den grund jag ska rätta mig efter. Framför allt ska jag ta grönsaksplaneringen på allvar. Eftersom jag den här veckan struntade i att göra den planerade veckosalladen så blev det flera grönsaksfattiga dagar. Vissa kvällar tar det till och med emot att skala en morot, och då ska den färdiga salladen finnas där!

3. Att handla hungrig utan lista betyder många dåliga köp.
Det blev lite glass. Lite godis. Ingen vettig frukost i slutet av veckan. Affärer är fulla med frestelser och det är bara att inse att jag inte klarar av dem alltid. Så att springa in i en mataffär när jag inte är fokuserad och har helt klart för mig vad som ska handlas, och därmed klarar av att bara lägga det i vagnen, då ska jag inte släppas lös i någon butik som innehåller något ätbart.


Trots misstagen: veckan har inte varit katastrof, och det är bra.
Men det kan bli betydligt bättre med några enkla medel.

Så tre bra saker att ta med till kommande veckor:

1. Broddar gör det säkert att promenera. Det är bra för själen att promenera och lapa lite sol.
2. Att dansa line dance blir bara roligare och roligare, och ger ett utmärkt träningspass.
3. Bloggandet är en viktig och kul del i arbetet för ett bättre liv.

Nä. Onsdagen hör inte till de dagar jag vill minnas i mitt nya liv.
Jag stryker ett streck över den. Glömmer dagens jobb-strul. Kvällens tröstätande. Den grönsaksfria snabb-matsmiddagen. Och den avbokade vattengympan.
Minns inte heller att jag somnade i soffan, deppad och med chokladsmak i munnen efter en ask Nobless.

Onsdagen finns inte mer.

I dag är en ny dag.

Jag ska simma med kompisen H på lunchen.
Det ska jag däremot komma ihåg.

Jag har ont i ryggen i dag. Det har varit på gång ett tag. Det är min ländrygg som spökar, vilket den gör nu och då. Eller egentligen är det musklerna över rumpan det sitter i. De är för korta helt enkelt, och drar ihop sig, vilket gör ont.

Ont i ryggen är ett giltigt skäl för att hoppa över träningen i kväll. Har bokat in mig på vattengympa. Jag vattengympade i går, och har en sim-date inplanerad i morgon. Och på söndag blir det både badminton och mer linedance. Så tränat blir det i veckan hur som helst. Samtidigt har jag lite svårt för att bestämma mig för om det är mest ont i ryggen eller mest lathet/trötthet som gör att jag funderar på att avboka kvällsmotionen.

Å ena sidan behöver jag vilodagar.
Å andra sidan behöver jag hålla igång.
Å ena sidan måste jag ta det varligt för att inte gå ut för hårt och dra på mig skador.
Å andra sidan är det bra för kroppen att jag rör på mig regelbundet.
Å ena sidan är jag bara trött och vill se på tv i kväll
Å andra sidan finns det video och jag kan spela in det jag vill se.

Lathet eller legetim frånvaro.
Jag försöker rannsaka mig själv och kommer inte fram till något riktigt bra svar.

Jag har några timmar till på mig att bestämma mig.
Men oddsen talar för en lat hemmakväll....

I går måndag hade jag mig en vilokväll. Ingen inbokad träning. Det kändes skönt. Kroppen är väl i chock fortfarande, inte bara att den fått en massa rotsaker och nyttigheter att ta hand om, dessutom måste den arbeta ett antal 100 procent mer än vad den blivit van vid.

Det känns fortfarande i kroppen att vila är något av det naturliga tillståndet. I dag började jag arbeta först klockan 13.00 och hade bokat in mig på ett vattengympa-pass på förmiddagen. Hjälp vad det tog emot. Flera gånger var jag på väg till datorn för att avboka passet och bara dega i soffan. Ända fram tills jag stoppade ner tårna i vattenbassängen så tänkte jag på att hoppa över träningen i dag.

Det gäller att orka pusha sig själv hela tiden. Och det är tufft.
Men det är enda utvägen.

Trösten är att jag vet att det troligtvis kommer en dag då träningen blir ett måste och begär, inte ett motstånd och besvär... Men jag önskar att det fanns en mental genväg dit redan nu.

Vägmorgon.
-1,3 kg.
Det känns skönt.
Behövde verkligen en bekräftelse på att det går om jag bara ger mig katten på det och är konsekvent.

I morgom måndag är det vägmorgon. Är nervös. Vill så himla mycket få ett tydligt utslag på vågen. Veckan har varit riktigt bra. Jag har ätit enligt planeringen, nyttigt och utan att överäta. Men framför allt har jag tränat bra. Gjort något varje dag, flera dagar har det dessutom blivit dubbla pass.

Kände mig riktigt duktig i går kväll då jag var hos goda vänner på kvällen. Det dukades fram chips och fazer mintchoklad framför tv:n. Jag bestämde mig för att unna mig själv två karameller. Och det gjorde jag. Varken mer eller mindre. Stod emot de ljuvligt doftande pringles-chipsen, trots att jag älskar dem...

Men redan i kväll kommer nervositeten att stegras rejält. Jag har gjort något som jag aldrig i mitt liv trodde var möjligt. Jag har anmält mig till linedance.

Jo, skratta på. Min bästa kompis höll på dö av gapskratt när jag berättade det. Till saken hör att jag och dans inte hör i hop på något sätt. Och just linedance, tja, det har jag alltid tyckt varit extremt töntigt. Men nu ska jag dit.

I min grupp på hälsohemmet finns en underbar tjej som är instruktör i just linedance. Och på kvällarna har hon lärt oss att dansa lite. Tycka vad man vill - men det är riktigt bra motion. Jag upptäckte att jag rör på mig på ett bra sätt, och det är värt mycket. Så när jag kom hem efter återträffen i veckan funderade jag på vad jag kan göra för att den här vintern och våren blir bättre än hösten. Och kände att jag behöver något nytt. Någon förändring. Någon aktivitet utöver de vanliga träningspass som jag bokar in på Iksu.

Efter en del surfande så kom jag fram till att det som trots allt passade bäst, både i aktivitet och tid, var just linedance.

Så så får det bli.
Men är det för mycket klämkäcka tjoho-rop och cowboy-hattar vete katten om jag klarar av det...

Mår gott efter en riktigt god middag. Nudlar och kyckling tai satay. Världens enklaste rätt. Jag använder en färdig mix för satay med marinad-kryddor. Låter dessutom kycklingen koka med i såsen, i stället för att göra dem separat (alltså bryner kycklingen först, gör sedan såsen i samma panna) och låter lite lök följa med det sista för att höja det hela ytterligare ett snäpp.

Till detta har jag ätit en av alla de nyttiga sallader jag fått med mig från hälsohemmet.
Sallad Anna heter den:

1 liter riven vitkål
2 dl grovriven ost - en mager enligt receptet, men vill du lyxa kan du ta en vällagrad och minska på mängden ost i stället...
1 dl persilja

Dressing:
1 msk vinäger
1 msk senap
3 msk olja (gärna en neutral smal, typ rapsolja)
1/2 pressad vitlöksklyfta

Varva vitkål, persilja och riven ost i en skål. Blanda dressingen och slå över salladen. Låt salladen gärna stå och dra ett tag innan du äter den.



PS: Det är fredag kväll. Jag har gett mig själv guldkant och tagit en liten bit mörk choklad. Mums. DS.

Tjuvvägde mig i morse. Det var bra. Det går åt rätt håll.
Äntligen ;-)
Men det vore väl konstigt annars efter flera dagar med massa motion och nyttig mat.
Det ger i varje fall pepp inför helgen att hålla fast vid den inslagna vägen.

Har börjat livet efter hälsohemmet på ett bra sätt i varje fall. En halvtimmes promenad före frukost i dag.
Känner mig riktigt nöjd med mig själv.
Det är en skön känsla.

Här på hälsohemmet så varvar vi motion och nyttig mat med olika lektionspass. Eller informationer som de kallas. Kvalitén är varierande, och mycket känns det som man redan kan.  Men då och då fastnar några saker i min hjärna. Som det här med bakslag och återfall. För när det gäller oss som äter för mycket så gäller samma termer och mekanismer som för drogmissbrukare. Det är bara att inse.

Och det är skillnad på bakslag och återfall. Ett bakslag är en enskild händelse som blir fel. I mitt fall så är det väl den där mazarinen jag köper till eftermiddagsfikat, eller glasspaketet jag slevar i mig på kvällen. Bakslag kommer. De är bara att leva med dem. Och det är bara att acceptera dem. Och gå vidare.

Men när man börjar stapla flera bakslag på varandra, då har man ett återfall i dåliga vanor. I osunt ätande. I ett destruktivt beteende.

Jag måste jobba med mitt svart och vitt tänkande. Inte för att jag tänker acceptera bakslag på förhand. Men ett bakslag betyder inte att allt är förlorat och att det är okej att ge upp. Tvärt om. Det gäller att minimera bakslagen, men när de kommer så måste jag se till att de blir så korta och små som möjligt för att inte få ett återfall.

Sedan finns det yttre och inre faktorer som ökar risken för bakslag och återfall. Oro och nedstämdhet t ex innebär 35 procent risk för återfall enligt någon som forskat på detta (kommer inte ihåg namnet, sorry!) Konflikter innebär 20 procents ökad risk. Frestelser ungefär lika mycket.

Jag inser att jag har haft oddsen emot mig i höst. Strul på jobbet, konflikt på jobbet tillsammans med en låg period. Dessutom har jag varit duktig på att utsätta mig för frestelser genom att handla hem onyttiga saker till eventuella gäster... (världens sämsta ursäkt, framför allt när man har en butik två minuter bort). Inte för att det ursäktar att jag har slarvat bort hösten, men det förklarar och gör det i varje fall lättare för mig att lämna de dåliga månaderna bakom mig och ta nya tag. Nu ska jag jobba på att förbättra oddsen i stället. Och om yttre saker ändå går mig emot, så är jag förhoppningsvis mer medveten om att jag är extra sårbar.

Samtidigt har jag svårt att hitta den där "jäklar-anamma"-känslan just nu. Det känns allvarligt, stort och tufft. Men samtidigt viktigt och angeläget att gå ner i vikt.

Föreståndaren på hälsohemmet pratar mycket om att hitta glädjen i den förändring man ska göra. Jag leter efter den just nu.

Jag har träningsvärk. Det värker i muskler jag glömt bort. Baksidan av armarna. Några sidomuskler i ryggen. Det gör så där skönont, skönt för att jag vet att jag gjort något bra för att få värken.

Jag har också magknip. Förbannade fibrer. Det blir en hel del fibrer på hälsohemmet. Frukost, lunch och middag. Och grovt bröd till mellanmål. Massa frukt och grönsaker. Så magen har lite problem att hänga med i svängarna, och protesterar lite lätt.

I dag har vi pratat en del om vad som gått bra och vad som gått dåligt sedan sist. Hade inte så mycket på bra-sidan att bidra med. En kvinna i gruppen hade däremot ett eget recept till framgång: att skaffa sig en karl. Hon är kär, och kärleken har gjort att hon inte tröstäter, småäter och okynnesäter som förut. Med en karl i handen så blir det också betydligt mer prommenader och uteaktiviteter.

Kanske en lösning???

Nå, kärleken får vara så länge. Kämpar på på egen hand. Det känns bra att få en riktig omstart. Tror att jag är bättre rustad för att ta nya tag nu. Hösten har varit jobbit på många sätt, men mycket av de jobbiga har jag lämnat bakom mig. Om jag bara kan fortsätta att hålla fokus framåt så är mycket vunnet i förväg, tror jag.

Annars får jag väl ge mig ut och ragga...

Efter drygt tre timmar i bil, med ett och annat stopp för tjuriga renar på vägen, så kom jag fram till hälsohemmet S i går måndag. Det kändes riktigt bra. Kul att träffa alla. Med viss lättnad noterade jag också att jag inte var den ende som inte hade lyckats så jättebra med viktminskningen sedan sist...

En i gruppen däremot har gjort ett jättejobb. Minus tolv kilo sedan sist. Imponerande!

Det har varit mycket repetition de här två dagarna. Kunskaperna finns där, hur man ska äta, hur man ska träna och varför det är bra. Men det som ger mest är att träffa hela gruppen igen. Och träningspassen på schemat. Problemet är att jag vill för mycket. Förkylningen finns kvar i kroppen, men jag försöker hänga på så gott det går...

I går tog jag sparken (!) till badhuset för vattengympapasset. Jag har inte sparkat spark på evigheter. Inne i Umeå går det inte så bra då alla vägar sandas, så det var väl någon gång i barndomen som jag sparkade sist. Så den bild jag hade var hur man med några lätta kick får upp världens fart, och sedan bara kan stå och åka med.

Så var det inte.
Fy fan vad tungt det var.
Jobbigt att balansera på den tunna meden på ett ben, man får ta i för att komma någon vart och det där gliden - var fanns det? Men det var kul. Lite i varje fall.

I kväll har vi dansat lite line dance igen. Lika kul som sist. Och jobbigt.

Invägningen var däremot inte lika kul. 126 kilo och 133 cm runt midjan.

Men jag känner mig peppad för att ta itu med det på allvar. Igen.
Måste bara klura ut hur jag ska göra för att få det att fungera nu. Har lite svårt att hitta igen vad det är som gör att jag orkar hålla i mina mål och min planering vissa perioder, och andra perioder fullständigt skiter i det.

Kanske måste jag börja dansa linedance även hemma i Umeå för att komma igång på allvar?? Det må vara töntigt, men det är bra motion...

Uppladdningen inför veckan på hälsohemmet har inte varit den bästa.
Veckan började bra, slutade desto sämre.

I dag har jag varit lite lätt bakis efter en rejäl festkväll med jobbet i går. Vilket betyder att allt vad mathållning far åt pipsvängen (=pizza och andra onyttigheter).

Men den stora fallgropen kom häromkvällen när jag var riktigt deppad. En motgång på jobbet som känns tuff, och genast så tröstar jag mig med en påse chips. Jag klarar inte av att hejda mig. Det går av bara farten. Alla alarmsystem, varningar och förnuftiga åsikter och kunskaper blir som bortblåsta. Jag måste verkligen jobba med mig själv när det gäller att ta motgångar utan att överäta.

Nu är fokus framåt. Det som har varit har varit och går inte att göra ogjort. Nu ser jag fram emot en bra vecka med nyttig mat och mycket motion.

Jag behöver desperat ett positivt flow att flyta på ett tag.

Skitdag på jobbet.
Är på kant med min chef, vi har varit i otakt ett tag nu, och det sliter på.
Och då är det så enkelt att ta till väl kända och beprövade sätt att för stunden fly bort och döva sina känslor.

I eftermiddags bakade de kladdkaka i restaurangen på jobbet.
Det gick inte att motstå.
Inte för att jag mår särskilt mycket bättre nu - vilket jag också visste när jag inhandlade den fortfarande ljumma kladdisen - men ha den skulle jag ändå.

Den var underbart god.

Det här med veckomatsedel är en riktigt bra idé. Dels så behöver man inte fundera på vad man ska äta i kväll när klockar närmar sig fem på eftermiddagen. Dels så ger en matsedel stadga och lite morot att faktiskt äta bra.

Det har fungerat bra så här långt under veckan. Har ökat mitt råkostintag med ett antal 100 procent jämfört med de senaste veckorna...

Men kvällarna är svåra. Ett par timmar efter middagen, när disken är avklarad och tv:n står på. Då börjar det klia lite här och var. Fingrarna vill ha något att hålla i. Magen vill ha påfyllning. Och fötterna styr sig själva mot skafferiet. Det förbannade småätandet på kvällen är en svår nöt att knäcka.

Visst - ett sätt är att jag aktiverar mig. Åka och tränar. Göra något helt annat. För det är när jag sitter och slöar hemma som småätandet kommer. Men det fungerar inte alltid. Just nu dras jag med en illa förkylning så tränandet fungerar inte av den anledningen. Och vissa kvällar så vill jag bara slöa framför tv:n.

Just nu kör jag med modellen att inte har något allt för onyttigt hemma. Så det jag stoppar i mig ändå är hyggligt okej. Så det har blivit lite finncrisp med ädelmjukost. Light-popcorn poppat i micro. Ett par pepparkakor.

Jag tror att veckomatsedel är en del av lösningen även här, i det långa loppet. Planerad mat betyder att jag planerar mina inköp bättre, och inte behöver springa på affären var och varannan dag. Därmed minskar risken för att det slinker med något glasspaket eller chipspåsa i kundvagnen. Jag ska bara handla det som står på listan och finns med på min veckomatsedel. Det låter äckel-präktigt, men det är nog enda vägen just nu.

Men det förbannade suget, när försvinner det?

Nu är det gjort. Vägningen. Så som jag gruvat. Sov riktigt dåligt i natt. Tror att det var just vägningen som spökade. Vågade inte riktigt tro eller gissa vad det skulle stå på vågen. Jag vet och känner att jag gått upp i vikt, men inte hur mycket.

Nu har jag facit.
125,8 kg.

Jaha. Tillbaka där jag började med andra ord.
På ett sätt känns det viktigt och bra att det inte var mer än så. Jag har nog innerst inne varit orolig för att vågen skulle visa mer. Så uruselt onyttigt som jag har ätit periodvis.

Nu ska jag smälta mina nya siffror och fundera ut nya, konkreta mål. Måste lära mig av misstagen från det här halvåret och sätta upp mål som är nåbara och realistiska samtidigt som de utmanar och lockar. Men utan att bli övermäktiga...
Det är en svår balansgång. När jag har flow vill jag så mycket och har svårt att dämpa mig. När jag är nere så vill jag ingenting och struntar i mina mål... Så det gäller att hitta något som fungerar i båda lägena.

En sak är i varje fall säker. Målet att gå ner i vikt står kvar.

Jag tycker att löften är viktiga att hålla. Att man ska vara försiktigt med vad man lovar, eftersom det följer ett ansvar med ett löfte. Jag tror att jag inte är speciellt ensam om att tycka så. Men varför är det så svårt när det gäller mig själv?

Jag var hos min terapeut i fredags och vi pratade lite om varför det inte fungerat för mig i höst med min motion och viktminskning. Och hur jag ska göra för att få det att fungera framöver. Mitt fokus är nu mycket på den stundande veckan på hälsohemmet, återbesöket efter sommarens första vända där. Jag ser den som en omstart. En energiladdare.

Samtidigt är det viktigt att jag nu använder veckan fram till dess att förbereda mig så bra som möjligt. Att försöka komma i gång med det jag vill, mer motion och bättre kost. Ge mig själv ett litet försprång, eller kanske snarare en bra uppvärmning för att jag ska få ut maximalt av tiden på hälsohemmet.

En av mina negativa sidor är att jag lätt skjuter upp saker. Att det jag bestämt mig för att göra bara inte blir av. Att jag kommer med tusen små ursäkter för att inte göra det nu, utan sen, och plötsligt är sen så sent på kvällen att det blivit försent. "Det handlar om att ta sig själv på allvar" sa min terapeut och de orden har hängt kvar hos mig under helgen. Som vanligt har han nog rätt. Att jag har inte tagit mig själv på allvar. Jag har en del av mig själv som rent ut sagt försöker motarbeta mig - som inte tycker att det jag vill är viktigt. Jag har satt upp mål och jag har bestämt mig för att prioritera min hälsa. Det är mål som jag måste ta på allvar. Varje gång jag struntar i att åka och träna enligt planeringen ( t ex)  så nedvärderar jag min vilja och ambition. Jag dissar mig själv helt enkelt.

Jag tror inte att jag skulle stanna kvar särskilt länge i en relation där jag ständigt blev sviken och inte kunde lita på den andres ord. Men mot mig själv så gör jag det hela tiden.

Även om det i stunden kan vara en skitsak, så är det att ta mig själv på allvar när jag håller fast vid vad jag sagt och vill. Och ju fler gånger jag tar mig själv på allvar och fullföljer min plan, dest bättre kommer jag att må och desto enklare inbillar jag mig att det blir.

Relationer är knepiga. Särskilt den man har med sig själv. Det är dags att jag tar relationen med mig själv på allvar. Jag har varit för nonchalant.

I morgonbitt ska jag väga mig. Sedan i väg till vårdcentralen för lite prover.
Jag gruvar.
Men jag har bestämt mig för att väga mig i morgonbitti, och det ska jag fullfölja hur ont i magen jag än har bara jag tänker på det.
Det är ett första steg mot att ta mig själv på lite mer allvar.

Frukost:
Två fullkornsmackor med smala prickick korv.
Apelsinjuice.
Ett glas hälsofil.

Mellanmål:
Fullkornsmacka.

Lunch:
Spagetti och köttfärssås.
Rivna morötter.

Mellanmål:
Banan.

Är riktigt nöjd så här långt. En perfek dag matmässigt.
Återstår att ordna ett bra avslut.
Det lutar åt makaroner och isterband. Om man steker isterband i ugn så behövs det inget extra fett och den blir faktiskt inte så fet. Och så lite mer morötter till det.

Sedan kommer en kompis förbi.
Te och kanske några digestivekex med ost.

Härligt.
Ska börja små smått att komponera en meny för nästa vecka.
En bra dag ger inspiration...

Det är framför allt grönsakerna som det har stupat på så här sista tiden. Maten har väl inte varit helt perfekt, men inte helt fel alla gånger heller. Men att få med grönsakerna i varje mål har jag inte mäktat med.

Det har varit helt morotsfritt så långt ögat kan nå.

Inser att jag måste börja i den änden när jag nu ska återta mina goda matvanor. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Har haft en tendens att köpa på mig ett vitkålshuvud med ambitionen att göra en veckosallad - och så blir det liggandes i kylskåpet för det är så himla tråkigt att göra sallad.

Inte världens bästa argument kanske, men så är verkligheten. Samtidigt vet jag att jag äter bra när jag väl har  min veckosallad i kylen. Då finns det ju färdigt. Skärpning är det enda som behövs med andra ord.

Funderar på att börja i en annan ände och köpa hem lite minimorötter. Både färska och frysta.
Kanske göra någon gryta eller wok, där grönsakerna finns med från början...

Ska snart och handla. Morötter och wokgrönsaker får det bli den här gången.

På måndag ska jag väga mig för första gången på evigheter.
Jag riktigt gruvar mig. Men måste få det gjort. Behöver något att mäta mig mot.
Dessutom kommer jag hur som helst att väga mig när jag kommer till hälsohemmet, så det går inte att skjuta på längre...

Det blir en återhållsam helg med andra ord för att försöka kapa några hekto åt rätt håll.

Nyårsdagen kan väl inte räknas till den mest konstruktiva dagen i mitt liv. Egentligen är det rätt så konstigt att man börjar det nya året ungefär likadant = sova riktigt länge, dega i soffan, äta hämtpizza och glass och försöka komma i fatt sig själv efter en bättre nyårsfest.

Inte för att jag festar på så där särskilt mycket. Men det blev en sen natt, eller tidig morgon om man så vill, vilket sätter sina spår. Dagen har tillbringats i ett linne och mjukisbyxor, till större delen framför tv:n. Delvis sittandes, delvis liggandes. Och stundtals sovandes.

Så i arbetet för ett sundare liv, med mer motion och balanserad kost så bidrar inte nyårsdagen med särskilt mycket. Jag ser den mer som en buffert mellan det nya och gamla året. En dag då man inte gör så mycket mer än bara förflyttar sig tidsmässigt...

Tack och lov att det är skottår i år. Det betyder att det fortfarande finns kvar 365 dagar att göra något bättre av...

Jag börjar i morgon.