kakanskilokamp

Jag tycker att löften är viktiga att hålla. Att man ska vara försiktigt med vad man lovar, eftersom det följer ett ansvar med ett löfte. Jag tror att jag inte är speciellt ensam om att tycka så. Men varför är det så svårt när det gäller mig själv?

Jag var hos min terapeut i fredags och vi pratade lite om varför det inte fungerat för mig i höst med min motion och viktminskning. Och hur jag ska göra för att få det att fungera framöver. Mitt fokus är nu mycket på den stundande veckan på hälsohemmet, återbesöket efter sommarens första vända där. Jag ser den som en omstart. En energiladdare.

Samtidigt är det viktigt att jag nu använder veckan fram till dess att förbereda mig så bra som möjligt. Att försöka komma i gång med det jag vill, mer motion och bättre kost. Ge mig själv ett litet försprång, eller kanske snarare en bra uppvärmning för att jag ska få ut maximalt av tiden på hälsohemmet.

En av mina negativa sidor är att jag lätt skjuter upp saker. Att det jag bestämt mig för att göra bara inte blir av. Att jag kommer med tusen små ursäkter för att inte göra det nu, utan sen, och plötsligt är sen så sent på kvällen att det blivit försent. "Det handlar om att ta sig själv på allvar" sa min terapeut och de orden har hängt kvar hos mig under helgen. Som vanligt har han nog rätt. Att jag har inte tagit mig själv på allvar. Jag har en del av mig själv som rent ut sagt försöker motarbeta mig - som inte tycker att det jag vill är viktigt. Jag har satt upp mål och jag har bestämt mig för att prioritera min hälsa. Det är mål som jag måste ta på allvar. Varje gång jag struntar i att åka och träna enligt planeringen ( t ex)  så nedvärderar jag min vilja och ambition. Jag dissar mig själv helt enkelt.

Jag tror inte att jag skulle stanna kvar särskilt länge i en relation där jag ständigt blev sviken och inte kunde lita på den andres ord. Men mot mig själv så gör jag det hela tiden.

Även om det i stunden kan vara en skitsak, så är det att ta mig själv på allvar när jag håller fast vid vad jag sagt och vill. Och ju fler gånger jag tar mig själv på allvar och fullföljer min plan, dest bättre kommer jag att må och desto enklare inbillar jag mig att det blir.

Relationer är knepiga. Särskilt den man har med sig själv. Det är dags att jag tar relationen med mig själv på allvar. Jag har varit för nonchalant.

I morgonbitt ska jag väga mig. Sedan i väg till vårdcentralen för lite prover.
Jag gruvar.
Men jag har bestämt mig för att väga mig i morgonbitti, och det ska jag fullfölja hur ont i magen jag än har bara jag tänker på det.
Det är ett första steg mot att ta mig själv på lite mer allvar.