Kvällarna är svårast
Det här med veckomatsedel är en riktigt bra idé. Dels så behöver man inte fundera på vad man ska äta i kväll när klockar närmar sig fem på eftermiddagen. Dels så ger en matsedel stadga och lite morot att faktiskt äta bra.
Det har fungerat bra så här långt under veckan. Har ökat mitt råkostintag med ett antal 100 procent jämfört med de senaste veckorna...
Men kvällarna är svåra. Ett par timmar efter middagen, när disken är avklarad och tv:n står på. Då börjar det klia lite här och var. Fingrarna vill ha något att hålla i. Magen vill ha påfyllning. Och fötterna styr sig själva mot skafferiet. Det förbannade småätandet på kvällen är en svår nöt att knäcka.
Visst - ett sätt är att jag aktiverar mig. Åka och tränar. Göra något helt annat. För det är när jag sitter och slöar hemma som småätandet kommer. Men det fungerar inte alltid. Just nu dras jag med en illa förkylning så tränandet fungerar inte av den anledningen. Och vissa kvällar så vill jag bara slöa framför tv:n.
Just nu kör jag med modellen att inte har något allt för onyttigt hemma. Så det jag stoppar i mig ändå är hyggligt okej. Så det har blivit lite finncrisp med ädelmjukost. Light-popcorn poppat i micro. Ett par pepparkakor.
Jag tror att veckomatsedel är en del av lösningen även här, i det långa loppet. Planerad mat betyder att jag planerar mina inköp bättre, och inte behöver springa på affären var och varannan dag. Därmed minskar risken för att det slinker med något glasspaket eller chipspåsa i kundvagnen. Jag ska bara handla det som står på listan och finns med på min veckomatsedel. Det låter äckel-präktigt, men det är nog enda vägen just nu.
Men det förbannade suget, när försvinner det?
Det har fungerat bra så här långt under veckan. Har ökat mitt råkostintag med ett antal 100 procent jämfört med de senaste veckorna...
Men kvällarna är svåra. Ett par timmar efter middagen, när disken är avklarad och tv:n står på. Då börjar det klia lite här och var. Fingrarna vill ha något att hålla i. Magen vill ha påfyllning. Och fötterna styr sig själva mot skafferiet. Det förbannade småätandet på kvällen är en svår nöt att knäcka.
Visst - ett sätt är att jag aktiverar mig. Åka och tränar. Göra något helt annat. För det är när jag sitter och slöar hemma som småätandet kommer. Men det fungerar inte alltid. Just nu dras jag med en illa förkylning så tränandet fungerar inte av den anledningen. Och vissa kvällar så vill jag bara slöa framför tv:n.
Just nu kör jag med modellen att inte har något allt för onyttigt hemma. Så det jag stoppar i mig ändå är hyggligt okej. Så det har blivit lite finncrisp med ädelmjukost. Light-popcorn poppat i micro. Ett par pepparkakor.
Jag tror att veckomatsedel är en del av lösningen även här, i det långa loppet. Planerad mat betyder att jag planerar mina inköp bättre, och inte behöver springa på affären var och varannan dag. Därmed minskar risken för att det slinker med något glasspaket eller chipspåsa i kundvagnen. Jag ska bara handla det som står på listan och finns med på min veckomatsedel. Det låter äckel-präktigt, men det är nog enda vägen just nu.
Men det förbannade suget, när försvinner det?
Kommentarer
Trackback
