På måndag börjar jag. Igen.
126 kilo. Det är jag. Det är åt helsike för mycket. Det här är första gången jag berättar för någon hur mycket jag väger. Hjälp. Även om alla kan se att det är mycket, så hoppas och tror jag att det inte ska vara sååå himla uppenbart, och gömmer min stora mage under tröjor och bylsiga kläder.
Som om det skulle lura någon.
Tror inte det.
Men nu ska de bort. De förhatliga kilona. Bort för alltid är tanken. Om det nu går...
Jo det ska gå. Den här gången är det allvar.
Jag lovar. Lite i varje fall.
Men jag fuskar känns det som. I stället för att smygbanta hemma så tar jag hjäp. På måndag åker jag till ett hälsohem, typ. Tja, inte rikgtigt hälsohem, snarare ett ställe för tjockisar att få ordning på sitt liv. Tre veckor med stenhård motion, sund mat och bara massor med tid för mig själv. Det kan väl inte misslyckas?
126 kilo.
Undra hur mycket jag hinner gå ner på tre veckor?
PS: Jo, jag vet, det står 126,9 kilo på vågen. Men då har jag lite kläder på mig. Och har ätit frukost. En bra dag, naken och innan frukost kan jag väga "bara" 125,7 kilor. Jippi. DS.
Kommentarer
Postat av: sandra johansson
Hej,
vad härligt att du går mot en förändring! Det kommer säkert att gå jätte bra! Har du försökt att gå ned i vikt på annat sätt förut?
Hälsningar Sandra
Postat av: kakan
Hej Sanda, tack för de uppmuntrande orden! Jo, jag har försökt på olika sätt att gå ner förut, inte minst olika kurer och dieter, pulver och soppor. Men jag har inte orkat hålla ut och få en långvarig förändring. För fem, sex år sedan gick jag ner typ 20 kg så jag vet att det går, då var det i princip efter samma modell som jag försöker med nu. Men det är långt i från enkelt.... samtidigt som det egentligen inte är svårt...
Kram kakan.
Trackback
