kakanskilokamp

Efter lunch åkte jag och en nyvunnen bekantskap här på hälsohemmet S i väg med bilen några mil. Vi hamlade vid en fors där vi slog oss ner med varsin täljkniv och pinne.

Jag är absolut ingen naturmänniska egentligen. Ingen hantverksperson heller. Men... det var riktigt kul att sitta där och karva i en pinne. Solen sken, forsen sorlade och myggen höll sig på behörigt avstånd med hjälp av djungelolja.

Eftermiddagen gick riktigt fort. Och suget efter något att äta, något sött och gott fanns inte där.
Händerna var sysselsatta med något annat.

Jag tror att jag allt för ofta använder mat, godis, glass och annat onyttigt som jag stoppar i munnen som sällskap och sysselsättning. Något att göra när jag är rastlös.

Tänka vad mycket bättre det är att sätta sig vid en fors och tälja en pinne i stället.