kakanskilokamp

Det finns vänner och det finns vänner.
Det är bara att inse att i kriser så märker man vilka som håller.
Och det är inte alltid så som man tror att det ska vara.

Det gör ont att upptäcka att personer som betyder mycket för mig inte riktigt klarar av att hantera situationen.
En av mina äldsta vänner har t ex inte hört av sig sedan jag berättade att jag var sjuk.
Jag misstänkte att hon skulle ha svårt att hantera det, men trodde att hon ändå skulle ta sig samman för min skull och i varje fall höra av sig med något sms eller så.
Men så har det inte varit.


Men det är lika värmande att upptäcka andra som plötsligt tar ett steg framåt.
Som några av er bloggvänner, och min träningskompis H som hör av sig var och varannan dag, engagerar sig och vågar ställa de svåra frågorna.

Tack till er som håller.

En helt annan sak.
Fick en kommentar från Vendela om håret, och det stämmer, det är inte av alla cellgifter man tappar håret. Det är olika på olika sorter. Men den typ jag får leder till håravfall. Det är inget kanske eller eventuellt med det, utan det är bara så. Men tack för tipset om Vimmelmammans blogg som jag har läst med behållning.