Jag tror att jag är rädd för att bli smal
Men ju mer jag funderat på det, desto mer tror jag att det är här som skon klämmer.
För jag har verkligen inte kunnat hitta någon logisk förklaring till att det går så trögt just nu.
Varför plötsligt fusken inte bara är acceptabla småsnubbel, utan riktiga vräka-i-sig-en-påse-chips-fusk.
Jag har fått viktnoja.
Blivit rädd.
Mycket hänger ihop med de tankar jag bloggade om här tidigare, vem är jag när jag inte längre är rejält överviktig?
Att gå från tresiffrig - som jag varit i hela mitt liv - till tvåsiffrig var och är en stor glädje. Men plötsligt så kom förändringen nära. Plötsligt kände jag mig inte som ett fetto-freak, utan mer "vanligt" överviktig, med en hanterbar vikt.
En sådan väckarklocka som skrämde mig var när jag insåg att jag numer bara väger ca 15 kg mer än min bästa kompis. Och hon har alltid varit mitt smal-ideal! Visserligen är hon längre än mig, och väger väl några kilo mer nu än tidigare, men ändå...
Bittan gav mig också kloka tankar i en kommentar, och jag tror hon satte fingret på den ömma punkten. Jag identifierar mig som en person som misslyckas. Jag identifierar mig som en person som överäter. Jag identifierar mig som en person som är hopplöst överviktig och inte tar sig ur det.
Så länge jag gör det, så jobbar jag mot mig själv.
Jag måste nu hitta mitt "noralviktiga" jag, den jag är när jag värnar min kropp, tillåter mig att lyckas, och accepterar mig själv som jag är här och nu.
Hjälp.
Det var ett projekt som heter duga så här på tisdagsmorgonen...
Förändringar är inte alltid bara bra, förändringar kan vara riva igång så mycket mer...
Fundera lite runt "egen värde och självbilden" ..
Självkänsla och att Vara...
Man kan jämföra med att Ha och att Vara.
Om man intentifierar sig med det man HAR ,ex fin bil,lyxiga saker ,osv..ett köpberoende..Vad är man då om man inget har ?Är människovärdet lika ändå ?
För många kanske det inte är så självklart..
Ett överviktigt liv är inte så lätt att gå ifrån,man tappar identiteten,skyddet..
Men ur alla aspekter är det bättre ändå, fast det tar tid att krypa igenom alla hjärnspöken som kommer fram...Men Tänka är bra, och skriva listor..för och nackdelar med en viktnedgång, får man det svart på vitt är det lättare att greppa rent förståendemässigt !
Jaaa,nu blev det många ord igen ;)
Hejjar på dig /Tänk lite, älta så ska du se att det lossnar ..
