Orden tog slut
Hej.
Nä. Jag har inte försvunnit.
Men plötsligt tog orden bara slut.
Visste inte vad jag skulle skriva.
Tyckte inte att jag hade något att säga längre.
Det blev som om jag hamnade i ett vaccum. Sista behandlingen gjort. Jaha. Och nu då?
Vad finns det att säga?
Jag är fortfarande för "sjuk" för att på allvar ta tag i viktminskningen.
Men inte under behandling längre. Utan någonstans mitt emellan.
Så därför "glömde jag bort" bloggen ett tag.
Men nu börjar orden komma tillbaka.
Jo. Jag mår rätt bra, tror jag. Blir piggare och piggare för varje dag. Har till och med kunnat börja vara ute och prommenera. Inte riktigt varje dag, men nästan. Och korta sträckor. Men ändå.
Försöker nu hitta något sätt att förhålla mig i detta vaccum. Denna väntan på nästa utvärdering som sker först i december. Ska jag vara frisk nu? Eller i varje fall leva som frisk? Eller som sjuk? Eller vad?
Tanken är att jag om en vecka ska börja jobba halvtid. Förhoppningsvis orkar jag det, och förhoppningsvis så blir det då lite enklare att hitta min plats i detta intet. I varje fall kan jag nu sätta ord på det. Det har jag inte kunnat på ett par veckor. Det gäller att ta vara på varje litet framsteg.
Kram.
Nä. Jag har inte försvunnit.
Men plötsligt tog orden bara slut.
Visste inte vad jag skulle skriva.
Tyckte inte att jag hade något att säga längre.
Det blev som om jag hamnade i ett vaccum. Sista behandlingen gjort. Jaha. Och nu då?
Vad finns det att säga?
Jag är fortfarande för "sjuk" för att på allvar ta tag i viktminskningen.
Men inte under behandling längre. Utan någonstans mitt emellan.
Så därför "glömde jag bort" bloggen ett tag.
Men nu börjar orden komma tillbaka.
Jo. Jag mår rätt bra, tror jag. Blir piggare och piggare för varje dag. Har till och med kunnat börja vara ute och prommenera. Inte riktigt varje dag, men nästan. Och korta sträckor. Men ändå.
Försöker nu hitta något sätt att förhålla mig i detta vaccum. Denna väntan på nästa utvärdering som sker först i december. Ska jag vara frisk nu? Eller i varje fall leva som frisk? Eller som sjuk? Eller vad?
Tanken är att jag om en vecka ska börja jobba halvtid. Förhoppningsvis orkar jag det, och förhoppningsvis så blir det då lite enklare att hitta min plats i detta intet. I varje fall kan jag nu sätta ord på det. Det har jag inte kunnat på ett par veckor. Det gäller att ta vara på varje litet framsteg.
Kram.
Kommentarer
Postat av: Vendela
Klart det tar tid att återhämta sig efter en så tuff behandling som du genomgått. Du får helt enkelt ta ett steg i taget, en dag i taget och framförallt lyssna på din kropp. Kanske lättare sagt än gjort; men försök leva i nuet och njuta av att du håller på tillfriskna, och oroa dig inte för december nu.
Krya på dig - kram!
Postat av: Wickie
Hej!
Låt det ta lite tid. Att ha bråttom är den största fallgropen. Det är i alla fall den insikten jag jobbar hårdast med. Eller ENVISHET är det som krävs och även små förändringar ger resultat på sikt.
Lycka till!
Wickie!
Postat av: Jessica
Kul att du är tillbaka och att du mår bättre! Håller med Vendela, oroa dig inte för december nu, kram
Trackback
