kakanskilokamp

Så är undersökningen avklarad.
Allt gick bra.
Är som alltid trött och lite groggy efteråt. Märkligt. Man är sövd mindre än en halvtimme, men det tar på ändå.

Träffade min läkare efteråt.
Hon sa att det ser bra ut när det gäller lymfkörtlarna, däremot var det svårt att känna någon större skillnad på själva huvudtumören i underlivet. Hennes känsla är att den minskat, men inte så mycket. Men den har i varje fall inte vuxit, och det menar hon är bra.

Däremot var det lite si och så med mina blodprover.
Har för högt krea-värde, vilket har att göra med njurarna. Troligtvis är det en rest av den blodförgiftning och njurbäckeninfektion jag har haft. Men när värdet är för högt så kan jag inte få behandling.

Nu hoppades hon att det skulle rätta till sig om jag ser till att få i mig rejält med vätska. Så jag fick två påsar dropp på sjukhuset, och order att dricka ordentligt hemma. Tidigt i morgonbitti ska jag ta om provet, och om det sjunkit så blir det behandling i morgon.

Vill så gärna göra bort det.

Däremot så blir det mer och mer tydligt för mig det läkaren sagt förut, att jag inte kan räkna med att bli botad den här gången. Utan att det handlar om att hålla sjukdomen i schack. Även om jag vet det, så är det svårt att helt ta in. Svårt att förhålla sig till.

Framför allt är det svårt att veta vad jag ska säga till alla som frågar om jag är frisk nu.