kakanskilokamp

I morgon kör jag pulver igen.
Det är ett fullständigt vansinnigt beslut.
Säkert dömt att misslyckas.
Men jag är desperat!

Vikten har verkligen skenat uppåt. Har klädpanik. Ingenting passar längre, känns det som.
Många av de kläder jag hade förut har jag gjort mig av med, eftersom jag lovade mig själv att aldrig bli så fet igen.
Men så kom cancern och ställde till det...

Kroppen är svullen, tung och otymplig.
Jag måste bara bli av med några kilon, för att känna igen mig själv igen.
Komma ihåg att jag kan.
Att det finns något annat än att äta och gå upp i vikt, sitta still och svälla.

Jag vet att det är vansinnigt att ge sig på pulver igen. Men för en vecka så är jag beredd att ta den risken, för annars tror jag att jag går under.