kakanskilokamp

Så fick jag prata med läkaren i dag.
Gott så. Behövde verkligen det.
Är nu inbokad på massa nya undersökningar på måndag, ska sedan träffa läkaren och gå igenom så väl provsvar som behandlingsalternativ. Om vi sedan är överens och proverna är bra, så kör jag igång på tisdag med första cytostatikabehandlingen.

Fick också veta att den cancertyp jag har är väldigt ovanlig. Hon har aldrig tidigare haft en patient med den här sorten tidigare. Och det finns inte någon självklar behandling för den, utan man får testa sig fram lite för att se vad som biter bäst.

Suck.
Hade varit trevligt med lite goda nyheter någon gång.

Den cellgiftskur hon har tänkt sig innebär också att jag tappar håret.
Jippi.
Men det tillhörde de saker vi kunde diskutera, det går tydligen att göra andra kombinationer, men då gissar jag att de inte är lika verkningsfulla...

Just nu känns det mest för mycket att ta in.
Ovanpå alltihopa så är det massa praktiska saker att ordna i kölvattnet av min nya situation.
Och ett antal personer kvar att berätta för. Inte minst alla arbetskamrater. Blir nog ett mail på måndag.

Tänker ändå försök jobba mellan behadlingarna. Planen just nu är att börj med en halvtidssjukskrivning och känna mig för. För det är så svårt att föreställa sig hur jag kommer att må, fysiskt och psykiskt, när behandlingen väl är igång.