kakanskilokamp

Har försökt förbereda mig på det här med att tappa håret. Enligt den information jag har fått så kommer håravfallet två till tre veckor efter första behandlingen, så det betyder att jag har lite tid kvar.

Men det är så fruktansvärt svårt att tänka sig...
Overkligt är ett ord jag använt förut, och det är det som fortfarande gäller.

Har i varje fall köpt en fin, vit sjalett att kunna knyta runt huvudet i fall det plötsligt händer en morgon.
På måndag ska jag och titta på möjligheten att få en peruk.
Och så har jag hittat en fin hemsida med lite roliga sjaletter som jag funderar på att beställa.
Det är framför allt den här sjalen, i grönt, som jag är sugen på.
Vad tycks?

I dag är annars en konstig dag.
Hade yrsel i morse, och fick gå och lägga mig direkt jag klev upp i princip.
Mådde lite lätt illa, men när jag tog medicn mot det så gick det över.
Håller led- och muskelvärk i hygglig schack med mediciner.

Men nu börjar det bli mer och mer påtagligt att jag är påverkad.
Och det är väl bra.
För jag hoppas det betyder att behandlingen tar.
Ont ska med ont fördrivas.

Men det är förbannat tröttsamt att känna sig svag, vek, sjuk och trött.

I kväll ska jag på middag hos goda vänner, och för första gången träffa deras barn sedan de fått veta att jag är sjuk. Det känns lite gruvsamt. Barnen, fem och tio år gamla, står mig väldigt nära. Femåringen är min gudson, och hans storasyster har en lika stor plats i mitt hjärta. De hade tagit det väldigt hårt, berättade mamman. Så jag är lite spänd inför hur de reagerar. Men det känns skönt att vi får träffas nu, innan jag blir allt för påverad av behandlingen.