kakanskilokamp

I dag är en riktig skitdag.
Är så förbannat trött.
Helt utmattad.
Kroppen orkar ingenting, jag sover bort större delen av dagen.
Jag orkar inte ens tröstäta...

Och så är jag så bottenlöst ledsen. Har gråtit kopiöst hela helgen, och jag som har så svårt för att gråta.
Tror att någon av de mediciner jag tar påverkar sinnesstämningen, och det gör att jag blir så otroligt rättrörd, hamnar i svackor och tårarna bara rinner. Jag vet att det inte är något konstigt med det, det är fullt normalt att reagera genom att vara ledsen och gråta, men det känns verkligen jättejobbigt.

Jag hatar verkligen att vara sjuk.
Helt plötsligt, på några dagar, har jag gått från mitt vanliga jag till att vara en enda stor, hemsk sjukdom. Där allt kretsar runt att jag är sjuk. Hur jag mår, vad jag orkar, vad jag klarar av. Alla är så förstående, så medkännande, så empatiska - och det gör mig tokig!

Vill inte.