kakanskilokamp

Råkade stänga av ljudet på min mobil och missade ett samtal från läkaren vid lunchtid i dag.
Fan.
Jag var så arg.
Hon läste in ett meddelande att hon skulle höra av sig senare under eftermiddagen, och jag satt i princip och stirrade på datorskärmen på jobbet i fyra timmar och väntade.

Så ringde hon.
Äntligen.

Jodå.
Det är cancer.
Tumörceller hittade i underlivet.
Exakt vilken sort vet hon inte än.
Samma sak med det i halsen.
På onsdag ska läkaren träffa patologen och göra en "andra granskning" av mina provsvar, och efter det vet hon mer.
Då ska vi träffas, gå igenom svaren och diskutera behandling.
Troligtvis blir det cellgifter.
Och hon vill sätta igång senast nästa vecka med det.

Vill inte.
Vill inte vara sjuk.
Vill inte gå på behandlingar, pumpas full med gift, tappar hår, må illa, och allt annat som man har för sig ska hända när man får cellgifter.

Men det finns inget alternativ.