kakanskilokamp

Förlåt mig.
Har bara inte orkat med bloggen ett tag.
Behövde stoppa huvudet i sanden några dagar, inte reflektera, tänka och blotta mig.
Bara försöka få ordning på livet litegrann...

Pulver ja.
Jo, jag har bytt ut en eller två måltider om dagen mot pulver.
Det har inte betytt något revolutoinerande, men jag har i varje fall fått bort den värsta hetsätningen.
Ett litet steg i rätt riktning.

Nu väntar en behandlingsvecka.
Måndag provtagning och läkarbesök.
Tisdag undersökning i narkos.
Onsdag behandling.

I morgon måste jag få klara besked från min läkare om vad hon anser jag har för prognos, vad hon tror om fortsättningen utifrån hur det har gått så här långt. Vid förra läkarbesöket, då jag träffade en annan läkare, pratade hon om att det mer handlade om att hålla cancern borta så länge som möjligt, inte att bota. I bästa fall kan den hållas borta i år, i värsta fall bara några månader... Det gjorde mig rädd. Jag vill inte gå igenom det här igen och igen och igen.

Så jag är rädd för vad min ordinarie läkare ska säga i morgon.
Säger hon samma sak vet jag inte hur jag klarar av det.