kakanskilokamp

Jag är otålig som person.
Det vet ni som har följt min blogg.
Och att gå ner i vikt är något som kräver tålamod.
Så det blir många timmars frustration, och övning i just tålamod.

Den metod jag använder, pulver, är ett sätt att få viktnedgången att gå snabbare.
Med snabbt menas ungefär två kilo i veckan i snitt.

Det är jättebra.
Det är suveränt!
Men ändå har jag svårt att vara tillfreds med det.

I morse stod vågen still igen, och jag kände snabbt en välbekant panik växa i bröstet.
"Nu är det stopp, det spelar ingen roll vad jag gör, jag är fast på tresiffrigt...."

Det har inte ens gått en vecka sedan jag klev upp på vågen igen.
Hittills har jag gått ner nästan 1,5 kilo - på mindre än en vecka.
Och ändå kan jag inte vara nöjd.

Jag inser att om jag inte lär mig att vara nöjd i stunden, och acceptera att viktminskningen tar den tid den tar, då kommer jag aldrig att lyckas nå ända fram.