kakanskilokamp

Det känns så himla skönt att ni finns där ute.
Ni är min ventil, mina stötdämpare, mina förtrogna och stöd och
bidrar till att jag orkar vidare.

Jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag hittar en kommentar på min
blogg.

Har haft en jobbig natt i natt. I går tröståt jag, kunde inte stå emot.
En chipspåse senare så mådde jag inte direkt bättre...
Har sovit dåligt i natt.
Vaknar hela tiden, grubblar, gråter en skvätt, somnar om någon
timme, vaknar igen.

I dag ska jag sitta i flera möten på jobbet, planera våren och jobbet.
Det känns jättekonstigt, men samtidigt viktigt. Livet får inte stanna upp nu.
Det gäller att hålla i, planera framåt, få vardagen att flyta på.

Men det som irriterar mig mest just nu är att jag i går fick veta att man ska
göra lite förändringar runt min tjänst, förändringar som jag personligen har
varit emot. Typiskt att de ska komma just nu. Det känns som jag har nog som det är.

Men vem har sagt att livet ska vara lätt och rättvist.

Förlåt mitt något deppiga inlägg.
Men i dag är en down-dag.
Det är bara att bita ihop.
Jag tar mig igenom den här dagen också.

Dagens vikt: bryr mig inte.
Men efter en chipspåse så förstår jag åt vilket håll det går...