kakanskilokamp

Aaaggh!
I kväll har jag varit riktigt arg<!
Blir så förbannad när sjukvården inte fungerar.
Jag har den största respekt och beundran för alla som jobbar i denna slitiga värld, men man är sårbar och utsatt så måste vissa saker bara fungera.

Tanken är att jag ska göra en liten operation i morgon för att ta vävnadsprov på knölen i halsen.
Först så fick jag en tid långt senare än vad läkaren menade var acceptabel väntan.
Och jag fick själv ringa och maila och fråga för att få veta vilken dag som jag var inplanderad på.
Då sa hon sköterskan som planerar operationerna att hon skulle ringa mig dagen innan operationen med exakt tid och med instruktioner. Sent på eftermiddagen skulle hon ringa.

Inte har hon ringt i dag.
Och att själv försöka komma fram till mottagningen var kört - dessutom sent på eftermiddagen, det fanns typ tio minuter kvar att försöka ringa på innan de stängde....

Så nu vet jag varken ut eller in.
Ska jag göra operationen i morgon eller inte?
Och vilken tid ska jag vara där?
Från när ska jag vara fastande?
Osv osv.

Jag orkar inte med sådant här strul just nu!!!!

Det jag är mest rädd för är att jag i morgon får veta att de glömt bort mig, att jag inte alls finns med i planeringen, så allt ihopa skjuts upp ytterligare någon vecka eller så. Vilket betyder ännu mer tid av ovisshet, oro och förtvivlan.

Det mesta av mina kontakter med sjukhuset har fungerat jättebra. Men just den här mottagningen har det strulat med från första början....

Har rådgjort med min kompis som är sjuksköterska hur jag ska göra. Vi kom fram till att det enda rätta är att åka upp till sjukhuset direkt mottagningen öppnar i morgon för att på plats få besked om vad som gäller. För att vänta och bli sittandes i telefonkö känns för riskabelt.

Men bara oron, risken för att allt ihopa ska bli uppskjutet igen, gör mig så bottenlöst ledsen.