kakanskilokamp

I dag fyller jag år.
42 hela år.
Hjälp. Hur hamnade jag där?

Det är hur som helst en mycket lugn födelsedag. Inget kalas eller så. Har sagt i från mig besök. Är rätt trött och medtagen fortfarande, och som sagt, så sent som i går trodde jag att jag skulle vara kvar på sjukhus över helven.

Lite firande blir det ändå. Ska åka på kinakrog med mina bästa vänner och äta middag. Sedan åker de vidare till en annan födelsedagsfest (en kompis fyllde år i går, och eftersom jag redan tidigt sagt till att jag funderade på att fira först nästa vecka, så lånade han min dag för sin fest) och jag åker hem till min soffa.

Känner att jag behöver vila och återhämta mig en hel del.
Det har tagit på kroppen, den här blodförgiftningen.
Och det vore väl konstigt annars!

Hur som helst var det underbart skönt att få sova i min egen säng i natt, och få sova en hel natt utan att bli väckt för prover och mediciner!