Peruken på
Nyklippt och fixad.
Grät i bilen på väg hem från frissan.
Plötsligt kändes det så definitivt.
Så sorgligt.
Jag har inget hår.
Är inte helt nöjd.
Tycker att peruken blev mycket mörkare när hon klippte den lite kortare för att bli mer min frisyr.
Tycker den skriker peruk.
Grät i bilen till jobbet också.
Det känns jobbigt att gå omkring med en peruk på huvudet och hela tiden undra om det syns, inte syns, om det ser konstigt ut eller vad.
En kollega kom in efter bara några minuter och konstaterade att jag varit hos frissan och fixat håret.
Blev helt ställd.
Vad ska jag säga.
Ska jag säga att det är peruk, eller bara le och tacka?
Just nu vill jag bara ha tillbaka mitt eget hår.
Om inte äns din kollega såg att det var en peruk. Då ser nog ingen, som inte redan vet om det.Så jag tycker att du ska le och tacka i stället för att berätta. Hoppas att du får njuta lite av solen och glömma det jobbiga nu när våren äntligen är här. Jag tänker mycket på dej. Kram Jessica
Förstår att det måste kännas jättejobbigt när håret försvinner. Det är ju en så stor del av ens personlighet. Men det verkar som peruken ser ut som äkta hår, och det är ju bra, eftersom din kollega trodde att du varit hos frissan. Förhoppningsvis kommer du vänja dig och känna dig mer bekväm med det, så småningom.
Vill gärna tacka för din omtanke, och uppmuntrande ord i min blogg! Jag tar jättegärna emot tips och råd från dig i mitt fortsatta jobbletande! Det är jättesnällt av dig! Kram: Helena
