kakanskilokamp

I dag var det dags för cellgifter igen.
Och premiär för venporten.
Det funkade riktigt bra, men gjorde lite ont när de satte nålen eftersom jag fortfarande är öm och svullen efter operationen av venporten.

Men det var skönt att sedan ha händer och armar fria under behandlingen, och inte behöva tänka på att passa nålen hela tiden.

Under och efter behandlingen var jag väldigt trött.
Jag får en medicin, Tavegyl, för att inte få en allergisk reaktion av cellgifterna, och den gör mig riktigt trött och dåsig.
Visserligen är det bra, eftersom jag sover bort en del av den långa tiden på behandlingen.
Men tröttheten sitter i nu när jag är hemma, och jag har sovit några timmar i soffan redan.

Det känns så märkligt att sitta där och få cellgifterna.
Å ena sidan är det bra, eftersom jag vet att det här är min chans att bli frisk.
Å andra sidan vet jag att det är ett gift som kommer att göra mig dålig de närmsta dagarna.
Rejält dålig.

Jag hoppas ändå att det går lite bättre den här gången, eftersom jag ändrat lite i den medicin jag tar mot biverkningarna. Så trött och nere som jag blev förra vändan var inte bra. Det var ren förtvivlan. Och ett tappat livsmod. Dit vill jag inte igen.

Snart ska jag sova igen.
I morgon: perukprovning.
Återkommer med rapport om mitt nya hår ;-)