kakanskilokamp

Jag smet från vägningen i dag.
Inte så moget och förnuftigt gjort, men så blev det.
Min cambridgekonsulent har tjatat på mig att jag måste väga mig hos henne, så jag slutar leka struts, och får en ny riktig utgångsvikt att jobba från.

Har skjutit upp det ett par veckor.
Men i dag skulle det ske.
Och så var hon inte där när jag var in och köpte mer pulver.
Puh. Vilken lättnad, tänkte jag, betalade snabbt och smet ut igen.

Hörde henne i rummet bredvid.
Så jag hade hur lätt som helst kunnat fråga efter henne och säga "nu är det dags!"
Men det gjorde jag inte.

Jodå, jag väger mig hemma, så jag har koll på vikten (och den står betongstill efter lördagens kräftkalas).
Men ändå, det är något annat att väga sig inför en annan person och få vikten noterad i en bok, där hela vikthistoriken finns.

Nästa vecka.
Då ska jag.
Kanske...

Ska i varje fall inte smita från vågen här hemma.
Även om den inte är kul just nu.