Dag för eftertanke
Har haft en lugn och stilla söndag.
Mycket tid att bara vara och fundera.
Det behöver jag.
Nej.
Jag ska inte ge upp min viktresa.
Men i går, när jag skrev bloggen, kändes det så.
Det gick över, även om tanken fortfarande poppar upp då och då.
Jag har haft det största bakslaget på flera år.
Det största sedan jag började vikt-blogga.
Det är tungt.
Nu måste jag hitta ett sätt att förlåta mig själv, acceptera läget, och gå vidare.
Det blir inte enkelt.
Men jag har klarat det förr, och ska klara det igen.
Tack för fina kommentarer, Bittan och Helena.
Det behöver jag.
All pepp, alla goda tankar, bär framåt.
Och jag tänker hålla fast vid min pulver-kur, Bittan. Men tack för att du har fått mig att tänka igenom det ordenligt och ifrågasätta om det är rätt väg att gå. Jo, den är jobbig. Men hungern är bara besvärlig när jag börjar om kuren. Det misstag jag gör är att jag tar för många uppehåll - vilket betyder många omstarter och många dagar då hungern pockar på. Jag försöker lära mig av det, och kommer därför minimera mina uppehåll.
Och det har fungerat.
Trots allt så gick jag ner över 30 kilo på mindre än ett år. Det har jag aldrig lyckats med förut under alla mina olika försök. Sedan så gick jag upp en hel del av dem under sommaren, men det är en annan historia...
Nu ska jag ta 30 kilo till det år som ligger framför mig.
Då har jag nått min målvikt med marginal.
En annan anledning till att jag fortfarande tror på min metod är att mitt problem är tröstätande. Att jag har så mycket obearbetat inom mig som jag försöker äta bort. En stor akilleshäl är stress som betyder dåliga mat-val. Jag är också hopplös inne på affären, kan inte stå emot impulsen att plocka på mig onyttigheter för att ha som "må bra"-backup.
Med pulver så minimerar jag tillfällena jag behöver gå in på affärer, och att skaka ihop en pulverdrink tar maximalt en minut.
Sedan har den här sommaren med all tydlighet visat att jag måste jobba ännu hårdare med mig själv för att klara av att reglera mina tankar och känslor utan att bedöva mig med mat. Ja, jag ser det mer och mer som en form av missbruk, när det är som värst.
Det är därför jag också har professionell hjälp att jobba med mina tankar och känslor.
I morgon ska jag börja prata siffror igen.
Det är slut med att stoppa huvudet i sanden.
Siffrorna är ändå desamma.
Mycket tid att bara vara och fundera.
Det behöver jag.
Nej.
Jag ska inte ge upp min viktresa.
Men i går, när jag skrev bloggen, kändes det så.
Det gick över, även om tanken fortfarande poppar upp då och då.
Jag har haft det största bakslaget på flera år.
Det största sedan jag började vikt-blogga.
Det är tungt.
Nu måste jag hitta ett sätt att förlåta mig själv, acceptera läget, och gå vidare.
Det blir inte enkelt.
Men jag har klarat det förr, och ska klara det igen.
Tack för fina kommentarer, Bittan och Helena.
Det behöver jag.
All pepp, alla goda tankar, bär framåt.
Och jag tänker hålla fast vid min pulver-kur, Bittan. Men tack för att du har fått mig att tänka igenom det ordenligt och ifrågasätta om det är rätt väg att gå. Jo, den är jobbig. Men hungern är bara besvärlig när jag börjar om kuren. Det misstag jag gör är att jag tar för många uppehåll - vilket betyder många omstarter och många dagar då hungern pockar på. Jag försöker lära mig av det, och kommer därför minimera mina uppehåll.
Och det har fungerat.
Trots allt så gick jag ner över 30 kilo på mindre än ett år. Det har jag aldrig lyckats med förut under alla mina olika försök. Sedan så gick jag upp en hel del av dem under sommaren, men det är en annan historia...
Nu ska jag ta 30 kilo till det år som ligger framför mig.
Då har jag nått min målvikt med marginal.
En annan anledning till att jag fortfarande tror på min metod är att mitt problem är tröstätande. Att jag har så mycket obearbetat inom mig som jag försöker äta bort. En stor akilleshäl är stress som betyder dåliga mat-val. Jag är också hopplös inne på affären, kan inte stå emot impulsen att plocka på mig onyttigheter för att ha som "må bra"-backup.
Med pulver så minimerar jag tillfällena jag behöver gå in på affärer, och att skaka ihop en pulverdrink tar maximalt en minut.
Sedan har den här sommaren med all tydlighet visat att jag måste jobba ännu hårdare med mig själv för att klara av att reglera mina tankar och känslor utan att bedöva mig med mat. Ja, jag ser det mer och mer som en form av missbruk, när det är som värst.
Det är därför jag också har professionell hjälp att jobba med mina tankar och känslor.
I morgon ska jag börja prata siffror igen.
Det är slut med att stoppa huvudet i sanden.
Siffrorna är ändå desamma.
Kommentarer
Postat av: Alma
trevlig blogg:)
Postat av: Helena
Skönt att höra att du inte ska ge upp! Jag tycker du är stark på många sätt, och gillar verkligen att läsa din blogg. Har kikat igenom lite av din "resa", och det är inspirerande att se hur många strider du tagit dig vinnande igenom, trots kampen.
Ska bli spännande att följa dig även i fortsättningen! Kram: Helena
Postat av: Viktbloggerskan
Klart du inte ska ge upp. Det är motigt då och då, det är varken första eller sista gången du känner så tror jag, men som en rolig svensk skidåkare sa en gång: "Det är bara att bryta ihop och komma igen!" :-)
Trackback
