Orättvist
Ibland överfalls jag bara av den där känslan, att det är så orättvist.
Orättvist att jag hela tiden måste vara på min vakt för vad jag stoppar i mig. Att det inte går automatiskt att avstå från onyttigheter utan hela tiden är ett visst mått av kamp och en känsla av att jag "nekar mig" något.
Jag avundas de som kan äta vad de vill utan att gå upp ett gram.
De som inte behöver fundera över om en påse lösgodis på fredagkvällen förstör.
De som kan äta ett skrovmål (norrländska för ett hamburgemål med pommes och dricka) eller en pizza en slö söndag utan att fundera över hur man ska hämta igen alla kalorier.
Det känns så orättvist!
Men nu är det så.
Det kan jag inte göra något åt.
Jag måste lära mig leva med det.
Min terapeut säger att jag ska se det som om jag är allergisk, en nötallergiker till exempel måste hela tiden vara på sin vakt för att inte få i sig något som innehåller nötter, för annars blir den sjuk. Så ska jag se på mitt förhållande till mat, vissa saker behöver jag vara på min vakt mot och tänkta igenom mina val i förväg för att klara av att gå ner i vikt.
Men jag längtar fortfarande till den dagen då det bara går av farten.
Dagar som i dag känns den väldigt långt borta.
Orättvist att jag hela tiden måste vara på min vakt för vad jag stoppar i mig. Att det inte går automatiskt att avstå från onyttigheter utan hela tiden är ett visst mått av kamp och en känsla av att jag "nekar mig" något.
Jag avundas de som kan äta vad de vill utan att gå upp ett gram.
De som inte behöver fundera över om en påse lösgodis på fredagkvällen förstör.
De som kan äta ett skrovmål (norrländska för ett hamburgemål med pommes och dricka) eller en pizza en slö söndag utan att fundera över hur man ska hämta igen alla kalorier.
Det känns så orättvist!
Men nu är det så.
Det kan jag inte göra något åt.
Jag måste lära mig leva med det.
Min terapeut säger att jag ska se det som om jag är allergisk, en nötallergiker till exempel måste hela tiden vara på sin vakt för att inte få i sig något som innehåller nötter, för annars blir den sjuk. Så ska jag se på mitt förhållande till mat, vissa saker behöver jag vara på min vakt mot och tänkta igenom mina val i förväg för att klara av att gå ner i vikt.
Men jag längtar fortfarande till den dagen då det bara går av farten.
Dagar som i dag känns den väldigt långt borta.
Kommentarer
Postat av: Viktbloggerskan
Vet precis vad du menar. Brukar jämföra det med att sluta röka - det är ju jättelätt jämförelsevis, det är ju bara att sluta! Men vi kan ju inte bara sluta äta utan måste göra medvetna val VARJE dag. Känner ibland att jag nästan har det lite för lätt just nu då jag bara "äter" min soppor och shakes - inga svåra val här inte! "Taking the easy way out" känns det som, men jag kommer ju också dithän så småningom att jag måste börja äta och göra val igen... Men det klarar vi ju eller hur? ;-)
Postat av: Bittan
Mmmmm...så är det ,själv är jag allergisk mot kolhydrater...men fettrik kost gör så att jag aldrig behöver känna ett sug ! Himla bra !
Trackback
