kakanskilokamp

Fest på lördag = trött söndag.
Oj, så trött jag har varit.
Snacka om att man inte orkar festa till sent på natten längre.
Ändå tycker jag inte att jag drack så mycket alkohol...

Lägg dessutom till att jag hade en hel del pluggande att slutföra för min nätkurs + att jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att lägga sista handen vid en uppgift som bara behövde vara klar innan måndagen.

Det var tungt i går.

Och som alltid med stress, obalans, trötthet och allmänt sunktigt tillstånd så kommer längtan efter sött och slisk. Klarade inte av att stå emot helt och hållet, men är ändå nöjd - lite nötter och en mörk chokladkaka blev det. Inte alls som förut, då ett liknande söndagsfrossande kunde bestå av en halv liter glass, en chipspås och ett kakpaket. Minst.

Samtidigt märker jag hur lätt jag har att flytta gränsen lite i taget. Nu börjar jag hitta formen för mitt ätande där jag kör pulver + två mål mat om dagen inspirerad av GI/LCHF-diet. Men samtidigt har steget att låta en liten chokladkaka, eller den där bullen som bjuds, följa med av bara farten. "Det är ju inte så farligt"-tänket kryper fram och vinner mark.
Och nej.
Det är det inte.
Inte en gång.
Men om det blir en gång varje dag. Eller en gång på förmiddagen och en ny på eftermiddagen. Då är jag snart tillbaka med handen i chipspåsen var och varannan kväll igen.

Det är därför jag tycker att det här med ren pulverkur varit så skönt. För då finns det som inget utrymme för "en gång bara"-tankarna.

Måste ta tillbaka kontrollen nu direkt.
Ska ta tillbaka kontrollen.
Vill.