kakanskilokamp

I dag har jag promenerat.
Och som jag promenerat.
Ett Äntligen! är på sin plats.

Egentligen blev det bara så av farten. Lämnade bilen på verkstad i eftermiddags, och det visade sig ta längre tid än jag trott, så jag skulle inte hinna vänta på bilen. Samtidigt hade jag en dryg timme till det möte jag skulle vara på. Så jag promenerade dit.
45 minuter.

Och eftersom jag var utan bil fick jag sedan promenera från mötet till jobbet = ytterligare 20 minuter.

Det känns så himla bra.
Jag tror det här är tricket, att få in promenaden som en del av dagen, och inte något jag ska göra "sen", efter jobbet. Gå till möten i stället för ta bilen, gå till jobbet kanske en dag i veckan i stället för bilen.
Tänk så mycket promereande det skulle kunna bli!

Tills vidare är jag riktigt nöjd med dagens insats, och planerar redan för fullt att ta en morgonpromenad till verkstaden i morgonbitti för att hämta bilen.

Så för en gångs skull chillar jag i soffan framför tv:n med gott samvete i kväll, utan något gnagande "jag borde egentligen...".