kakanskilokamp

Har slängt kläder in och ut ur garderoben i en halvtimme nu.
Ska bara i väg på ett enkelt födelsedagsfika, bara folk jag känner, och inget tillfälle då jag ska vrål-klä-upp mig. Men lite födelsedagsfin vill jag ju vara...

Och vad jag än tar på mig så känner jag mig missnöjd.

Jag är så oproportionelig i kroppen! En gigantisk bilring ovanför naveln som ställer till det, en valk som svämmar över byxorna och gör att allt blir oformligt och ser ut som mindre tält.
Det är inget kul.
Det gör att det är så svårt att känna mig glad över den viktnedgång jag faktiskt gjort. För jag känner mig inte fin, känner mig inte mindre, känner mig inte smalare.

Det är en stenig väg som jag vandrar, och i dag är det en stor sten som jag stöter i.

Appropå gupp på vägen. I går kväll fick jag ett litet tröst-ätaranfall och köpte en Rocky road på affären. Den åts upp till idol.

Inte så bra. Men å andra sidan, det blev bara den. Inte något vanligt frossande där en bytta glass följs av en påse ostkrokar, ett kakpaket eller massa choklad. Nu åt jag min glass, blev mätt och däst på den, och nöjt varje sked.

Men i dag, när jag svurit över spegelbilden, så känns den extra onödig den där glassen.
Inte för att det hade gjort någon skillnad i kväll.
Men ändå.

Vill att den här resan ska vara färdig snart.