Att stå ut
Klarade av att stå ut i går.
Gick inte till affären för att köpa något onyttigt.
Vände inte upp ner på skafferi & kyl för att rota fram något ätbart.
Stod bara ut.
Det gick.
Just att stå ut är något jag måste bli bättre på. Min första instinkt är alltid att försöka bli av med obehagliga känslor och tankar. Så därför äter jag. Först tar det bort känslan, sedan får jag något annat, vant och "tryggt" att fokusera på i stället - känslan av att vara fet och misslyckad och värdelös. Den kan jag, den känner jag igen.
Så konstigt.
Att jag hellre lever med den känslan än konfronterar mig med andra känslor och tankar.
Berättade för ett par bloggar sedan om min nya bok där jag ska skriva ner allt gammalt skräp som ligger och pyr inom mig. Har inte orkat ta tag i det där ännu. Men det pockar på. Ska snart. För det är något jag måste igenom.
I dag har det funkat bra med mat: tre pulver, en lunch bestående av fisk & grönsaker i ugnen. Och massa vatten.
Gick inte till affären för att köpa något onyttigt.
Vände inte upp ner på skafferi & kyl för att rota fram något ätbart.
Stod bara ut.
Det gick.
Just att stå ut är något jag måste bli bättre på. Min första instinkt är alltid att försöka bli av med obehagliga känslor och tankar. Så därför äter jag. Först tar det bort känslan, sedan får jag något annat, vant och "tryggt" att fokusera på i stället - känslan av att vara fet och misslyckad och värdelös. Den kan jag, den känner jag igen.
Så konstigt.
Att jag hellre lever med den känslan än konfronterar mig med andra känslor och tankar.
Berättade för ett par bloggar sedan om min nya bok där jag ska skriva ner allt gammalt skräp som ligger och pyr inom mig. Har inte orkat ta tag i det där ännu. Men det pockar på. Ska snart. För det är något jag måste igenom.
I dag har det funkat bra med mat: tre pulver, en lunch bestående av fisk & grönsaker i ugnen. Och massa vatten.
Kommentarer
Postat av: Helena
Jag tror att det är djupt nedlagt i människan att genast vilja stilla hungern eller suget som man upplever, eftersom det nånstans har med urminnestiders överlevnadsinstinkt att göra.
Så det är jobbigt att "programmera om sig" till att istället tänka att "Suget är inte farligt, jag behöver inte stilla det. Även om det är obehagligt att känna det just nu, så kommer jag må sämre om jag ger efter för det." Det är något jag jobbar med konstant.
Trackback
