kakanskilokamp

Så har mitt äventyr i London börjat. I dag har varit resdag, och jag är sedan ett par timmar på plats i min minimala lägenhet (ett rum med en minimal toalett) som är mitt hem i två veckor. Det känns kul, pirrigt, spännande, nervöst på en och samma gång.

Har varit på en liten butik och gjort de första inköpen. Så här långt har jag klarat mig bra - gick utan problem förbi alla lockande chipspåsar, godishyllorna och kakorna. Inhandlade i stället vatten, lättyoughurt, fullkornsbröd och skinka.
Hittade på en annan butik en shaker så jag nu kan skaka ihop mina cambridge-frukostar.

Jag har haft sådant fokus på hur jag ska klara maten på ett hyfsat sätt när jag nu är borta att jag helt glömde bort lördagen. Vet att jag har en förmåga att tappa tråden precis innan ett planerat uppehåll, och i går när det var som stressigast mellan att packa, göra de sista inköpen, avsluta ett par saker för jobbet och städa (så jag kan släppa in kompisen som ska vattna blommor) - ja, då spårade jag ur på lite onyttigheter.

Men det övertrampet lämnar jag bakom mig.

Inser att jag bor bara 25 minuters promenadväg från skolan, så det blir en morgonpromenix dit tänkte jag mig. Från lägenheten är det sedan cirka tio minuter till Hyde Park - så där ska det prommeneras också! Tur att jag packade walkingskorna. Och paraplyet. För det utlovas regn redan tills på tisdag...

Jag har bra internetuppkoppling på rummet (dyrt!) och ska försöka blogga varje dag, som vanligt med andra ord.

London, baby, London!