kakanskilokamp

Mår riktigt, riktigt dåligt i kväll.
Både fysiskt och psykiskt.
Har hetsätit heta kvällen. Något jag inte gjort på länge.
Kan bara inte hejda mig.
Det står mig upp i halsen, bokstavligt talat.

Jävla, jävla skit.
Varför försöker jag hela tiden förstöra det för mig?

Det har varit svårt att komma hem igen, har haft det halvstökigt att landa, komma tillbaka till vanorna med jobbet och slutspurten på pluggandet, och all gammal skåpmat bara sköljde över mig när jag kom hem igen. Och det försöker jag lösa med att proppa mig full med onyttigheter.

Planen är att på söndag gå tillbaka till ren kur och cambridge, och fortsätta tappa kilon.
Nu blir det en rejäl uppförsbacke igen.
Kilon jag en gång gått ner har jag nu ätit tillbaka, och måste tampas med igen.

Framför allt är jag orolig över att mitt allt-eller-inget-betende bara verkar bli starkare ju mer jag går ner i vikt. Det känns inte bra inför den dag jag förhoppningsvis når min målvikt. Kommer jag att få fortsätta så här hela livet - gå ner, hetsäta upp några kilo för att sedan tvingas köra en "kur" för att komma tillbaka till rätt vikt?

Känner mig riktigt vilsen just nu.