kakanskilokamp

Försöker lägga upp en strategi för veckorna jag är på utbildning i London.
Hur jag ska klara det utan att slå över i frossande och tröstätande.

Hos terapeuten i går så listade vi fallgropar:
- att jag känner mig ensam  och utanför (jag reser själv, känner ingen annan på kursen)
- att jag inte tar mig för att göra saker och blir sysslolös
- att jag fastnar i tanken "det är inte lönt" och ger efter för frestelser gång på gång
- att jag känner mig osäker och fel i en främmande miljö

Jag vet att jag överäter för att dämpa känslor som just ensamnhet, ledsenhet, men också rastlöshet. Därför måste jag varje gång jag hamnar i en sådan situation där jag är på väg att stoppa i mig onyttigheter som inte är planerat ta fram en inre checklista:

• Vad känner jag nu?
• Varför äter jag?
• Botar ätandet känslan/situationen?

På den sista frågan är svaret i de flesta fall NEJ. Tvärt om, att överäta leder till skuld och skam, och "det är inte lönt"-skylten tänds upp igen, och den onda cirkeln är igång. Det måste jag komma ihåg.
Terapeuten tycker jag ska skriva en lapp till mig själv och ha i plånboken.
Hmm. Är skeptisk. Ska grunna på det lite till...

Det som är svårt är att jag samtidigt vill unna mig njutning nu när jag är borta. Jag ser fram emot att ta afternoon-tea på Harrods nästa helg, jag ser fram emot att få gå ut på en pub och dricka öl och äta fish n' chips, strosa i Hyde Park med en glass i handen. Och jag ska göra sådana saker också.

Nyckeln är att hela tiden har en i förväg uttänkt plan och struktur, har min terapeut lärt mig:
Det är när jag låter känslorna tar över, inte har någon plan och agerar i stundens ingivelse som det oftast blir fel. Och det är inte bara maten jag ska planera, utan även vad jag ska göra i övrigt. För att undvika att hamna i situationer där jag känner mig rastlös, ensam eller utanför.

Grundplanen är att ta med mig cambridgepulver och äta det som frukost varje dag, kanske tillsammans med ett kokt ägg så jag står mig säkert fram till lunch. Lunch äter jag på skolan, och kvällarna blir olika från dag till dag. Vissa dagar äter jag säkert hemma, och då har jag cambridge som ett alternativ, andra kväller äter jag förhoppningsvis tillsammans med kurskompisar.

Det ska bli spännande att se om jag klarar av det. Jag känner mig rätt så lugnt, tycker att jag de senaste veckorna varit lite, lite bättre än tidigare på att stå emot frestelser, och när jag "frossat loss" så har det ändå varit i mindre mängder än förut.

Dagens vikt: står stilla.