kakanskilokamp

Hade en superskön dag på spa igår.
Njöt av ledigheten, av att träna, bada, bli omplysslad.
Njöt av att rå om mig själv, få tid med en god vän.

MEN.
Sedan blev det ett riktigt platt fall.
Som jag planerat så åt jag lunch på spa. Helt enligt planen.
Jag hade ju gett mig själv ett upphåll under spa-dagen.
Så börjad jag tänja på det beslutet.
Kompisen ville äta middag innan hon åkte hem, och jag hakade på.
Tyckte det kändes okej trots allt, eftersom jag ändå hade ett uppehåll.
Vi åt sushi. Helt okej mat.

Sedan började det krypa i kroppen. Den ville ha mer. Socker. Fett. Frossa. Så fort min kompis släppt av mig hemma så mer eller mindre rusade jag till affären för att köpa något att vräka i mig.
Det blev mörk choklad.
Det blev en mini-tub pringles-chips.
Det blev glass.
Det blev ångest, skuld, skam och förebråelser.

I dag är jag tillbaka på cambridge, men det känns skakigt.
Det hör i första hand inte ihop med spa-misslyckandet, utan med en situation på jobbet som gör mig nedstämd, orolig och stressad. För att klara av att hantera den så behöver jag stabilitet i livet i övrigt. Jag trodde jag hade det, men gårdagen bevisar hur tunn gränsen är mellan en riktigt lyckad dag där jag går och lägger mig nöjd och en katastrof där jag lägger mig med ångest.

Dagens vikt: har inte vägt mig.