Att bryta ny mark
Dagens vikt: det står still.
Inte helt oväntat efter skutt nedåt varje dag under nästan en hel vecka...
Jag känner mig nu redo för att bryta ny mark. Att vara tvåsiffrig känns fortfarande främmande och jag famlar för att hitta igen mig i den "rollen". Den har skrämt mig lite, men jag har nu bestämt mig för att lägga rädslan åt sidan. För ur den rädslan kommer inget gott. I stället ska jag vara nyfiken, på mig själv, på min kropp, på mina förändringar.
Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig är det en stor utmaning och en gigantisk förändring om jag lyckas. Det handlar om vad jag säger till mig själv, om mig själv.
Att bestämma mig för att vara nyfiken och tänka "spännande att se vad vågen visar i dag" i stället för rädd "jag fixar inte att gå plus" när jag väger mig på morgonen.
Att tänka " vad kul att byxorna sitter löst i midjan" i stället för att tänka "jag ser lika stor ut ändå".
Att acceptera att jag inte ser mina förändringar i spegeln så tydlig som jag önskar, men ändå våga tro på att det som står på vågen stämmer - och att det syns.
Jag har länge varit rätt så ouppmärksam på min egen, inre dialog. Jag har inte lyssnat så noga på vad jag säger till mig själv, inte riktigt förstått att det har betydelse. Nu ska jag bli en bättre lyssnare på mig själv, fånga upp mina egna ord, mina egna känslor - och när de blir tydligare kan jag sedan vara tydligare i mina val och i hur jag agerar mot andra.
Jag börjar nu.
Inte helt oväntat efter skutt nedåt varje dag under nästan en hel vecka...
Jag känner mig nu redo för att bryta ny mark. Att vara tvåsiffrig känns fortfarande främmande och jag famlar för att hitta igen mig i den "rollen". Den har skrämt mig lite, men jag har nu bestämt mig för att lägga rädslan åt sidan. För ur den rädslan kommer inget gott. I stället ska jag vara nyfiken, på mig själv, på min kropp, på mina förändringar.
Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig är det en stor utmaning och en gigantisk förändring om jag lyckas. Det handlar om vad jag säger till mig själv, om mig själv.
Att bestämma mig för att vara nyfiken och tänka "spännande att se vad vågen visar i dag" i stället för rädd "jag fixar inte att gå plus" när jag väger mig på morgonen.
Att tänka " vad kul att byxorna sitter löst i midjan" i stället för att tänka "jag ser lika stor ut ändå".
Att acceptera att jag inte ser mina förändringar i spegeln så tydlig som jag önskar, men ändå våga tro på att det som står på vågen stämmer - och att det syns.
Jag har länge varit rätt så ouppmärksam på min egen, inre dialog. Jag har inte lyssnat så noga på vad jag säger till mig själv, inte riktigt förstått att det har betydelse. Nu ska jag bli en bättre lyssnare på mig själv, fånga upp mina egna ord, mina egna känslor - och när de blir tydligare kan jag sedan vara tydligare i mina val och i hur jag agerar mot andra.
Jag börjar nu.
Kommentarer
Postat av: blogg_bohemen
Visst är det svårt att hitta sig själv när midjemåttet och kilona minskar. Man får andra förväntningar på sig själv och andra människors förväntningar förändras också. Ibland känns det nästan tryggare att gömma sig i sin överflödskilon ... För några år sedan var jag också tvåsiffrig, men har sedan lagt på mig igen. Tror faktiskt att jag var rädd för mitt nya jag, inte redo. Hoppas att jag snart är det, för nu börjar jag tröttna på min fetmasnuttefilt ... Kämpa på! Tittar in på din blogg lite då och då för inspiration och uppmuntran!
Trackback
