kakanskilokamp

Vågen igår var verkligen inte kul.
Det kändes så tröstlös.
Det kändes som jag aldrig kommer framåt, jag håller hela tiden bara på att ta igen kilon jag gått ner en gång tidigare.

Först var det julen och nyår, då jag hade ett uppehåll och verkligen frossade.
Det tog jag igen på en vecka ungefär, och sedan kämpade jag mig ner unde 100 kg till slutet av januari.

Sedan kom strul-februari då det av flera olika skäl inte alls fungerade med Cambridge.
Så jag jojade fram och tillbaka ett par kilo.

Sedan nystart för två veckor sedan, och jag tog mig ner till den vikt jag hade i slutet av januari.
Och så två dagars uppehåll här i veckan på grund av konferens-resa, och poff så visar vågen att jag är tillbaka över 99 kg.
Inte snällt.

Så i går var jag deppig. Stod inne på kiosken efter jobbet och sökte choklad. Men de hade inte den sort jag ville ha, så jag började fundera vart jag skulle gå i stället. Då smög sig en annan tanke in i mitt huvud: jag kanske ska låta bli chokladen. Och så blev det. Är så himla stolt över mig själv. Det låter inte så märkvärdigt, men för mig betyder det att jag inte tröståt för att ta bort en deppig känsla.

I dag visar vågen att det var mycket luft i siffrorna. Är tillbaka under 98 igen, och bara ett par hekto plus totalt.
Det kan jag leva med.

Nu kan jag fortsätta klättringen nedåt mot nya, lägre vikter.

Jag vill känna förändringen, vill märka hur kroppen krymper, hur jag blir lättare i steget. Det känns så spännande att möta våren med den tanken i stället för en klump i magen och oro inför sommar och strandsässong.
Kanske, kanske kan i år blir det år jag köper min första bikini (eller tankini i varje fall...).

Dagens vikt: 97,9 kg
Viktminskning sedan augusti 08: 24,9 kg
Viktminskning jämfört med toppnoteringen: 35,1 kg