kakanskilokamp

Det bjuds på fika på jobbet i dag.
Bullar av olika slag. Butterkaka & kanelbullar.
Alla kollegorna sitter i fikarummet och dricker kaffe, mumsar och har trevligt.

En bulle är väl inte så farligt... och så gott den luktar...
Jag står och faller inte med den, inte i det långa perspektivet, tänker jag och är på väg dit.

Nej.
Inte.
Fusk-fri fram till påsk var det.

Visst, i världsrymden har en liten kanelbulle ingen betydelse. Det är inte den som i slutänden avgör om jag lyckas eller inte nå ända fram i min viktresa. Men en kanelbulle blir lätt en till. Och två kanelbullar blir lätt ett sug efter mer. Och har jag ändå öppnat fusk-dörren så tar jag lätt ett stort kliv in och snart sitter jag i soffan med choklad i ena handen och ostkrokar i den andra handen.

Därför sitter jag kvar på mitt rum och står emot en liten kanelbulle.