kakanskilokamp

Vet inte hur många gånger jag skrivit en rubrik på samma tema - nya tag, omstart, tillbaka på banan och så vidare.
Inser att det är så det är.
Upp och ner.
I diket ibland, sedan upp på vägen igen.
Tröttsamt, men sannolikt nödvändigt.
Kanske lär jag mig något längs vägen.

Efter fredagens ät-kollaps så har jag nu skött mig hela helgen. I varje fall när det gäller maten. Motionen ligger i underkant - timmes promenad i lördags, men i dag har jag suttit inne - trots det fina vårvädret. Det tar emot. Datorn och en massa fåniga små spel är så lockande och fängslande... och så måste jag ju plugga lite ... och tvätta... och se lite på tv för att komma i kapp...
Jo, ursäkter finns.

Har funderat en hel del på varför jag spårade ur den här gången.
Det lustiga (eller olustiga) är att jag hela fredagen visste att jag skulle fuska rejält på kvällen.
Att det lilla fusket i torsdags inte räckte. Att jag behövde mer.
Ett rejält "återfall". Ner i botten.
Jag visst detta - och brydde mig inte.

Kontroll är nog ordet för dagen för mig. Jag är i en situation där jag just nu inte har kontroll (gällerjobbet) och  det är bland det värsta jag vet. Jag vill något, men kan inte styra om det blir så... och om det inte blir så som jag vill och hoppas, då kommer en stor besvikelse... och näst efter kontroll är väl besvikelser och "avslag" det som jag har svårast att hantera...

Så då äter jag i stället.
Konstigt hur man har fått ihop det i skallen. Som om det skulle hjälpa att vräka i sig onyttigheter.
Men just då, en liten stund, så känns det vettigt.
Det dövar. Det förströr. Det tröstar.
Ända tills skulden och skammen och förebråelsen kommer.

Det känns skönt med en ny vecka nu.

Dagens vikt: okänd.
Har låtit vågen vila några dagar.
Får se hur det känns i morgon.