kakanskilokamp

Dagens vikt: åt skogen.
Gårdagens mini-frossa visar sig genast i form av några hekto plus.

Okej, det är troligtvis mest vätska.
Jag stoppade i mig lite för mycket kolhydrater och binder vätska igen.
För så stort frossande var det definitivt inte att jag ska lägga på mig i fettdepåerna igen.

Men det som oroar mig är att jag inte riktigt förstår varför jag inte kunde stå emot i går.
Oftast finns det någon logisk förklaring som jag kan bena ut i efterhand. Att jag kompenserade något med att ätande, dövade känslor eller stressåt. Nu hittar jag inte riktigt igen något sådant mönster.
Känslan  nu är att jag blev bara så sugen, och när jag då gav efter minsta lilla så klarade jag inte av att stänga dammluckan igen. Jag måste fundera ordentligt på det här. För orsaken finns säkert där, i något som hände i går, och jag måste hitta igen det för att bättre kunna undvika det nästa gång.

Det jag däremot redan nu kan se och lära mig (ännu en gång, borde kunna det här nu) är at INTE gå och handla när suget finns där. För ska sanningen fram så visste jag nog redan när jag gick in på affären att jag skulle ha med mig en chokladbit ut. Men jag snurrade in mig i "unna mig"-tankar, och "det är inte så farligt"-tankar och vips låg det onyttiga i kassen.

Visst. Det är sunt att unna sig något gott och extra även när jag går på ren kur och kämpar för att gå ner i vikt. Men det ska vara under planerade och kontrollerade former. Inte i stundens ingivelse.