Sockerchock & ångest
Efter två intensiva dagar försöker jag nu samla mig, hitta lugnet och få ett bra avstamp för min fortsättning.
Det har varit lite upp och ner här i hlegen (hört det förut...)
Först så var det den där tårtan jag skulle baka min min gode väns födelsedagsfest. Gav mig på ett recept jag aldrig testat förut, chokladpavlova där själva marängsmeten ska vispas över vattenbad. Första försöket blev misslyckat - vilket betydde en hel del smet att slicka i sig - och halvfärdig maräng att smaka på. Givetvis kunde jag inte låta bli... och kroppen fick väl en rejäl sockerchock efter alla pulverdagar! Men gud så gott det var.
Må så vara, det som var värre var att jag hamnade i tidsnöd - var alltså tvungen att göra om tårtan, samtidigt som de sista förberedelserna inför festen skulle göras (lite bus för födelsedagsbarnet). Ovanpå detta så hade jag smått ångest över mina kläder för festen. Klänningen jag köpt är jättefin, men när jag tar på mig den så ser jag bara en jättestor mage som hänger ner. Har försökt på olika sätt att trolla bort den under klänningen (korsett, strumpor med control-top high waist och underkjol) men hur jag än gjorde så fanns magen kvar (självklart...).
Kakan + tidspress + stress + oro + osäkerhet = ingen bra kombination.
Så jag stoppade i mig lite saker under lördagen som jag inte behövde eller hade tänkt mig.
Vilket gav mig mer ångest.
Men nu är det passerat. Festen gick i varje fall jättebra, jag åt som planerat, drack vin som steg mig åt huvudet direkt och hade trevligt. Fick komplimanger för mina kläder, och kunde även prata med några kompisar om min osäkerhet och hur jobbigt det är att få ihop det mentalt när man gör en sådan här förändring.
Jag har jättesvårt att förlika mig med hur jag ser ut, och jag får inte bilderna att gå ihop. Jag har tjatat om det här i bloggen förut, och det blir bara mer och mer tydligt för mig att det här är något jag måste jobba på. Även om jag har gått ner mycket, även om jag får fina komplimanger om hur liten jag blivit - så är jag fortfarande överviktig och har för mycket mage som hänger och för stora armar som dinglar.
Så är det bara.
Det finns bara ett sätt att ändra på det.
Och det är att fortsätta.
Pulver-omstart i dag efter gårdagens lilla uppehåll och snedsteg.
Tre veckor på raken nu, sedan tar jag semester.
Det har varit lite upp och ner här i hlegen (hört det förut...)
Först så var det den där tårtan jag skulle baka min min gode väns födelsedagsfest. Gav mig på ett recept jag aldrig testat förut, chokladpavlova där själva marängsmeten ska vispas över vattenbad. Första försöket blev misslyckat - vilket betydde en hel del smet att slicka i sig - och halvfärdig maräng att smaka på. Givetvis kunde jag inte låta bli... och kroppen fick väl en rejäl sockerchock efter alla pulverdagar! Men gud så gott det var.
Må så vara, det som var värre var att jag hamnade i tidsnöd - var alltså tvungen att göra om tårtan, samtidigt som de sista förberedelserna inför festen skulle göras (lite bus för födelsedagsbarnet). Ovanpå detta så hade jag smått ångest över mina kläder för festen. Klänningen jag köpt är jättefin, men när jag tar på mig den så ser jag bara en jättestor mage som hänger ner. Har försökt på olika sätt att trolla bort den under klänningen (korsett, strumpor med control-top high waist och underkjol) men hur jag än gjorde så fanns magen kvar (självklart...).
Kakan + tidspress + stress + oro + osäkerhet = ingen bra kombination.
Så jag stoppade i mig lite saker under lördagen som jag inte behövde eller hade tänkt mig.
Vilket gav mig mer ångest.
Men nu är det passerat. Festen gick i varje fall jättebra, jag åt som planerat, drack vin som steg mig åt huvudet direkt och hade trevligt. Fick komplimanger för mina kläder, och kunde även prata med några kompisar om min osäkerhet och hur jobbigt det är att få ihop det mentalt när man gör en sådan här förändring.
Jag har jättesvårt att förlika mig med hur jag ser ut, och jag får inte bilderna att gå ihop. Jag har tjatat om det här i bloggen förut, och det blir bara mer och mer tydligt för mig att det här är något jag måste jobba på. Även om jag har gått ner mycket, även om jag får fina komplimanger om hur liten jag blivit - så är jag fortfarande överviktig och har för mycket mage som hänger och för stora armar som dinglar.
Så är det bara.
Det finns bara ett sätt att ändra på det.
Och det är att fortsätta.
Pulver-omstart i dag efter gårdagens lilla uppehåll och snedsteg.
Tre veckor på raken nu, sedan tar jag semester.
Kommentarer
Trackback
