kakanskilokamp

Nä. Att känna likgiltighet är inte särskilt konstruktivt. Och inte leder det mig närmare målet.

Har träffat min terapeut i dag och pratat om varför det den här gången varit så svårt att komma tillbaka. Jag efterlyste min av/på knapp.
Men någon sådan finns inte (vilket jag visste).
I stället handlar allt om min egen attityd - om jag orkar, vill och vågar kämpa emot de negativa känslorna som kommer.

Men likgilthet är så svår, invänder jag.
För den är bara tom.

Och? Är det en känsla som är bra för dig?
Är den en känsla som gör dej aktiv? Om svaret är nej, så ska du kämpa emot den.
Observera den, acceptera att den dyker upp och låt den sedan passera.
Svarar han.

Så nu gör jag upp med likgiltigheten.
För den har ingenting i mig att göra.
Likgiltighet är bara ett ord.
Och pusslar man om bokstäverna får man betydligt trevligare ord.
Som kittlig.
Kelig.
Hel.
Gille.
Tillit.
Het.
Kilt.
Get.
Och kletig.

När likgiltiheten knackar på nästa gång så tänker jag på något av de orden i stället.

Idag bättre med andra ord.
Tror jag har hittat tillbaka.
Men låter vågen vara ett par dagar till tills jag är på mer stabil mark.

PS: Har du fler roliga ord på likgiltighet så får du gärna dela med dig av dem! DS.