kakanskilokamp

Jag har funderat en hel del på varför det fungerar för mig att gå ner i vikt nu, när jag har misslyckats med det under si så där 20 år. I och för sig är väl 20 år en sanning med modifikation. Jag har inte alltid gjort seriösa försök att gå ner i vikt. Och det är väl det som är problemet - att jag har mått dåligt över min vikt min inte klarat av att göra något åt det. De mer seriösa försöken började för åtta år sedan tror jag.

Jag tror att nyckelorden för mig är motivation, metod, öppenhet och insikt.

MOTIVATION
Att fördändra sin livsstil är ett projekt som tar hela livet, därför måste det finnas rejält med motivation och vilja för att ens gå in i det. Hur många halvhjärtade "jag ska hålla igen lite - jag börjar på måndag" försök har jag inte gjort genom åren! Och så här i backspegeln kan jag bara konstatera att de var dömda att misslyckas i förväg eftersom jag inte helhjärtat ville ha den förändringen, i varje fall var jag inte beredd att satsa det arbete och kraft som krävdes - eller göra de uppoffringar som behövs.

METOD
Jag är en otålig person, jag har dålig karaktär och en stor bunt dåliga vanor att brottas mot. Så är det bara. Därför har det varit viktigt att hitta en metod som ger snabba resultat och som minimerar frestelserna och risksituationerna. För mig blev det Cambridge-metoden. Men jag tror inte att den är allena saliggörande - var och en måste hitta sin metod, och någonstans tror jag att alla olika varianter, kurser, kurer och försök jag har gjort har varit bra och hjälpt mig fram till där jag är i dag.

ÖPPENHET
Det här är den största förändringen mot tidigare. Jag har så många gånger försökt - men i smyg Jag har haft svårt att prata om min övervikt, och ännu svårare att prata om min vilja att gå ner i vikt. Den här gången är jag öppen, med mina mått mätt. Inte så att jag basunerar ut det (förutom här på bloggen då), men mina vänner vet om det, min familj, många av mina kollegor - och när någon frågar eller kommenterar så drar jag mig inte undan utan tvärt om pratar öppet om den förändring jag är inne i. Och vilken skillnad det gör! Både i support och positiv feedback, men det gör det också enklare eftersom jag inte behöver förklara hela tiden varför jag väljer bort fikat eller godiset till exempel.

INSIKT
Det är först nu, efter hela mitt vuxna liv som överviktig, som jag börjat förstå varför jag ser ut som jag gör och beter mig som jag gör - att min övervikt och mitt tröstätande är symptomer, ett sätt för mig att lösa ett komplicerat liv. Jag vågar först nu erkänna att jag inte är nöjd med den lösningen, och inser att ska jag nå en varaktig förändring måste jag lösa både vikten, beteendet och det som ligger bakom.

Så just nu, på något förunderligt sätt, har alla dessa fyra viktiga delar fallit på plats samtidigt.
Därför funkar det för mig just nu.

Dagens vikt: 100,7.
Tvåsiffrigt here I come.