kakanskilokamp

Jag är så himla glad att jag slisk-rensade mitt hem häromdagen.
Ovanligt förutseende och förståndigt gjort av mig.
För i går kväll så kilade det i hela kroppen när suget och hungerkänslorna satte in. Då hade jag inte kunnat motstå det som eventuellt fanns hemma.

Nu fanns inget annat frestande än ägg.
Tack och lov för ägg - det törs jag äta utan att det bryter cambridge-kuren.
Dessutom mättar det bra. Och smakar gott.

Undrar om det går att överdosera på ägg???

Måste hur som helst köpa mer ägg i dag, för hungern ligger och smyger i kroppen fortfarande.
Tredje dagen på nystarten i dag - den dag som brukar vara som värst. Det är nu kroppen försöker göra revolt mot ”svält-kuren" och övertala mig att stoppa i mig mer energi.

Började läsa lite i boken "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi" av Lisbeth Stahre. Den verkar riktigt vettig. Det mesta kännar jag visserligen igen från den terapi jag redan går i, men det är alltid nyttigt med repition och nya tankeställare. Framför allt hennes prat om att ta saker i rätt ordning - och se till att man gör sin viktminskning av rätt skäl. För om jag inte gör det för min egen skull, för att jag vill, då är oddsen rätt stora att jag inte klarar av det. Tror att det kan vara en bidragande orsak till mitt lilla sammanbrott under julhelgen. Jag har haft så mycket fokus att gå ner i vikt för att förbättra mina blodsocker-värden, och när de nu är bättre så tappade jag lite en av mina stora drivkrafter. Jag måste nu hitta tillbaka till grundviljan att förändra min vikt, och lyfta fram den, för den finns fortfarande där. Jag bara glömde bort den bakom ett av delmålen.

Har inte bestämt mig hur jag ska göra med vägningen.
Men lutar mer och mer åt att jag nog ska väga mig i morgon bitti.