kakanskilokamp

Jepp.
Nu är det dags.
I dag började jag om med cambridge och ren kur efter ett låååångt och onyttigt uppehåll över jul och nyår.
Tur att det är ett par månader tills det blir nya helger som "stör" ordningen :-0

Det har gått hyggligt bra i dag, peppar peppar. Hade middag hos mig i går kväll, och jag känner mig så duktig då jag såg till att mina gäster fick med sig så väl matrester som överblivet godis och chips hem.
Så mitt kylskåp och skafferi är nu "rent" från onödiga frestelser.
Det är bara att inse att det är enda sättet för mig. Jag måste eliminera frestelserna för att klara av det, i varje fall de första dagarna då det är som tuffast.

Ska bli intressant att se hur det går att starta om den här vändan, så här långt uppehåll har jag inte haft sedan jag började med cambridge i augusti. Men jag vet ju att jag kan - jag har gjort det förut - så varför ska det inte gå nu?
(jag försöker peppa mig själv med det mantrat....)

Jag har dock inte vågat väga mig än. Vet inte om jag orkar få det svart på vitt hur illa det varit de senaste veckorna. Kan inte bestämma mig för om det ger mig extra motivation, eller om det riskerar att dra ner mig så jag tappar sugen... Så just nu tar jag det säkra före det osäkra och låter bli vågen.

Det känns i varje fall bra att vara på gång igen - och jag tror att den jobbiga berg- och dalbanan som varit under uppehållet nu lugnar ner sig något. I dag känner jag mig i varje fall stark, hoppfull och förväntansfull.

Tvåsiffrigt, here I come!
Och den här gången SKA det bli av.
Jag är så nära nu.