kakanskilokamp

Jag har besök i veckan, av M-a från Skellefteå, som ska bo hos mig lite till och från under vårterminen då hon pluggar på universitetet. Det är bara kul. Och lite ovant att ha en inneboende. Jag som är van att sköta mig själv! Egentligen känner vi inte varandra så där jättebra, men jag räknar ändå M-a till en god vän. Vi träffades när vi var på hälsohemmet för snart två år sedan, och även om vi var där för helt olika orsaker så fann vi varandra. Och sedan dess har vi hållit kontakten.

Att få nya vänner är inte lätt, inte när man passerat de där studentåren och värsta utelivet. Nu är det mest via kollegor som nya bekantskaper kommer in i mitt liv, eller när någon kompis skaffar en ny respektive. Men det är skillnad på bekanta och vänner - och det är riktiga kompisar och nära vänner som är så svårt att skaffa sig. Så det gäller att vårda de vänner man har!

I dag hade jag planerat en shoppingrunda tillsammans med bästa kompisen AK och erbjöd M-a att följa med. Vilket hon gjorde. Och det kändes jättekonstigt! Inte så att jag inte ville ha med henne, absolut inte. Men att sammanföra gamla och nya vänner är inte det lättaste.
Jag visste själv inte riktigt vilket ben jag skulle stå på, å ena sidan ville jag småprata, diskutera och skvallra med AK, så som vi alltid gör, men då skulle M-a hamna utanför. Å andra sidan kunde jag inte fokusera helt på M-a eftersom det då inte "blev som de brukar vara" när jag och AK går och shoppar.

Så jag försökte balansera något mellanting, och kände det som jag sprang emellan de båda.
Pust.
Tack och lov att det inte blev en så lång shoppingtur, för jag var faktiskt lite matt efter ett par timmar.

Och tur att det är betydligt enklare med så väl nya som gamla vänner i bloggosfären!