kakanskilokamp

Hej hej.
Jo, jag lever.
Jag har inte övergett bloggen.
Men just nu är allt bara blä så jag har inte haft lust att skriva.

Det här är en riktig skitsommar.
Jag bara äter och äter.
Har ingen ork, inget go, ingen lust, inget självförtroende alls.
Jag längtar, längtar tills semestern är slut så jag tvingas in i rutiner och struktur igen.
Jag har haft dippar förut, men den här är något i hästväg.
Känner mig mest som en zoombi utan egen vilja.

Jag har inte vågat väga mig, men känner på kläderna att kilona snabbt letat sig tillbaka och flera av de nya kläderna stramar och klämmer och jag får knappt på mig dem. Så orättvist att det går så snabbt att få tillbaka det som tagit så lång tid att bli av med!

Om jag ska försöka se några ljusglimtar så skulle det möjligtvis vara att jag hittat nya "ämnen" att ta itu med, nya känslor att bearbeta och förhålla mig till. Saker som jag inte trodde stöde mig, men som nu i sommar blivit tydliga akilleshälar. Ovanpå de jag redan känner till alltså...

En vecka kvar på skitsemestern.
I morgon åker jag till stockholm. Först några dagar med mina föräldrar, sedan kommer bästa kompisen och vi shoppar loss innan Madonna och Göteborg väntar på söndag.

För första gången på länge något jag ser fram emot. Inte minst för att möjligheten att hetsäta minimeras när jag är tillsammans med andra människor dygnet runt.

Så uppdateringen kommer vara minimal den närmsta veckan också.
Förlåt mig, mina kära läsare som betyder så mycket för mig.

Men jag kommer tillbaka.
Något annat alternativ finns inte.
Puss och kram.